Godmorgon godmorgon. Jag somnade i tid igår, och i förrgår. Med i tid menar jag runt 00,00. Jag kan inte sova när inte Johan är hemma. Det är omöjligt. Jag kan absolut inte släcka ner allting, stänga av datorn och bara ligga och vänta på sömnen. Det är verkligen helt omöjligt. Istället ligger jag med lampan i hallen tänd, datorn på och någon serie i öronen (som jag inte tittar på, utan bara lyssnar), och då brukar jag somna. Efter mycket om och men brukar jag vanligtvis somna runt 02-03 någon gång. Och det är inte alls kul, att bara vänta på att bli så trött att man stupar.

Gårdagen var ingen bra dag. Mådde dåligt, fick inte i mig mat förrän runt sex på kvällen och den spydde jag upp ganska snabbt. Tryckte i mig lite mer mat direkt efter det eftersom min kropp och min bebis behöver maten, och då gick det bra. Annars har jag känt mig allmänt svimfärdig och hängig hela dagen igår. Jag hoppas att det inte är likadant idag, för om en timme ska jag vandra iväg med mamma, syster och systersonen för att äta lunch någonstans. Hade ju varit måttligt kul om man slängde iväg en kaskadspya på någon där. När jag känner att jag ska spy har jag nämligen MAX 10 sekunder på mig att ta mig till toaletten, annars kräks jag rätt ut. Underbart, vilken trevlig info jag ger er en sån här torsdagsförmiddag va?

Jag tackar Mor Anna för hennes kreativa hjärna som tagit fram världens godaste gurka. Det är lite synd att man inte kan äta den till allt. Jag skulle vilja äta den till våfflor, pannkaka, köttfärsås och spaghetti, tacos, kycklinggryta, pizza.. Ni kanske förstår? Funkar den till glass kanske?

Jag kan ju inte äta köttbullar, potatis och sås eller leverpastejs-smörgås varje dag, bara för att få äta denna gurka.
Eller, äta är nog fel ord. Missbruka är nog mer rätt ord i denna situation. Jag drömmer tillochmed om denna gurka.

Jag tänkte att vi kör på en gissningslek, så får vi se om ni tror samma sak som jag.
Vi har ju tänkt att ta reda på kön - så vad tror ni det blir? FLICKA eller POJKE?

Det var någon som frågade hur det såg ut där jag bor. Ni har ju redan sett bilder på min lilla lilla lägenhet, i inlägget som heter "Hur man bor på 17 kvm". Har ni missat det, så klicka HÄR. Den lägenheten har jag fortfarande kvar. Jag ska dock säga upp den så fort jag vet om jag kommer in på skolan eller inte. Jag känner mig mer hemma här hos Johan än här hos mig, så bäst är väl att ni får se ett par bilder härifrån också ;)

Och såhär ser det ut, för er nyfikna :) (hoppas inte Johan blir sur nu). Fast det blir han inte. Kan upplysa er om att det är han som renoverat köket, jag tokälskar det röda och svarta, sååå himla fint tycker jag, perfekt färgkombination. Något mer ni skulle vilja läsa om? Hojta till isåfall.

Jag vill tacka alla er som gjort min födelsedag alldeles underbar. Johans familj som kom hit på besök, Sofia, Anders, Arvid, farmor, Bjarne, pappa, Marie som var med och firade hos pappa, mormor, morfar, morbror och Jessica som kom hit igår, mamma/micke som grattat från Sälen, alla hälsningar på facebook och alla goa vänner. Ett helt år äldre nu. Tackar även Leksand för att dom vann på min födelsedag, borta mot Södertälje!!

Av mormor, morfar, morbror med sambo fick jag presentkort på Kupolen (köpcentrum för er som inte är härifrån) och så hade dom köpt en supergod blåbärstårta. Av pappa och Marie fick jag en härlig onepiece, läppglans, Leksands matchtröja, pengar och Zlatans bok (så nöjd). Av syster med sambo fick jag ett Bola-halsband, ett graviditetssmycke som pinglar mot magen när man rör sig. Av farmor och Bjarne fick jag pengar och trisslott, av mamma och Micke fick jag en vinterjacka, en välbehövlig sådan, och av Johans familj som kom hit och överraskade mig fick jag benvärmare, två stora härliga tekoppar, massa olika te-sorter (en sort hette mumsbums, den är jag riktigt nyfiken på) och tre toksöta bodys till vår kommande bebis. Med sig hade dom också McDonaldsmat som tacksamt slutade i toaletten.Tack så jättemycket allihopa, ni är guld värda hela högen, och bara det att ni var med och firade min födelsedag på ett eller annat vis betyder mer än saker och ting ♥

Idag blir liten stoooor. Haha, låter som jag fyller 18. Jag fyller 24. Det är nog dags att jag inser nu att jag inte är så jäkla ung längre. Nu är jag nästan gammal. Idag klockan 14,32 var det exakt 24 år sedan jag föddes. Som ni kan läsa i min presentations föddes jag samma dag, samma timme och tillochmed samma minut som en av Sveriges största tågolyckor. Det ni, är det inte alla som kan skriva på sitt CV.

Bilden till vänster är skolkortet i...4an tror jag. Bilden till höger är på min 16årsdag 2003. Vad har förändrats sedan dess? MYCKET. Hårfärgen bland anant ;) Idag fyller jag 24 och har en bebis i magen. Det trodde jag nog inte på min 23-årsdag för ett år sedan. Fast vad jag än trodde och tänkte DÅ, så är denna bebis så oerhört älskad och välkommen till oss nästa år. Tänk, när jag fyller 25 nästa år, så har jag, om allt går som det ska, en bebis på 6 månader hos mig. Hur fantastiskt och galet känns inte det? ♥ Jag kan fortfarande inte förstå det helt.

Min morfar är så söt. 73 år gammal och skickar mail till mig. Inte bara det. Han lägger dessutom in bilder på oss när vi var små i sin dator. Jag har värsta hightech-morfadern! Fick ett grattis-mail idag där han skickade en bild på lilla mig, min storasyster och deras älskade hund Goliat som inte finns längre.

Vad tuggar jag på? Ett glas? Tycker Sofia och Goliat är så himla fina tillsammans. Goliat var världens finaste hund. Så snäll. Jag låg på han och sov när jag var jätteliten, och han lät mig ligga. Goaste hunden. Efter Goliat kom Isak och nu finns Lukas, även dessa två golden retrivers. Älskade hundar, älskade morfar, tack för bilden (och mormor såklart) ♥ Alla de varma sommardagar jag spenderade hos mormor och morfar som liten var och är oförglömliga. Jag har utan tvekan världens bästa morföräldrar. Som dom hjälpt mig, stöttat mig, funnits för mig ♥ Jag klarar mig inte utan någon av dem.

Vår älskade lilla bebis mår bra. Hon kunde se en liggande blödning på ultraljudet som förmodligen kommer att komma ut snart, så jag skulle inte oroa mig. Det första hon sa när undersökning började var "Oj, här rör nån sig ordentligt". Det har alla sagt. Det är verkligen en livlig liten krabat vi har där inne ♥

Det var svårt att få en bild på honom/henne eftersom att bebisen var större nu och hela fick inte plats på bild. Sen rörde den sig så mycket att det var svårt att få en riktigt bra bild. Jag fick dock en bild. Till vänster ser man huvudet och sedan ser man hur fint ryggraden har utvecklats. Älskade lillskrutt ♥

Skogaholmslimpa med messmör och ett glas oboy, varma babymorötter, kassler (en salt sådan) Mor Annas tunnskivade smörgåsgurka, isglass, skinka, revbensspjäll, fiskbullar med massa salt, blodpudding med massa lingonsylt, hårt bröd med bostongurka, frukt, jordgubbar och något iskallt.

Det är vad jag är sugen på just nu. Massa konstigheter. Skulle gärna blanda allt på en stor bricka och äta allt tillsammans. Finns risk för att jag spyr då. Jag gjorde hemmagjord hamburgare tidigare idag, jag fick i mig en halv sen fick jag springa snabbt som attan till toaletten för att inte spy ner golvet. Nyss har jag fått i mig lite soppa (jag la i babymorötter, så dom blev vaaarma) så jag har fått i mig något. Jag skulle också vilja tugga på en riktigt hård tomat med örtsalt på.

Jag kan börja tycka nu, efter en massa veckor, att denna oro man känner börjar bli lite jobbig. När ska oron släppa, för en stund, så att jag bara kan känna glädje över den graviditet jag går igenom? Jag förstår att man kommer att vara orolig livet ut nu, för det lilla livet man sätter till världen, men just nu, i vecka 15 i min graviditet, vill jag bara vara förväntansfull och spänd, inte orolig och ledsen. Jag kommer ihåg vecka 6,7,8,9,10.. När man tänkte "Kan jag inte bara få komma över vecka 12, så kan jag bli lugn" Tji fick jag, jag har varit oroligare efter vecka 12 än före..

Igår kväll började jag blöda igen. Jag blöder fortfarande lite grann. Det har väl hållt på till och från hela natten, inga mängder, men det finns där. Behöver inte gå in på detaljer här då det finns en del som inte vill läsa (och har uttryckt sig väldigt hårt om det) om min graviditet. För mig är det dock en väldig lättnad att skriva ur sig, speciellt när jag vet att jag har många mammor och blivande mammor som läser min blogg. Och tänk, om allting står rätt till i maj, och jag förhoppningsvis har min fina bebis här, hos mig, då kan jag gå tillbaka till det här och läsa igen, och tänka att all oro var värt varenda sekund av min tid.

Jag har pratat med kvinnokliniken i Falun (99 % av alla där är så jäkla trevliga och guld värda) och dom tyckte att jag skulle komma in. Så imorgon klockan 09,30 ska jag än en gång göra ett ultraljud. I min värld finns det inget annat scenario än att vår bebis ska må bra, men jag är så ofantligt orolig ändå, och detta dygn fram tills imorgon kommer kännas riktigt långt.

I det där gravidhäftet vi fick av barnmorskan när vi var på inskrivning stod det något om att ens partner skulle ha överseende/förståelse för att kvinnans humör kan gå lite upp och ner och att man blir extra känslig (inte med dom orden, men ni förstår innebörden). Det där har Johan fått äta upp vill jag lova. Herregud vilket jävla monster jag har varit. Eller är? Jag hade kunnat bli en seriemördare under den här tiden, så många jag känt att jag bara skulle vilja slå ihjäl. Vad fan händer i kroppen egentligen?! Det känns som att jag blivit lite lugnare nu den senaste veckan när han inte varit hemma. Det stora testet blir när han kliver innanför dörren om några timmar, snälla Gud, låt mig vara mig själv då?!

Jag har verkligen varit hemsk. Jag vet inte vad allt för fult jag kallat honom, jag minns i alla fall att jag kallat honom missfoster och efterbliven för att han slängt min choklad som han tyckte "var gammal". Big mistake. Jag har kastat mina skor på honom också, och mina kläder. Och jag har skrikit som en idiot. Jag har överreagerat as hell och jag har fan gråtit för allt. Det värsta var nog när jag grät för att jag inte orkade äta upp min andra macka, och för att jag då tyckte så synd om den för att den skulle ligga ensam i soporna. Det slutade med att jag åt upp den ändå, och spydde fem minuter senare.

Några gånger har jag till och med sagt till Johan att "vi kanske ska göra slut tills bebisen kommer" eller "du får vara med någon annan om du vill, mig kan man ju inte vara med". Jag har hatat när han ska komma och mysa och röra mig, då har jag mått någon kräkkänsla och bara vill gömma mig under tusen täcken. Inatt drömde jag att Johan gjorde allt detta. Först låg han med fyra andra. Sen gjorde han slut. Sen sa han att jag var ful, att han inte älskade mig och att han absolut inte var attraherad av mig. Sen föddes vår bebis och den vill han inte ha.

När jag vaknade så kände jag att nu jävlar är den vanliga Sara tillbaka. Jag saknar Johan och när han kommer hem ska jag bara krama om honom och tala om för honom att han är guldvärd och att han förtjänar en medalj för de senaste veckorna han orkat ta sig igenom. Om inte den vanliga Sara är tillbaka så kommer jag gräva ner mig själv. Jag vill inte vara ett monster längre.....

Idag har jag barnvaktat finaste Arvid. Han är heeeelgosig, älskar den lille något så otroligt. Och så duktig han är, han kryper, sitter själv, ligger på mage ena sekunden för att sedan sitta upp, allt på egen hand. Och som han dreglar. Tänder på väg? Gissar på det. Skulle lyfta upp honom idag, och busa med honom, och jag fick dreggel i heeeeela ansiktet. Det gör dock inget, bebisdreggel är helt okej ♥ Dagen blev ännu bättre när jag fick träna Mormor & Morfar!

Fick mail av pappa idag. Han har vunnit Kronjuvelerna på DVD åt mig! Jippie, nu behöver jag inte vara olaglig och ladda hem (DET GÖR JAG ALDRIG, JAG LOVAR) utan jag kan se den på tv istället, tjoho! Förövrigt, har inte Arvid väärldens sötaste tröja på sig idag? Det stämmer, jag är hans bästis, och han är min ♥

Jag drömde om dig inatt. Jag vaknade upp ur min dröm och famlade runt i mörkret och letade med sömndruckna ögon efter lampknappen. När lyset var tänt satt jag bara där, i sängen, och lyssnade på mina egna hjärtslag som var det enda som hördes i det tysta rummet. Det är en obeskrivlig känsla att drömma om någon man inte känner, men som man med en obeskrivligt stor kärlek längtar efter så det gör ont. Jag är så nyfiken på dig, på vem du är, på hur dina små små fingrar kommer att se ut runt mina, och hur ditt leende kommer att stråla. Jag är så nyfiken på hur du kommer att se ut, om du är en fin liten flicka eller en bedårande söt pojk.

Vem du än är så vet jag vem jag är. Jag är din mamma. Jag kommer att bli din mamma. Du som, i skrivandets stund, ligger och gror inuti min mage. Du kommer att förändra våra liv så till den milda grad att jag inte ens kan tänka mig hur livet kommer att se ut i maj nästa år. Jag vet att det kommer att bli tufft, att du kommer att äventyra våra nätter och ge oss ett fåtal timmar med sömn, men vad gör det egentligen? Jag vet också att du kommer att bidra med så oerhört mycket glädje. Jag vet att ditt leende kommer att smitta av sig varje gång det uppenbarar sig, jag vet att när dina små fina fingrar omfamnar mitt så kommer en värme jag aldrig tidigare känt infinna sig inom mig. Jag vet att jag ska göra allt som står i min makt för att vara den bästa mamman just för dig.

Gaaaaah, jag har så jäkla ont i en visdomstand. Eller egentligen inte i själva tanden, men i allt runt om. Köttet i min högra kind är helt trasigt, har massa skinflisor där som uppstår varje gång jag försöker tugga eller stänga munnen helt. Underbart va, att när jag faktiskt börjar må liite bättre när det gäller graviditeten, och faktiskt kan äta mer än jag kunnnat tidigare, då ska käften börja jävlas, vilket leder till att jag får svårt att tugga, vilket leder till att det är jobbigt att äta, vilket leder till att jag än en gång står här med mat-problem, om än av ett annat slag. Livet är bra underbart ibland.

Sen har jag lock för örat stupikvarten. Kan det bero på att man är gravid? Nja, inte om man ska lita på google ;p men jag har lock för örat jätteofta, och det håller i sig i flera timmar. Jag hör mig själv inne i huvudet när jag pratar, och jag hör varje jäkla andetag jag tar. Jag försöker likna en elefant, pumpa upp kinderna allt vad jag kan, hålla för näsan och blåsa håååååååårt, men det funkar inte, locket sitter stenhårt.

Och Johan åkte imorse, till Stockholm. Hem kommer han på torsdag. Behöver jag säga att den här måndagen inte varit så jäkla bra hittills? Fast, en sak har varit bra, min påläggschoklad låg i brevlådan imorse ♥♥ Och fashionstars har fått en söt liten son! Grattis till henne, och sambon, såklart.