Jag sitter och funderar vilken hårfärg Lowa kommer få (om hon får något hår, hon är helt kal på huvudet, min lilla tös, haha) Jag hoppas lite i smyg att hon blir blond så att hon såg ut som jag när jag var liten, fast sen förstörde jag mitt hår och försökte senare färga tillbaka det och då blev det oranget, som ni ser. Herregud.

 

Det här är min sambos humor. Han skrattade som aldrig förr när han såg denna bild.

Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med. Jag tycker bara det ser allmänt jätteäckligt ut. Fy.

 

Vi är så glada tralala, att vi har födelsedag.. Nej, det har vi ju inte, men vi har sålt lägenheten idag. Jippie. Ingen återvändo nu. Kändes bra ändå, det verkade vara ett härligt par som ska flytta in här (tycker allting känns bättre då, haha) Den låg ute för 575 och vi fick den såld för 650, så det var ju grääääjt. Hurra för oss.

 

 

Hej hallå dagboken. Idag vet jag inte om det är en särskilt bra dag. Jag mår sjukt illa. Nästan sådär illa som jag mådde när jag väntade Lowa. Vi ska få en till nämligen. Hahaha, nej, jag skämta. Det ska vi inte. Jag har bytt antideppmedicin eftersom jag gick upp så mycket i vikt av den andra, och den vanligaste biverkningen var illamående. Jippie. Fast har man mått illa från och till i 9 månader så kan man väl stå ut några veckor till. Svettas som en gris på nätterna också.

 

Träningen då? Hur går det med den? Jo fan, det går faktiskt bra. Den här veckan har jag tränat på Friskis måndag, tisdag och onsdag, och i tisdags tog jag och Jenny även en barnvagspromenad på 5 km. Förra veckan tränade jag på friskis måndag, onsdag, lördag och söndag. Jag varvar pass med gym, men det blir mest pass. Tål knappt gymmet.. Det skulle vara konditionsmaskinerna då, men dom här maskinerna, bläääh. Har nästan lite fobi för dom, förstår mig inte på det där..

 

På lördag och söndag ska jag gå på Indoor Walking. Det var faktiskt rätt kul. Mycket roligare än spinning i alla fall som kan vara den tröööökigaste träningsformen som finns. Alla gånger. Jag längtar tills box-passen börjar på Friskis. Då ska jag ta med någon som gör mig arg som jag kan slå på lite grann. Få ur sig lite frustration.

 

Idag händer det en spännande grej, men vill inte avslöja något utifall det går käpprättåthelvete. Berättar sen.

 

Jag, Fia & Malin kollade på den här filmen igår. Kvarteret Skatan reser till Laholm. Det var ju en aningens vrickad film, men man fick skratta en hel del i alla fall och det var det som var viktigast för oss igår. Lite sådär halvtöntig slash pinsam emellanåt (skämskudde) men jag gillar faktiskt den där Johan Glans måste jag säga. 

 

 

Såg ni det här programmet när ni var små? Sunset Beach. Så tramsigt men ändå såå bra.. Då tyckte man att det var det bästa nånsin. Jag stod fullt påklädd framför tvn varje tisdag och torsdag och tittade, jag hade handbollsträning men var tvungen att se klart, sen fick jag tokcykla dit. Bästa var när dom var på Terror Island. 

 

Jag älskar märket jabadabado. Det finns så jäkla mycket fina saker och jag vill ha i princip allt. Vi fick en jättefin mätsticka (den här) av Johans kompis när Lowa föddes. Jag har bestämt att hennes rum ska gå i rosa och grönt när vi flyttar in i huset, och nu har jag hittat en sak jag sååååå gärna vill ha till henne.

 

Den här gunghästen! Älskar den! Finns just nu på rea hos lekvira.se för 449 kr. Kika här.

Idag är jag trött. Jag är för trött för att orka byta den blöta tröjan jag satte på mig. Vet inte varför den är blöt och jag har en precis likadan i exakt samma storlek som är torr, men det blir för jobbigt. Jag ska ju faktiskt bara träna i tröjan, då kommer den bli svettig ändå. Jag är för trött för att inse att jag käkade flingor till frukost som gick ut 25 maj. Tyckte att dom smakade lite konstigt och att konstistensen inte var som den brukar. Jag vet inte varför jag är så jäkla trött. Började med en ny antideppmedicin igår men inte kan det kicka in så snabbt? Nä, det tror jag inte. Jag är väl bara trött då. Beror nog på att jag sov som en fladdermus i natt..

 

Som sagt, ska kila iväg på ett lunchpass på friskis snart, hur nu det ska gå när jag är så trött att jag ser dubbelt. Min kära mamma ska passa lilla Lowa under tiden, som sover för tillfället. Vakna 08,40 och ta sig en tupplur vid 10, det är min tjej det. Precis lika trött och glad i att sova som sin mor. Vi är ett bra team ♥

 

Förövrigt så vill jag ändra storleken på texten i mina blogginlägg. Den är way to liten för att se vad det står när man har trötta ögon. Man får kisa och försöka fundera ut om det är ett b eller ett d. Så taskig syn har jag. Men jag har glömt bort hur man gör. Hilfe, bitte? Help, please? Någon som kan tala om för mig hur man gör?

 

 

Jag blir så jäkla trött. Om man någon gång skriver i sin blogg om hur jobbigt allt är, hur trött man är på livet eller hur  ledsen man över att man ständigt råkar ut för skit, då är det fel. Då heter det att man ska försöka "se livet från den ljusa sidan" och tänka på dom som har det värre. Att man ska vara glad för det man har och uppskatta det lilla. Och det är ju i och för sig ganska vettigt, MEN, sen när man skriver om hur bra man har det, hur glad man är just nu och vilken underbar bebis man har, då är DET fel istället. Då ska man minsann tänka på hur man framställer sitt liv eftersom att det finns dom som har det värre, och som inte får njuta på samma vis som jag får göra just nu. Hur i hela fridens namn behagar man dessa bittra trynen?

Kommentaren ovan. Förklaring. Jag vill ju absolut inte på något vis som helst få er med bebbar som inte sover så bra att må dåligt. Jag vill inte framställa mig själv, min bebis och mitt liv som något perfekt eller på ett skrytsamt vis trycka upp näsan i vädret och säga "Titta hur bra jag har det". Jag skriver om min vardag, som till största delen just nu handlar om lilla Lowa. Jag har många många gånger satt ord på hur jobbigt jag haft det med tanke på förlossningsdepressionen osv. Mitt liv är inte en dans på rosor men jag börjar må så otroligt mycket bättre nu att jag vill försöka bjuda på lite glada miner här inne, då jag vet att merparten av er som läser uppriktigt bryr er om mig. Den andra delen av läsare är förmodligen några stycken som bor i denna stad och som retar sig på mig något fruktansvärt utan anledning. Sen har vi den här lilla delen som är bittra, omogna och arroganta, som av någon konstig anledning vill tala om för mig, jämt och ständigt, hur fel jag gör/har/är.

 

Newsflash: Det är lika bra att rycka upp er nu, ju förr desto bättre. Ett liv blir inte bättre för att man sitter hemma och är bitter och tänker "Varför händer allt mig". Tro mig, där har jag varit. Jag har varit den där bittra bruden som ligger hemma i sängen inbäddad i täcken och chipssmulor, som inte vill gå utanför dörren och som bara är allmänt bitter över hur livet blev. Men sen hände det något. Och nu är jag inte så värst bitter längre. Försök inse det ni med. Kom inte till mig och tala om hur jag ska framställa mig själv och mitt liv för att ni ska må bra, när det hela handlar om att ni själva måste bearbeta, analysera och rannsaka er själva och era så kallade liv. 

 

Tack för mig för denna stund.

Gårdagen var riktigt bra! Började med att Johan gav mig sovmorgon så jag sov till tjugo över tio, sen åt jag frukost och stack iväg till Friskis & Svettis för ett pass, Indoorwalking var det som gällde och det var faktiskt kul. Sen åkte jag hem, duschade snabbt och gjorde mig iordning, packade in familjen i bilen och begav oss iväg till Johanna med familj där den fina mammagruppen jag är med i skulle äta mat! 14 vuxna var vi, och sju barn. Mammor, pappar och bebisar i en salig röra. Sååå trevligt var det, vi kom dit vid tre och kom hem vid strax efter åtta, då blev det mys i soffan framför en film.

 

Lowa måste ha blivit trött efter att ha träffat så mycket folk för hon somnade 21,15 och sov sedan till 09:35 med undantag för ett par ätningar i natt. Snacka om att vi är ett par utvilade päron idag :) Nu ska jag käka lite frukost och sedan ska jag än en gång bege mig till Friskis, men den här gången för att jobba lite. Nästa vecka jobbar vår fina Johan hemma i Borlänge, gissa hur glada vi är över det?! ♥ Idag är det dags för skit-city att spela så Johan ska spöka ut vår dotter i fula city-kläder.

 

Nu ska Lowa få på sig kläder och sen drar vi. Måste byta i sängen också, Lowa kissade nämligen ner den, haha!

 

 

Jag var årets neggopeggo när Johan sa att vi skulle se den här filmen, för jag störde mig deluxe på att den var på franska, och det gillar jag inte. Jag svalde dock min stolthet och fan vilken tur det var, för den här filmen var RIKTIGT bra. Betyget 8,6 på IMDB säger ju en del. Se den nu nu nu, en såå fin film ♥

 

 

Åh, jag tycker den här pojken är så söt :D

 

Igår fick jag dom här fina skorna av min snälla mamma ♥ Någon som har ett par? Gillar ni dom?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag smygfilmade min lilla Lovis när hon låg i sin spjälsäng och tjattrade med sin favorit Pingu. Herregud vad hon sprattlar, "pratar" och gör tokiga ljud ifrån sig när hon tittar på den där musikmobilen, man blir så glad och varm i hjärtat när man ser henne ♥ Det märks att hon tycker om den där saken. Min goa lilla tösabit.

 

 

Febern är borta och min tös är back to sitt normala glada jag igen. Jag ska träna på Friskis, blir ett jympapass, styrka/bas, och Lowa ska få spendera någon timme med sin mormor. Älskar förövrigt bilden i mitten där det ser precis ut som om Lowa försöker läxa upp mig ♥ Imorgon kommer pappa/pojkvän hem, som vi längtar!

 

 

 

 

 

Igår fick min lilla plutt sin första feber någonsin. Gillades inte av mamma, kan jag tala om. Även fast jag vet att det berodde på vaccinet så blev jag nojig som tusan. Johan är ju inte hemma så jag hade ingen som kunde lugna mig och få mig att tänka på annat. Min stackars tös, så fort man tog på hennes lår där dom stack henne så började hon gråta. Hon sov från 16,00 till 20,30, var sedan vaken till 22,30 och somnade igen. En utslagen liten hjälte. Hoppas febern försvinner idag.

 

Jag som har världens sprutfobi hade ju inte direkt sett framemot hennes vaccinationsdag. Johans mamma följde med mig till BVC, så Lowa fick sitta i hennes knä medans dom stack henne (två stycken stack i båda låren samtidigt) och jag tittade bort. Blev helt vimsig i skallen, haha.. På en gång dom stack började hon gråta och då tog jag henne och tröstade henne, efter nån minut blev det bra igen. Min sötsak, tusan vad det värkte i hjärtat.. Nästa spruta är vid 5-6 månader. Usch!

 

Idag är det visning på lägenheten också, jag hoppas att det kommer massvis med folk (håll tummarna för det) och att alla vill ha just vår lägenhet så det blir världens budgivning och lägenhet såls för 1 miljon. Okej, stoppa mig, nu svävar tankarna iväg, men lite mer än utgångspriset hade suttit fint. Det hade suttit väldigt fint.

 

Har börjat följa en ny serie. Baby Daddy heter den. Perfekt med avsnitt på 21 minuter när man har en liten dotter här hemma, man hinner se ett avsnitt medans hon tar en liten tuppis. Handlar om Ben, som efter ett one night stand, hittar en bebis utanför sin dörr som lämnats av exflickvännen. And so on... Rolig serie, tycker jag.

 

 

Är det självförnekelse det kallas? I så fall är jag nog i självförnekelse-stadiet just nu. Eller var. De enorma och ack så inbjudande (not) speglarna i stora hallen på Friskis har idag väckt mig från min koma. Jag skulle kunna beskriva mig själv som en tjej som varit jättetjock, sedan gått ner jättemycket i vikt men i spegeln fortfarande ser en tjock tjej trots att hon nu är smal. Sån är jag, fast precis tvärtom. Inte tjock goes smal utan normal goes flohabba-deluxe.

 

Jag har efter 17 kg plus under min graviditet gått upp 12 kg EFTER min graviditet. Tack vare (eller ja, på grund av) mina fantastiska (ironi till tusen) antidepressiva tabletter jag äter pga min förlossningsdepression. Jag har typ inte fattat hur stor jag blivit förrän idag när jag skuttade runt på friskis. Min hjärna hänger inte med i min viktuppgång och jag trallar runt där inne och känner att "Fan, jag kan ju det här, det svänger katten" samtidigt som jag rör min kropp till musiken precis som jympaledaren i mitten gör. Jag kollar in i spegeln, ser något stort svart som rör sig bakom mig och tänker "Vad fan, något gömmer sig där bak?" Newsflash Sara, det är bara din röv. Ditt gigantiska jäkla arsel som likt big bang bara exploderat utan att någon hann märka något. Haha, vilket skämt. Mina armar dallrar likt en flagga i vinden medans jag vevar dom över i huvudet i takt till någon svängig Saade låt. Ska inte träningen få en att må bättre tänker jag samtidigt som bilringarna på magen uppenbarar sig när min kropp inte längre är rak och stolt utan ihopkrupen och slapp. Haha, H-E-R-R-E-G-U-D! Jag blir så matt! Mina lår är liksom bästa vänner nuförtiden eftersom man inte kan urskilja var det ena börjar och det andra slutar. Lite som siamesiska tvillingar, dom flyter ihop så jävla bra och man fattar liksom inte hur två kan bli ett sådär lätt. Hur något som är menat att vara två helt olika ting kan flyta ihop och bara bli ett..

 

Nej, fy. Tack gud för att du var tvungen att ge mig en förlossningdepression. Tack till den där jävla nissen som tycker att det är helt rimligt att depressionstabletter ska orsaka viktuppgång. Precis som om det är det man behöver när man redan är deprimerad. Nej tack, haha. Självförnekelse, där var jag. Inte nu längre. Tur man har en gnutta självdistans så man kan skämta om sin bulldegskropp utan att bryta ihop. För det är så man gör, man skrattar när man vill gråta så kanske man kan lura knoppen att man älskar kroppen.. Haha! Nu blir det kvällsmat och en gnutta sömn och imorgon ska jag besöka speglarna på friskis igen. Din förbannade jävla spegel..

 

 

 

Vi såg en bra film igår, Gone, med Amanda Seyfried.

 

 

 

Fick en låååång kommentar av någon Carro som vill att jag ska ha frågestund igen, men med tanke på att jag nyss haft det och att hela kommentaren innehöll rätt mycket frågor så svarar jag på dem här, i ett inlägg, då det inte fanns någon blogg eller någon mailadress att svara till. Kanske att fler intresserar sig av svaren...

 

Min sambo är inte särskilt svartsjuk av sig, så jag har ingen direkt svartsjuka jag behöver hantera. Jag har tidigare varit väldigt svartsjuk, mycket på grund av att jag varit tillsammans med killar som inte alltid visat sig från sin bästa sida vilket har fått mig att bli väldigt osäker. Jag tror dock att det har blivit bättre sen vi fick barn, i alla fall känns det så för mig och jag hoppas att Johan känner lika. Även fast livet inte alltid är en dans på rosor så älskar vi varandra.

 

Jag vet inte hur länge jag ska vara mammaledig, jag har inte tagit ut så mycket mammadagar än utan det är Johan som har varit pappaledig. Nu ska jag ta ut fulla dagar ett tag framöver så får vi se senare, jag tror inte att jag kommer att behöva ta ut alla dagar i veckan. Jag hoppas dock på att börja plugga och/eller jobba senast i augusti nästa år, men jag söker redan nu alla jobb jag hittar som jag tror kan passa mig.

 

Vi kommer inte att betala så himla mycket mer i månaden för vårt hus än vad vi gör nu med lägenhet, lån och allting. Sen tjänar Johan ganska bra med pengar när han jobbar borta, vill inte gå in på exakt hur mycket han får ut varje månad men vi har tillsammans med banken gjort upp en kalkyl och pusslat hit och dit med en budget, och går man efter den kommer vi att klara oss kanon med pengar och ha pengar över till sparande osv.

 

Jag planerar att plugga och/eller försöka skaffa ett jobb ja, självklart. Vad jag sänder för signaler till mitt barn genom att inte ha körkort och gymnasieutbildning? Jadu, körkortet ska jag ta och planerar att ha det i min hand innan detta år är slut eller i början på nästa år. När det kommer till gymnasieutbildning så kommer jag berätta för Lowa vilket oerhört dumt beslut jag tog när jag valde att hoppa av gymnasiet, men att det var det som kändes bäst för mig just då för att jag mådde väldigt dåligt och hade det kämpigt med mig själv och min tillvaro. Jag hoppas och tror att Lowa inte ska behöva skämmas över mig, den jag är och de val jag har gjort, och jag anser inte att jag sänder några dåliga signaler pga mina tidigare val. Jag kommer att älska, ta hand om och skydda mitt barn tills den dag jag dör och jag kommer att lära henne att det är viktigt med utbildning och att det är viktigt att vara målmedveten och inte ge upp när något blir jobbigt. 

 

Jag hoppade av gymnasiet när jag var 17 år och sedan dess har jag gjort ganska mycket. 2006 i januari utbildade jag mig till Funkykidzinstruktör och under 2 år hade jag dans för barn på ett träningscenter här i Borlänge där jag även jobbade som barnpassare. Jag jobbade där tills mars 2008 då jag sålde min lägenhet och flyttade till Skåne, där jag bodde tillsammans med min dåvarande pojkvän. Även där undervisade jag barn i dans och arbetade som telefonförsäljare i en månad innan jag fick jobb på ett ålderdomshem och arbetade där i 1,5 år. 2009 i september flyttade jag hem igen och började i november 2009 arbeta som personlig assistent. Jag har hunnit med mycket och har inte bara legat hemma och tyckt synd om mig själv. 

 

Jag är väl medveten om att de val jag gjort i livet påverkar hur jag kan leva idag, men jag anser inte att mitt liv är kört i botten enbart för att jag saknar gymnasiebetyg. Jag får bara kämpa lite hårdare nu för att komma på rätt väg i livet, men som sagt, jag anser mig inte vara en sämre mamma eller förebild för det. Jag har gått igenom saker under min uppväxt som många inte ens kan föreställa sig, oerhört jobbiga händelser som gång på gång fått mitt liv i obalans. Jag har alltid rest mig igen och på något konstigt vis kunnat fortsätta mitt liv utan att totalt spåra ur, och det för mig är att vara en förebild om något. Jag kanske saknar kompetens på papperet men jag har mycket att lära och erbjuda Lowa som många mammor inte har. Jag är ett levande bevis på att "Efter regn kommer solsken".

 

 

 

Herregud vad mycket fint H&M har fått in nu. Jag riskerar ju att gå i personlig konkurs. Så mycket fina grejjer.

Det här här under skulle Lowa väldigt gärna vilja ha tror jag, i storlek 68 eller 74, så det passar senare i höst/vinter.

 

Brukar inte gilla amerikanska komedier men denna var fan bland det bästa jag sett i komediväg.

 

Det är viktigt att hjälpa andra, och då jag har fina och relativt många bloggläsare så tänkte jag dela med mig av ett inlägg jag hittade på en blogg! Om ni kan och vill hjälpa till så vore det guld värt! Det är viktigt att hjälpa andra om man har möjlighet, tycker jag http://hostlycka.blogspot.se/2012/08/hjalp-en-mamma-och-ett-barn.html

 

Kopierat från bloggen "Jag har en bloggläsare som är i stor ekonomisk nöd. Personen bor i Uppsala, är arbetssökande, ensamstående och har ett barn. Hon har slut på pengar och har varken dator eller mobil, så hon har svårt att skriva brev till arbetsgivare, och kan heller inte kolla sin mail annat än på biblioteket då och då. Hon vill lägga ut grejer till försäljning på Tradera för att få in några slantar men har ingen kamera att ta bilder med. Snälla ni, om någon har en gammal men fungerande dator eller mobil att ge bort, hör av er! Bor ni i Uppsala-området och odlar själva och har grönsaker över så finns det någon som kommer att vara väldigt tacksam."

 

Kommer ni ihåg när jag berättade att jag skulle bli moster? HÄR är det inlägget jag skrev i slutet av oktober 2010. 3 april 2011 föddes lille Arvid och idag har han börjat skolas in på dagis. Det är såå sjukt vad tiden går. Han är världens sötaste lille pojke, min systerson ♥ Helt underbar. Älskar dig så mycket, min favoritpojk!

 

Idag har jag haft en hemmadag med Lowa. Johan har åkt i väg till Stockholm för första gången på 3 månader (usch vad vi saknar honom) så jag och Lowa förösöker komma in i vardagen lite, passar bra att vara hemma och bara mysa då. Under tiden Lowa har sovit har jag irriterat mig på sjukt onödiga men jobbiga saker

 

• Att Instagram har blivit någon slags tävling om vem som har mest följare/likes "Gilla 10 av mina bilder så gillar jag 15 av dina" "Gilla 10 av mina bilder så följer jag dig" "Följ mig så följer jag dig" Vad är grejen? Kul att typ femtioelva främlingar följer en bara för att dom vill få en ynka följare själv? Skogstokig.
• Att folk är så jävla giriga och snåla. La ut en helt oanvänd klänning på en försäljningssida på Facebook, nypriset var 399 kr och jag la ut den för 100, och någon frågor "Du får den för 80" Vad fan, det skiljer en tjuga din snåle fan! Sen skriver jag "Nej, 100 kr" varpå svaret lyder "Okej, du får 85" Blä!
• Att det finns Tradera-användare som budar, vinner och sedan skiter i att  höra av sig/svara på mail. Varför budar men ens då? Jävligt irriterande!
• Att det finns kladdkaka i köket som jag inte får äta, men såååå gärna vill ha. Det är nästan som tortyr. Men jag har ju lovat mig själv att låta bli!
• Att det finns ett program som går på TV11 som heter "Sex with mum and dad" Att dom pratar om sex med sina föräldrar tänker man ju inte på..

Idag blir den här tjejen 12 veckor ♥ Tänk att hon faktiskt är vår för alltid?

 

Det gör så jävla ont i hjärtat. Jag önskar att jag inte brydde mig ett skit om sport. Fy fan. Tänk om man kunde vara världens nörd och bara bry sig om ett par Star Wars-figurer i originalförpackningen som står på en hylla i sovrummet. Som man kunde ta fram och damma lite då och då, titta på och tänka "Fan vad ballt att jag har just den här". Tänk om det kunde vara så? Istället ska man heja på ett lag landslag, älska en sport så till den milda grad att man lever sig in i varje match till fullo och får med sorg i hjärtat se när man råkar ut för en förlust. Det är så jävla jobbigt. Hjärtat går fan sönder. Haha, gud vad jag låter weird nu. Men fan, ni som inte är sportintresserade, ni fattar inte. Vi var helt jävla uträknade innan OS började. Och innan finalen stod det överallt att Frankrike skulle vara överlägsna. Vi förlorar med ett endast jävla mål. På ett sätt hade det känts bättre att förlora med 10-15 bollar, men nej, nu var det så jävla nära. Så sjukt orättvist jävla nära.

 

Och för att inte tala om domarna? Man kan inte skylla på domarna, jag vet, och man brukar säga att under matchens gång så jämnar det ut sig, domsluten. Men inte fan gjorde det det denna match? Jag tycket fan att Frankrike hade domarna på sin sida hela tiden. Fransmännen skulle få en miljon per skalle om dom vann OS-finalen, det skulle INTE förvåna mig om domarna får ta del av dom pengarna. Vilka jävla rövslickare. Och nu går tvn varm, det snackas och analyseras och det ska visas repris på repris. "Så nära det var". Jag vet. Jag vill inte höra det mer. Jag ska stänga av tvn, gå och lägga mig i sängen och pussa min bebis. Hon är nog den enda som kan sätta ett leende på mina läppar just nu. FAN. Fan fan fan fan fan, det är allt jag har att säga. Det finns ingen Gud.

 

Min kräkbebis ♥ Mjölkmun eller inte, fasen så söt hon är. MIN tjej!!!

 

 Alltså, herregud vad mycket en liten bebis kan växa på 12 veckor. Det är intte konstigt att dom bara äter, sover och skiter. Hur trött borde man inte bli när man växer så det knakar? Jag fattar inte hur dom kan växa så fort. Ska det verkligen gå såhär fort? Nej, vi kan väl stanna tiden för en liten stund, det vore toppen. 

 

Lowa 2 juni 2012.

 

Lowa 11 augusti 2012.

 

Jag tackar det Svenska herrlandslaget i handboll som i dag framkallat massvis med leenden på mina tidigare så ledsna mungipor. Herregud, vi är i OS-final. Fattar ni? OS-final. Jag tror många räknat ut oss redan innan OS börjat, och det här är vad vi bjuder på. Så jävla grymt ♥ Jag längtar tills på söndag, tokmycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland blir jag bara så jävla ledsen. Så uppriktigt jävla ledsen. Känns som att man får en känga rakt upp i facet med ett meddelande som lyder "Du kommer aldrig bli något mer i mina ögon".. Hur jäkla mycket ska jag behöva bevisa för att jag ska känna att jag faktiskt duger i dom där jävla ögonen som tycks granska mig så jävla hårt utan att ens granska sitt eget beteende. Hur jäkla mycket skit ska jag få för att jag beter mig respektlöst när människan i andra änden av diskussionen knappt vet vad respekt är. Jag har inte betett mig respektlöst. Jag växer som människa för varje jävla dag, och jag har äntligen börjat tycka att min liv har någon mening, att jag bidrar med glädje till andra och att jag har något vackert och fint att vakna upp till varje morgon. Sen kommer den här jävla käftsmällen som får min mage att vrida sig ut och in av obehag, som får mig att gråta mig till sömns på kvällarna och som får mig att ifrågasätta mig själv när jag faktiskt vet att personen i fråga betett sig illa mot mig. 

 

Åh, jag önskar att jag kunde banka lite vett i skallen på dig. Jag tycker om dig så det gör ont. Det gör ont för att det just nu känns som en hel jävla omöjlighet att få dig att erkänna dina fel. Jag ska få skit för att det enda jag gjort är att försöka överleva när jag haft det tufft, det ska snackas om respekt hit och dit och jag ka minsann veta hur anvarslös jag är. Medans du ska sitta där på någon jävla piedestal och känna dig som herren på täppan. Herregud, har du någonsin bett mig om ursäkt? Vad fan har jag att be om ursäkt för när det enda jag gjort är att kämpa för att kunna få ett fungerande liv? Ja, jag har gjort en hel del skit. men vem fan har inte det? Och jag har bett om ursäkt, men jag får aldrig någon tillbaka. DET GÖR SÅ JÄVLA ONT. Är det så jävla svårt att bara tycka om mig? Utan att haka upp sig på saker som hänt förut? Nej.. Usch. Jag mår så jäkla dåligt av allt. Jag ska känna mig som världens jävla idiot samtidigt som både du och jag vet att du många gånger svikit mig?

 

Fy fan i jävla hela helvetets hus vad jag är GLAAAAAAAAAD. Varför svär jag? Jag vet inte. Såg ni handbollen precis? Sverige - Danmark, kvartsfinal. FY FAAAAAN, vi vann. Vi vann vi vann vi vann. Så jävla förbannat skönt att ni anar inte. Lowa fick lägga sig i sovrummet med sin pappa för jag har stått här i vardagsrummet och skrikit. Tusen gånger under matchen tänkte jag att "Fy fan, varför bryr jag mig om sport, det gör ju så jävla ont i hjärtat när man förlorar."

Men vi förlorade inte, vi vann, vi vann för fan, vi vann :D Haha. Jag är så jävla glad. Det må hända ni tycker sportinlägg är tråkigt, men idag är det nödvändigt.

 

Om man inte intresserar sig av sport så vet jag inte vad jag ska jämföra med. Det här är såååå jävla stort för mig. Jag älskar handboll, jag är så jävla glad och jag ska fan börja spela igen om jag hittar något lag som vill ha mig. En gammal avdankad målvakt. Jag spelade som första målvakt i Dalalaget och blev därifrån uttagen till ett riksläger. Det är ganska stort för mig, men vet ni vad? Jag valde bort det för att gå på en jävla Westlife-konsert? Hur jävla dum får man bli? Snacka om sjuka jävla val man gör. Men nu skiter jag i det här. Det här är så jävla bra. Och mannen här nedanför, han är KUNG. EN RIKTIG JÄVLA KUNG. Sveriges kung satt i publiken. I jämförelse med den fånen är Johan Sjöstrand en RIKTIG kung. Så jävla grym målvakt, herregud...

 

Senaste på Instagram. Vad heter ni där? Jag heter Novembersara, för er som missat.

 

 

Om ni är nyfikna på hur vår lägenhet ser ut och vill se lite bättre bilder än dom jag tagit förut, så kan ni kika in här och kolla. Nu har vår lägenhet äntligen kommit ut för försäljning. Jag hoppas verkligen att någon vill köpa den, och går den för mer än utgångspris blir vi mycket nöjda. Håll tummarna för oss, det kan ni väl göra? http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-2rum-hagalund-borlange-kommun-tangringsgatan-26-a-4075638

Vi har sett dom 3 första filmen av sex, Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon som nu filmatiserats (Förutom sprängaren och Paradiset som kom ut för länge sen). Jag tycker dom 3 första filmerna var jättebra, det finns 3 filmer till och vill ni veta ordning på dom så kika in här. Jag tycker absolut att filmerna är värda att ses.

 

 

 

Jag hittade en gammal film på datorn. Minns det som om det vore igår. Varje söndag ställde jag mig på samma ställe i lägenheten och Johan skulle ta kort. För då gick vi in i en ny vecka. Här gick jag in i vecka 29 och Johan skulle jävlas genom att filma mig. Jag ville inte bli filmad, kände mig som världens största heffaklump.

 

Alltså, det här med att "män är från mars och kvinnor är från venus"... Har börjat fundera på det där på sistone. Ibland funderar jag om min utomjording till karl inte vill förstå mig.. Haha. Han är ju så söt och ack vad jag tycker om honom, men ibland kan han irritera mig ända in i benmärgen. Som det faktum att han tycker att man ska slå på diskmaskinen när den knappt är halvfull. Gissa hur mycket diskmaskinen står och går här? Eller det faktum att han tycker att man ska tvätta ett par jeans när man använt dom en gång? Gissa hur mycket tvättmaskinen står och går här? Jag hört hört att det optimala är att tvätta jeans 1 gång per halvår, men det är kanske lite extremt åt andra hållet. Jag har alltid trott att jag är världens största slösa. Tills jag träffade Johan. Han tänker liksom inte att "Om jag inte gör det här så kan vi spara in bra många kronor under ett år".. Långsiktigt tänk är inte riktigt hans melodi. Han tänker mer "Äh, det kan väl inte kosta så många kronor att ha diskmaskinen i gång".. Många bäckar små, ni vet..

 

Jag antar att det är sånt här som kallas vardagsirritation. Eller som jag är villig att kalla det: Föräldraledighetsirritation. Nu har vi varit hemma med varandra, dag som natt, sedan den 10 maj. Han har tidigare jobbat i Stockholm och vi har bara setts på helgerna. Nu har vi setts dygnet runt i snart 3 månader. Han börjar jobba om en vecka, och jag kommer sakna honom som en tok. Fast samtidigt, så kanske det är bra. Inte bra att han får vara ifrån Lowa, men bra att vi får tillfälle att faktiskt sakna varandra. För hur tokig, slösaktig och utomjordsaktig han än må vara ibland, så älskar jag honom mer och mer för varje dag ♥

 

Fyfaaaan vilken jävla skitdag det var igår. Sverige förlorar OS-fotbollen och åker därför ur kvartsfinalen och får inte fortsätta. Ingen medalj där. Sen kommer Lassi Karonen fyra, ingen medalj där. Sen spelar damlandslaget i handboll mot Spanien och förlorar, så nästkommande match på söndag kommer inte betyda ett skit eftersom dom inte kan gå vidare, ingen medalj där. Så jäkla pissigt. Ikväll spelar Svenska herrlandslaget i handboll match mot Argentina, vinner dom inte ska jag ta mig tusan bojkotta OS helt och hållet. Aldrig mer se något som har med OS att göra. Man blir ju bara arg. Och irriterad. Sen lite ledsen, sen ännu mer arg.

 

Gårdagen bjöd dock på några ljusglimtar. Min syster och hennes son Arvid kom hit och tittade på fotbollen, så jag fick njuta lite av deras närvaro även fast själva OS-spektaklet gick åt pipsvängen. Sen på kvällen var vi hos Johans föräldrar och grillade, och det var ju trevligt. Johans fina syster var där med sina fina familj också.

 

Nu då? Nu har jag vaknat, gått upp, och fastnat i fotändan av sängen med en dator framför mig. Johan sover sjukt hårt så Lowa ligger och sparkar och leker med händerna medan han snarkar vidare. Jag har hans fötter under mina armar och han sover vidare. Lowa boxar honom på näsan, han sover vidare. Om en bomb smällde av här utanför, vet ni vad Johan skulle göra då? Ja, just det, SOVA VIDARE. Haha. Nu ska jag trycka i mig lite frukost och sen ska jag kila iväg till Friskis & Svettis för lite jobb. Och sen ska jag njuta av den här lördagen och den kommande veckan så mycket jag bara kan. För nästa måndag börjar Johan jobba igen. I Stockholm - måndag till torsdag. Jag och Lowa ska alltså klara oss helt själva, dag som natt. Jag är faktiskt liiite nervös...

 

 

Världens sötaste tjej. Försökte få henne att le på film, det gick inte så bra men något litet fick vi fram ♥

Hon ler ända fram tills att jag tar fram kameran, då blir hon så koncentrerad på den att hon inte vill le längre.

 

Allt detta kommer från H&M och Lowa skulle bli superglad om alltihopa helt plötsligt hoppade ner i hennes byrå med kläder. Att den egentligen är ganska full redan eller att det nog faktiskt bara är mamman i huset som vill ha detta, det kan vi prata tyst om. Sådana här söta saker kan man inte få för mycket av.

 

 

Godmorgon. Eller nej, god eftermiddag. Idag har vi varit i "vårt" hus och kikat lite Johans syster fick se det också. Jag tror hon gillade det :D Längtar såå tills vi får flytta in. Nu sitter jag och söker lite extrajobb. Förövrigt kan jag meddela er att dagen till ära klär sig Lowa i det snyggaste plagget hon har, se själva ↓

 

Jag och Lowa ligger på vardagsrumsgolvet och myser. Vår säng står här, MITT i rummet. Varför? För pappa Johan håller på att renovera i sovrummet. Han sätter panel i taket. Vi ska ju nämligen fixa till lite inför försäljningen av denna lägenhet. Just det, försäljning, För vi har ju köpt hus. Förstår ni? Vi kommer inom en snar framtid bo i hus, jag, tillsammans med min fina familj. Det är en fin 1 1/2 plansvilla med fem sovrum. Altanen är jättemysig, där kommer vi spendera många mysiga sommarkvällar. En stor fin trädgård med en liten lekstuga. Där kommer Lowa att få springa omkring, få växa upp, få ha det hur underbart som helt. I fina Sifferbo, så heter den lilla "byn" vi ska flytta till. Jag har spenderat många fina dagar där, min mormor och morfar bor nämligen där.

 

Åh, jag är så glad. Det kan liksom inte bli så mycket bättre. Jag och min fina familj ska faktiskt bo i hus. Den 28 oktober får vi tillträde till huset. Åh.. Det här hade jag väl aldrig trott för två år sedan? Att jag skulle ha en underbar liten dotter och att jag skulle bo i hus. Det känns nästan som jag lever i en bubbla nu. Om jag bara kunde få väck dessa jävla gravidkilon nu så kanske man kunde leva bekymmerslöst (önsketänkande) Men men, glad är jag i alla fall, så glad att jag bjuder er på ett gäng bilder på världens finaste tjej ♥ Just idag kan verkligen ingenting rubba min glädje. Inte ens att Sveriges handbollsdamer spelade urusulet mot Frankrike..

 

 

Jag har HELT missat att serien Awkward har börjat igen. Säsong 2 har satt igång och nu har jag fem avsnitt jag inte sett. Mumma, jag älskade första säsongen så jag tror att jag kommer att älska säsong 2 minst lika mycket ♥ Har ni inte sett serien? GÖR DET. Lova mig det? En MTV-serie som man omöjligt kan ogilla! :D