Jag orkar inte mer. Allting är bara som ett svart moln. Det känns som om hela mitt liv är förstört. Det är INGEN som förstår, jag lovar er att det är INGEN som förstår. Jag vet inte hur jag ska förklara för att inte låta psykiskt sjuk och jag vet inte om någon kommer att kunna förstå hur mycket jag än förklarar.

Jag har alltid fått må dåligt. Hela mitt liv har präglats utav hemska upplevelser och nu när jag för en gångs skull har fått må bra i över ett år så kommer det ett bakslag likt inget annat. Det känns som att någon där uppe gottar sig åt min misär just nu, att någon tänker att:" Haha, hon som trodde hon skulle få må bra, tji fick hon?". Varför ska en människa få uppleva allt elände och all oro hela sitt liv? Varför kan GUD ta mig fan inte jämna ut det lite? Jag är ledsen jämt, och ingen förstår. Det blir bara fel.

Jag vågar inte se framåt och det känns som att mitt liv är förstört. Jag kommer aldrig kunna släppa tanken på vad doktorn har sagt: "Vi har hittat en cysta i ditt huvud". Jaha tänker ni nu, men den var ju ofarlig? Ja, det var den. Men tanken på att den sitter där alltså. Varje gång jag får ont någonstans tänker jag på den. Jag har ont någonstans varje dag och jag har ont i huvudet varje dag. Varje dag. Innan hade jag aldrig ont i huvudet. Jag blir arg på dom som får må bra, se framemot saker och få skratta. Jag hatar detta elände, jag vill bara må bra. Det kommer fan aldrig hända igen.

Jag lägger ner bloggen nu, jag orkar inte längre. Jag orkar inte försöka vara glad när jag bara är ledsen. Det orkar jag inte. Att försöka leva som vanligt är ingen idé. För jag är en tjej som tänker alldeles för mycket. Och jag är livrädd för att dö. Jag tror att någon straffar mig för något jag gjort i ett tidigare liv. Jag kom säkert till denna jord bara för att må dåligt. Och nu ska jag säkert dö också. Vem vet?

Ni tycker säkert att jag är dum i huvudet, men ni har ingen aning hur det känns.
Ni har ingen aning hur det känns när man blir sur på den man älskar för att han är så glad.
Varför kan inte jag få vara glad? JAG vill må bra tillsammans med honom och alla andra.




jag återkommer när jag har ork. ni som vill vänta kvar får gärna göra det.

Nu har jag sett två avsnitt utav sex and the city. Jag gråter jämt när jag ser avsnittet där Mirandas mamma dör. Det är dock lite kul när Samantha springer runt och pratar om sin försvunna orgasm. Haha, sån härlig serie.  Och i samma avsnitt när Carries dator lägger av? Och hon inte fattar något alls när det gäller motherboards och så vidare. HAHA!




"When I RSVP to a party, I´ll make it my business to come."
 Haha - samantha ♥



Förresten, jag har två saker att berätta för er. Beck filmen var skitbra, lite annorlunda om man jämför med dom andra, men verkligen bra. Det var det första. Det andra, och det viktigaste. Jag och Kevin ska titta på en lägenhet på tisdag ♥

Alltså sånt här är så jävla kul ♥
www.busring.se

Har läst runt i många bloggar angående Kelly Clarkson och hennes viktuppgång. En viktuppgång vi inte vet någonting om, och förmodligen inte media heller, för den delen. Vi vet ingenting om vad som händer i hennes liv och ändå dömmer vi henne bara för att hon gått upp vikt. Kelly Clarkson är riktigt talangfull på att sjunga, och det är det hon är känd för. Då spelar det väl, egentligen, ingen roll hur mycket hon väger eller hur hon ser ut? Vi är så bra på att döma människor som visar sig vara svaga. Och vi är väldigt bra på att döma kändisar som visar sig vara mänskliga. Herregud, om hon är lycklig ändå, så varför ska vi klaga? Och om hon är olycklig blir hon ju inte gladare för att alla människor i världen attackerar, protesterar och lägger sig i vad hon gör och hur hon ser ut? Eller hur? Att skriva: "Hur kan Kelly ha gått upp så mycket i vikt, hon som var så fin? Men jag gillar henne ändå." Det är fan obegripligt. För det första, alla människor kan gå upp i vikt. Det är väldigt lätt. För det andra? "Jag gillar henne ändå." Jaha, som om man vore någon bra människa då för att man erkänner att man gillar henne trots viktuppgång? Nej, fy fan. Fy fan för ytliga människor. Jag tycker hon är vacker som hon är, och det är hennes musik och talang som spelar någon roll i mina ögon. (och öron). ♥

Idag ska jag och Jessica se den nya Beck filmen. Kom precis hem från jobbet så jag måste skynda mig att göra mig iordning för bussen går 16.58 och filmen börjar 18.00. Vi ska äta godis, se på en (förhoppingsvis) bra film & ha mysigt ♥

Varför gör man en sån här tatuering? Är det typ något slags fejk eller? Vad är det för något? Någon som kan förklara? Är det någon utav er som vet vem den sitter på? Allas vår Brad Pitt. Som förövrigt är världens mest överskattade man. Varför suktar alla tjejer efter honom? "Vilken kändis vill du helst vara med?". Alla svarar typ: "Brad Pitt, Orlando Bloom eller Johnny Depp". Alla dom ser ut som skit, om jag får ge min åsikt. Dock dömmer jag inte er som tycker annat. Men Breda Pitten har ju faktiskt varit otrogen mot världens fräschaste 40 åring. Varför väljer man Angelina framför Aniston? Angelina ser ut som stryk. (haha, nu tycker ni jag är väldigt konstig va?). Alla brukar säga att "Angelina är så snygg". Nej tack du. Killar kanske är som tjejer? Tjejer brukar ju gilla bad boys, och angelina är ju en bad girl. Iallafall.. nu kom jag ur spår lite faktiskt. Är det någon som vet om det där är en riktigt tatuering på Brad Pitt eller vad det betyder? Ser ut som stryk!


Den vänstra ser ju också rätt tokig ut. Jag förstår inte?



Vem föredrar ni? ♥

Några bilder på söndagens skönaste outfit  ♥

Simpelt och enkelt. Se och se inte. Eller ja, ni får ju se den om vill så klart. Men det är rätt onödigt.

SE SE SE. ♥



SE INTE SE INTE SE INTE.

Vadå starkt? Jag gråter när jag hör på detta. "Ken Ring kommer till Nyhetsmorgon för att, helt exklusivt för TV4, uppträda med låten Ber en bön. Låten har rapparen skrivit till sin syster, som ligger sjuk i cancer. Låten kommer att medverka på kommande skiva, men den kommer inte att spelas live igen"

Det är bara så starkt. Jag vet inte vad jag ska säga. Lyssna på hela låten. Lyssna på hans ärlighet och hans sorg. Jag blir helt tagen. Det är så oerhört starkt och fint gjort. Jag hoppas han syster blir att må bra igen. Hans tårar känns så fruktansvärt att se.

"Hon ringde här om dan och jag förstod att det var nått
Och med en darrig ton sa hennes röst: Ken dom hittade en knöl i mitt bröst"

jag ber också en bön.

Jag börjar snart jobba. 12.20.30. Jag jobbar alla dagar denna vecka förutom onsdag, tror jag det var. Onsdag eller torsdag. Så är det. Väldigt kul. Jag jobbar alla dagar denna vecka utom en, så fråga mig inte vad jag ska göra i veckan/helgen, för det vet ni nu. På söndag slutar jag på jobbet. På söndag är det min sista dag och det känns ju inte så himla kul. Kommer givetvis komma tillbaka då och då som vikarie, men det kommer inte att bli så mycket jobb som nu, och jobb behöver man ju alltid.

Och alla ni som läser, om ni får nys om någon lägenhet (1a eller 2a) i Trelleborg, så tipsa mig. Det känns verkligen som om vi behöver hitta en lägenhet nu. Smygehamn är en liiiiiiten ort att bo på, alldeles för liten för mig och alldeles för jobbig att behöva bo i när det knappt går några bussar på helgerna. Innan jag flyttade till Skåne, då jag bodde i Borlänge, så hade jag typ tre fyra minuter med cykel in till centrum och ungefär 4,5 km på cykel till mina bästa vänner ♥ Nu är det annat.


Jag har framtidsångest. Kevin börjar högskolan nästa vecka och fortsätter sitt liv. Han tar ett steg framåt. Man kan nästa påstå att jag tar ett steg bakåt, eftersom jag "förlorar" mitt jobb medans han får ännu en erfarenhet att skriva på meritlistan. Ibland känns det bara som om jag är helt fel ute, som om jag aldrig kommer att bli vuxen. Jag menar när folk pratar om deklartioner, pensionssparing och dittan och dattan så får jag panik. Vet ni mycket om deklartioner och sånt vuxentjafs? Jag vet för fan inte ens hur man kör bil? Usch, vad pinsam jag är.

jag skulle vilja komma iväg utomlands igen. ha sådär roligt som jag, joanna, fidde och älsklingen min hade när vi var i magaluf. det skulle jag vilja göra igen. jag vill bara skingra tankarna någonstans där ångesten inte fyller upp mig. Där alla tomrum fylls med glädje.

Lugna liveversioner på låtar, det älskar jag.
Här får ni några favoriter ♥

Cause nothing feels like home, you're a thousand miles away
And the hardest part of living Is just taking breaths to stay
Because I know I'm good for something
I just haven't found it yet
 But I need it






Tiden var lättare förr. När jag levde då. 2-4 år sedan, precis som på bilderna. Och det är så sjukt att jag känner så, för när jag var inne i den perioden så ville jag inget mer än att ha någon som älskade mig för den jag verkligen var/är. Jag ville ha någon slags trygghet. Det har jag nu, men jag kan inte njuta utav den. På något vis är det lättare för mig att leva med någon som gör mig illa, därför att då har jag något att skylla på. Då kan jag säga att: "Jag förtjänar det här, och jag vet att det inte kommer att bli bra". Nu har jag haft världens bästa pojkvän i två år (snart) och jag frågar mig varje dag vad jag gör för att förtjäna honom. När jag känner mig ledsen och betydelselös funderar jag alltid på varför jag fått en sån fin pojkvän. Är det för att gud ska straffa mig när han gör slut? För det måste han ju göra, jag menar, jag förtjänar inte honom. Jag förtjänar dom killar som är otrogna, dom som ljuger och dom som trycker upp mig mot väggen och sätter sig på mig när jag varit sur.

Eller är det något helt annat jag förtjänar? Jag har i tio år utav mitt liv trott att "det är såhär livet ska vara, livet ska vara ett helvete som man motvilligt kämpar sig igenom". Sen träffar jag Kevin. Och hela min värld, som ständigt varit fylld med orosmoln blir helt plötsligt väldigt fin. Han tar hand om mig på ett sätt som ingen annan gjort och han visar mig riktigt kärlek, sådan kärlek jag aldrig sett förut trots de långa förhållanden jag faktiskt haft. Och då börjar jag tänka: "När kommer smällen?". För det ska alltid hända mig något dåligt när jag mår bra. Och smällen kom när jag hamnade på sjukhus. När jag tappade känseln i benen och när dom hittade en cysta i mitt huvud. Den 22 juli 2009 kom smällen.

När kommer nästa smäll? Nu har läkarna konstaterat att det inte är någon farlig cysta, men vad gör det mig? Jag går ständigt runt och oroar mig. Mitt förstånd och mitt intellekt säger en sak, medans mina känslor och mitt hjärta säger en annan sak. Mina innersta känslor säger åt mig att jag säkert kommer att dö därför att jag alltid förtjänat smärta och negativitet. Mitt intellekt säger åt mig att jag kommer att klara det här och att den kommer att sitta där i hela mitt liv och inte göra någon skada alls. Men jag menar, hur många utav er lyssnar egentligen på huvudet först i sådana här situationer? Man brukar följa hjärtat och känslor, inte huvudet och intelligensen man faktiskt har. Hur ska jag kunna leva med den här saken i huvudet hela mitt liv och bara veta att den faktiskt ska sitta kvar där för alltid? Det kommer att göra mig sjuk(are).

Jag vill absolut inte klassa mig själv som ett offer som folk ska tycka synd om. Jag skriver bara av mig.
Jag vet inte hur och om jag kan acceptera det här, och jag vet inte om jag kan och vågar inse att jag faktiskt förtjänar lycka någon gång. Jag vet inte när jag ska bli säker på att jag har funnit Kevin för att jag förtjänar honom. Vad har han gjort för elakt i sitt liv för att få mig? Det finns 1000 andra fiskar i havet som hade passat honom bättre.

Jag vet att jag är dum i huvudet. Och jag vet att ni kommer att skriva det.
Men vad fan, jag har känslor och dom väller över. Dom dränker mig.

Vad tycker ni om miss Beyoncé´s udda skoval? Jag gillar inte något utav paren, dock tycker jag att dom översta är riktigt gräsliga och smaklösa. De andra två är också fula, men det översta tar ändå priset för de fulaste skorna. Vad dom är värda?

6000 kr.



10.000 kr




9.500 kr

Hade ni satt dessa "skönheter" (ironi till tusen) på era fötter?

Har ni sett Patrik 1.5? Haha, titta på denna parodi med Johan Glans och Björn Gustafsson!
Patrik 1.5 (cm).

Nu nu nu är dom mina. Läderconverse. Så snygga, så sköna, så mina!

4 dl Vetemjöl
1 ½ dl socker
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
150 gr rumsvarmt margarin
1 ägg

Smöret ska alltså inte vara smält, bara rumstempererat. Skär en stor bit och blanda i alla ingredinserna. Knåda ihop degen och tryck sen ut den i en rund form. Häll över cirka 300 gram bär utav valfri sort. Hallon/blåbär, bara hallon eller björnbär är mina favoriter. Jag älskar den här pajen! Degen är nästan som knaprig sockerkaka. MUMS! Vaniljvisp till är ett måste. Är man många + fem, så kan man göra en halvsats till, det gjorde jag. Jag gjorde alltså efter detta receptet plus en halva till. Vi har mycket paj kvar men vi ska äta sen igen.

Vi har precis ätit den här pajen, jag, kevin och hans mamma.
jag har bakat. och det var hur gott som helst.

Nu ska jag kila iväg till jobbet. Jobbar 07.30-16.00. Idag ska dom tömma den underbara tantens rum. Det var så tomt utan henne igår, man hörde inte hennes klickeriklackande på golvet och man hörde henne aldrig säga: "När får jag mina albyl, det bumpar så i mitt huvud". Man hörde henne aldrig fråga var alla människor var och man hörde henne aldrig skratta. Aldrig hade jag trott att det skulle ta så hårt på mig att en tant på mitt jobb går bort. Det är ju vardagsmat på ett ålderdomshem. Men det var så oväntat, det är det som gör det ännu värre. Vi saknar dig allihopa, hoppas du har det bra i himlen!

Under tiden jag jobbar skulle jag vilja ha tips på VÄRLDENS BÄSTA FILMER? :)

Pappa har vunnit två stycken biljetter till en musikal i Stockholm. Hairspray heter den, gissar att den känns igen? I huvudrollerna ses Rolf Lassgård, Helena Bergström, Morgan Alling och Gladys Del Pilar (mfl). Gissa om jag vill gå? Biljetterna är värda 625 kr styck och placeringen är balkong rad 1.
Åh, jag vill vill.

Här kan man läsa mer om musikalen : http://www.hairspraythemusical.se/index2.htm
KLICKBAR LÄNK.

90210 Säsong 2 - 8 september
One tree hill Säsong 7 - 14 september
Criminal Minds Säsong 4 - 23 september
Greys Anatomy Säsong 6 - 24 september
Desperate housewives Säsong 6 - 27 september


Åh, jag längtar. Här är datumen då mina favoritserier börjar sändas igen. I USA alltså. Dock finns det en himla massa gratissidor på internet där man kan se alla de möjliga serier, och det kanske är ett antal människor som fortfarande vågar ladda hem? Iallafall, detta är mina absolut favoriter.
Vilken/vilka är era favoritserier?
 
Vet ni vad jag gör nu? Dricker glögg. ♥

Det finns inget jag saknar lika mycket....

Jag är så ledsen. Det är tufft att jobba på ett ålderdomshem. Min absoluta favoritmänniska på min avdelning, den tant som alltid får mig att skratta hur jag än mår, och som alltid virrar bort sig i olika situationer och kan skratta åt det, hon har gått bort. Den tant jag trodde skulle finnas där nästa år om jag ska jobba där igen. Den tant som jag fått lite bättre kontakt med. Den tant som jag verkligen gillar, som jag från botten utav mitt hjärta kan säga att jag bryr mig om. I och för sig så bryr jag mig om alla där, och hade förmodligen sagt likadant om de övriga tanterna, men herregud, vad jobbigt detta varit.


Man får inte nämna namn (men ingen här vet ändå vem det är), men åh vad jag kommer att sakna henne. Jag var in till henne idag (är ledig idag egentligen) efter att jag varit i Malmö. Hon var helt blek, helt borta. Hon låg där men hennes själ och hennes sprudlande personlighet var helt borta. Hon kanske tittade ner på mig och såg mina tårar och insåg kanske då hur omtyckt hon var, fast hon ofta bad om ursäkt för att hon krånglade till det för oss (vilket hon inte gjorde). Jag kommer aldrig att glömma henne, och jag gråter när jag skriver detta. Tårarna rullar ner för mina kinder. Jag kommer att sakna dig, goa rara gamla gumma ♥ Du förgyllde mina dagar på arbetsplatsen. Jag och alla andra tänker på dig.

Du är i himlen nu, du får dina bullar, dina kakor och all lingonsylt du kan äta.
Jag tänker på dig, min kära vän! RIP.

Många har frågat om varför jag aldrig gör videoinlägg. Ja, för att jag tycker det känns vääääldigt dumt att stå och prata med sig själv framför en kamera? That´s it. Idag ska jag åka in till Malmöfestivalen med min pojkväns familj, han jobbar. Så jag tänkte lägga upp dom videobloggar som faktiskt finns här, så att ni kan se. Dom är dock ett par månadet gamla, men ändå?

Det är rätt många som inte går bak i arkivet och tittar, så jag slänger upp dom här enjoy.
Hate it, love it, whatever, just enjoy it. Ni vet, rin on the rox? ;)






Dom här två videobloggarna kom till då någon sa att jag är väldigt tjock på riktigt och påstod att jag är så extremt duktig på PS att jag kan framställa mig som någon helt annan person. Så var inte fallet och såhär ser jag ut dagligen.




Och här är jag själv inte med, för att jag är ruskigt förkyld, men här kan ni höra hur jag "låter och pratar" som så många har frågat om! Det är faktiskt rätt intressant, för man låter aldrig som ni tänkt er, eller hur?

Sitter och läser ett par väldigt innehållslösa bloggar som bara handlar om gulblonderat hår och läppar fyllda med rosa läppstift eller idominsalva, och då insåg att jag faktiskt varit en sån där gulblonderad tjej jag också, för ett tag sedan.

Det sorgliga är att jag är blond på riktigt, jag är född blond och har varit blond länge innan alla färgningar. Det kan vara så att man inte passar i sin egen hårfärg. Det känns som att mitt mörka hår är mer min melodi.








OBS - detta har ingenting med det övriga inlägget att göra, men kommer ni ihåg den här reklamen? Älska ♥

Är det inte roligt att många väljer en partner som ser precis ut som dom själva? Ibland när man ser ett par så tänker man att: Dom där måste vara släkt. Det har jag gjort flera gånger. Sen kommer man på att dom är gifta, och då tänker man att: "Ja, då är dom ju släkt". Sen trillar poletten ner och man inser att "visst är dom en familj, men dom är från olika släkter". Och då börjar man fundera hur fasen dom kan vara så jäkla lika. Så, hur kommer det sig?

Några kända och mindre kända ansikten som valt en partner som liknar dom själva.







Det är faktiskt rätt många som sagt att dom tycker att jag och Kevin liknar varandra till utseendet.
Jag vet inte om jag kan hålla med, svårt att se sånt själv. Vad tycker ni om detta påstående? ♥

Först och främst, förlåt för att jag varit VÄLDIGT oaktiv på bloggen i helgen. Men nu är jag back in business as usual. Så jag tänkte börja med en bildbomb - låter skoj va? Med bilder från kräftskivan och tosselilla + en video. Enjoy.















Och så avslutar jag med en videosnutt som jag filmat. Vi sjunger en sång - jag gissar att ALLA kan lista ut vilken sång det egentligen är? Den som inte kan det är endera döv eller väldigt väldigt väldigt musikalisk obegåvad.

Nu ska vi åka iväg till Tosselilla, Skånes Sommarland.
jag uppdaterar er med bilder osv från igår och idag när jag kommer hem!

Sådär. Nu är jag hemma! Har varit i Malmö sen klockan 14.00.
jag uppdaterar med bilder på vad jag shoppat, gjort och så imorgon! ♥

Ska till Malmö med Nisse nu. Det är ju Malmöfestivalen där!  Hoppas att vi går förbi några butiker för jag måste köpa hårfärg till mitt nya löshår, det var lite lite för ljust för att det skulle kunna passa mitt eget. Den här hårfärgen använder jag:


Casting Creme Gloss färg - Gyllene Pärlemo.
Håret köper jag från Rapunzel of Sweden! Superbra.



Lägg gärna till mig så lägger jag till er när jag kommer hem!

Elvira (klickbar) ville att jag skulle skriva om mina topp tio filmer. Har redan gjort det, så jag hänvisar dig Elvira, och er andra, till DETTA inlägg. Sara (klickbar) ville veta hur jag kunde ha så fina läppar. Haha, jag var tvungen att fråga tösen om hon var seriös, för det är verkligen det första folk stör sig på här. Att jag ALLTID gör samma min. Så Sara, jag vet faktiskt inte, för du verkar vara ensam om att tycka det. Men jag är väl född med dom, i guess? Sen är det rätt konstigt att folk kan bli så upprörda över en min. Jag går inte runt sådär dygnet runt - det vet ni va? Mm, bra.

Sen var det många, eller iallafall ett par 4 stycken, som ville att jag skulle skriva hur mitt liv skulle se ut om alla mina drömmar blev uppfyllda. Hur mitt liv skulle vara om jag fick drömma. Det är jättesvårt, men ska försöka.

Jag tänker inte gå tillbaka och ändra något från min uppväxt. Jag hade det tufft och det var riktigt jobbigt, men jag vet ändå att jag lärt mig massvis utav alla de åren, så jag vill ha dom kvar. Nu i efterhand är jag stolt att jag lyckades ta mig igenom dom och komma ut från allt detta som den person jag är nu. För även om jag är orolig, rädd och fundersam ganska ofta så är jag den person jag är, och det är ingenting jag kan göra något åt. Så vi börjar från och med idag.

Redan när jag var liten så sa jag att jag ville öppna upp ett barnhem. Då skulle jag göra det med min bästa vän Malin, och barnhemmet skulle ligga i Ryssland. Jag är fortfarande inne på samma spår, men Ryssland eller ej, det vet jag inte. Jag har alltid velat hjälpa utsatta barn, förmodligen för att jag själv haft det jobbigt. När jag ser på olika klipp från olika faddergalor osv så får jag den jobbigaste klumpen i magen. Jag tror, helt ärligt, inte att det hjälper att vi Svenssons sitter hemma i en varm och skön soffa, ringer ett nummer på telefonen och skänker en hundring. Det får oss (som ger) att må bra, och tycker att vi hjälpt till. MEN - vad händer med våra pengar? När får vi reda på att dom faktiskt gjort någon nytta? Jag gissar att det är en massa mellanhänder som själva ska ha sig en slant. Aldrig i livet kan jag tro att alla dessa miljoner vi skänker oavkortat går till barnen. DÄRFÖR vill jag vara där. Man lär sig så mycket mer genom att vara där, och genom att vara där vet man vad som behövs och inte. Jag skulle kunna skriva här att jag vill tjäna massor utav pengar och leva lyckligt med min familj, och det vill jag, ABSOLUT. Pengar är inte något jag skulle säga nej till. Jag vill ha ett högt uppsatt jobb och tjäna massor utav pengar. Men dom pengarna vill jag göra något med. Jag tror inte att jag blir gladare för att jag bor i ett stort hus med 17 rum när jag har en familj på fyra (jag ska ha två barn). Då kan vi hellre bo i en fyra, femma eller ett litet hus och spara pengarna till annat. Jag upplever det som att jag skulle vara mycket lyckligare om jag visste inom mig att jag gör ALLT för att hjälpa andra. Så ett jobb med en bra lön skulle kunna vara på Rädda Barnen, Unicef, ja vad som helst. Arbeta frivilligt inom Röda Korset då och då kan man göra, om man har pengarna.

Lyssna på den här videon, och framförallt titta på den här videon, så kommer ni att inse varför jag vill hjälpa till, och varför så många fler borde hjälpa till. Jag har inga höga drömmar egentligen. Jag vill resa och må bra, men att resa och må bra behöver inte betyda en resa till New York. Det kan betyda ett fattigt land i Afrika. Jag mår hellre bra när jag hjälper barn i Uganda än i en skobutik i New York. Delad glädje är dubbel gläde och det är så sant som det är sagt. Det här är min dröm.



Sen har jag en dröm till med mitt liv. Jag vill utveckla getingarnas hjärna. Jag vill se till att dom fattar att när dom äntligen hittat en fönster att flyga ut i, ska dom fan inte flyga in igen. Hur ointelligenta får dom vara? Tio gånger har den kommit tillbaka.

Har gjort en ny kategori nu, nämnligen önskeinlägg. Här kan NI alltid önska vad jag ska skriva om, och det är här jag kommer att skriva om det som ni valt ut. Jag kommer att skriva om allt som kommer in, dock blir det väl kanske en per dag, inte mer.

Jag börjar att skriva om det som Amanda ville läsa om. Amandas blogg hittar ni HÄR. Amanda skriver:
"Skriv ett inlägg om dina politisk åsikter :) men om du inte vill det tycker jag du ska samla ihop outfits bilder och så kan man rösta eller så kan du dissa/hissa några saker elelr skriva receptet till din favorit mat :D hehe Ha en fortsatt bra kväll!"

Nu kanske ni kan få lite inspiration vad man kan ha på sig, eller kanske vad man INTE kan ha på sig?
Vilken är eran favorit och varför? :)

Okej, såhär ligger det till. Jag är lite svag nu. Ni vet att jag legat inne på sjukhus, att dom hittat en cysta i mitt huvud osv. Dom säger att det inte är någon fara, men ibland blir jag svag och ledsen. Och nu har jag väldigt ont i huvudet, så jag bara oroar mig hela tiden. Vilket är jättejobbigt. Så jag tänkte att ni skulle hjälpa mig med en sak.....?

Ni får välja vad jag ska skriva om.
Ett önskeinlägg, eller två. Skriv en kommentar till detta inlägg och berätta vad ni helst vill veta. Något om mig, något speciellt tips, något ni funderat på länge som ni tycker saknas i bloggen? Tala bara om vad jag ska skriva om, så skriver jag om det. Jag har ofta inspiration som flöder så att det både räcker och blir över. Men idag behöver jag låna lite inspiration från er.

Så, vad som helst, ett inlägg NI vill läsa om kommer upp senare när jag fått alla tankar ur huvudet.
Om ni är duktiga på att ge mig tips. Och kom ihåg, the sky is the limit. Det måste ju vara något ni vill veta?

Vadå att man blir glad utav det här? Fortsätter på min nostalgianda, haha! Åh, Sune & Bert
What do you call those? We call them ni ni ni..no no no no..wienerbröd. Wienerbreads. ♥

Eller julbaket. Håkan, varför har du blivit så lång?
Jag har väl inte blivit lång? Man växer ju så mycket i min ålder?
i just love.

Och det här är en extravideo som jag lagt ut 100 gånger. Men för er nya läsare, det här är den sötaste gulligaste och bästa ungen som finns på youtube. Varför? För att han älskar kakor lika mycket som jag. Åh, ni MÅSTE se ♥

På Monkis hemsida (klickbar) kan ni kika in deras nya tillskott - höstkollektionen. Monki är en affär som man hatar ibland och älskar ibland. Ibland kan jag tänka att: Vem fan sätter på sig det där?, för att sedan tänka att: Åh, vad jag älskar dessa kläder. Jag har klistrat ihop mina favoriter från kollektionen, det jag helst utav allt skulle vilja ha. Vad faller er i smaken? ♥

 

Det är tur att jag bor så nära Malmö, för där finns det två Monkibutiker. Kika in på hemsidan och leta upp var det finns någon butik nära dig. Det finns 16 butiker runt om i Sverige just nu. ♥

Nostalgi på detta? Åh, vad jag älskade alla dessa serier/barnprogram.
Det är sjukt mycket minnen som väcks när man ser på detta. Jag gissar att alla i min ålder har sett på dom här programmen? Tre Kronor var så bra, men jag blev så arg på slutet när Sten Frisk sprängde hela skiten i luften. Åh, Rederiet, så otroligt bra, jag såg det jämt - på torsdagar va? Mjölktandsmössen <3. Skilda världar, herregud, jag följde det slaviskt. Och Sunset Beach? Herregud, jag kommer ihåg när jag skulle på träning som började sex, jag stod fullt påklädd och bara väntade på att programmet skulle ta slut så att jag snabbt kunde cykla dit. Det var så fruktansvärt bra tyckte man.

Hur många utav dessa serier/barnprogram såg ni? ♥

Snygg svengelska? Åh, jag är så rädd. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Herregud. Det sitter (jag menar satt) världens största spindel i taket. Och så skulle Kevins systers pojkvän hjälpa mig att ta bort den, men när han skulle ta den ramlade den ner. Och nu hittar jag den inte. Jag vill bara att den ska försvinna. Herregud, den är vidrig. Helt svart och jättetjock. Jag får panik. Jag hatar verkligen spindlar, det är det värsta krypet som finns. Tänk så hamnade den på databordet? Åh, kommer den på mig då svimmar jag av. Fy tusan, det kryper i hela min kropp nu. RÄDDA MIG NÅGON, SNÄLLA? Kallsvettas nu. Jag är galen.

Jag kör en kameratöming under tiden så kanske jag lungnar mig.







Inte fan blev jag lugn. Lägger in två udda men otroligt sköna låtar. Och så tänker jag strunta att jag har dom i min winamp playlist och lyssna på dom från min blogg medans jag läser inlägget som om det vore någon annans blogg. Och så kan jag skratta åt att den där stackars tjejen har en spindel i rummet. Tills jag kommer på att det är jag.

Knyttröja H&M
Linne Gina Tricot
Väska Gina Tricot
Shorts (omgjorda jeans).

Dagens enkla men ack så sköna outfit. Och nu undrar ni vad tablettaskarna gör där? Jo, såhär är det. Det är tuggisar och fruktisar förstår ni, som ni kan se. Och jag tuggade på mina tuggisar häromdagen och Kevin tyckte jag var så söt med dom. Så idag klockan halv två fick jag ett sms från Kevin där det står: Gå ut till brevlådan. Då gick jag ut och fick en överraskning. Kevin kom körandes från jobbet och hade köpt fyra sådana till mig. Så han kastade dom på mig och åkta tillbaka till jobbet. Det är vad jag vill kalla kärlek, små överraskningar. Att han sen kastade dom på var en annan femma ♥

Vad tycker ni om mina omgjorda shorts förresten? Tycker alla tjejer går runt med minimala shorts som knappt täcker gumpen! Haha, nu har jag minsann bott i Skåne för länge när jag skriver gump istället för rumpa. Iallafall, jag gjorde dom lite längre för jag tycker det är snyggare till vardags. Ska sandpappra dom lite också. Visste ni förresten att skinkor (som man har på rumpan) kallas ballar i Skåne? Gissa om jag blev fundersam första gången Kevin sa att han skulle ta mig på ballen? För mig betyder det något heeeeelt annat. Visst är det så? Att bara en kille har en balle. Det är minsann inte skinka eller skinkor.

Ni har väl sett 7th heaven? Åh, vad jag älskade det när jag var liten. Men jag vet inte hur många gånger det gått i repris nu? Just nu går det på 5an, men när jag var yngre såg jag det på fyran. Ser ni det nu eller har ni sett det? Jag hatar verkligen att det är så överdrivet amerikanskt. "No dating on schoolnights" osv. Usch - så överdrivet överbeskyddande föräldrar. Nej, jag gillar inte serien så mycket nu. Eller jo, jag tycker om att se den för att jag får bra minnen från förr. Mer är det inte.

Dock har dom ju växt upp lite grann. Eller vad tycker ni?

Den här låten är så jäklans härlig att lyssna på. Speciellt när man är arg, irriterad eller allmänt störd på allmänheten. Den här låten är till alla idioter som skriver idiotiska kommentarer hos underbara tjejer med lite dålig självkänsla. Stå på er. Det är bara idioter som beter sig som dom, och deras ord är inte värda någonting. Tänk på den här låten och skratta åt dom istället, även om det är svårt att inte ta åt sig ibland. ♥ Det vet jag själv. Men dom vill bara försöka få er att må dåligt för att deras liv är ett helvete. Låt dom inte få den njutningen.

Hela texten - jag har markerat det jag gillar mest.

Look inside, look inside your tiny mind
Then look a bit harder '
Cause we're so uninspired, so sick and tired
Of all the hatred you harbor

 So you say it's not okay to be gay
Well, I think you're just evil
You're just some racist who can't tie my laces
Your point of view is medieval

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
 So please don't stay in touch
Fuck you, fuck you very, very much
'Cause your words don't translate
 And it's getting quite late
So please don't stay in touch

Do you get, do you get a little kick
Out of being small minded?
You want to be like your father
It's approval you're after
Well, that's not how you find it

Do you, do you really enjoy
Living a life that's so hateful?
 'Cause there's a hole where your soul should be
You're losing control a bit
And it's really distasteful

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch
 Fuck you, fuck you, fuck you
Fuck you, fuck you, fuck you Fuck you

 You say you think we need to go to war
 Well, you're already in one
'Cause it's people like you that need to get slew
No one wants your opinion

Fuck you, fuck you very, very much
 'Cause we hate what you do
 And we hate your whole crew
So please don't stay in touch
 Fuck you, fuck you very, very much
 'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you, fuck you Fuck you, fuck you, fuck you
Nå gillar ni den eller gillar ni den inte? Hört den förut?

Btw, kom ihåg att skriva en kommentar till inlägget under här, och tala om vad det allra dummaste/sjukaste ni gjort/varit med om är. Hittills har jag fått ett par roliga historier, haha. Och ni kan samtidigt skratta åt min dumma historia.

Okej, nu har vi gjort en deal. Du & jag. Jag och ni läsare. Vi har gjort en deal som ni inte fått gå med på. Men eftersom jag vet att ni är så goa och snälla så kommer ni att gå med på det här. Jag ska berätta det absolut dummaste jag någonsin gjort. Då menar jag inte elakt eller vidrigt, jag menar det sjukaste, knäppaste eller mest idiotiska jag varit med om. En sån där historia som folk skrattar åt och alltid drar upp bara för att jag är så dum som lyckats vara med om en sån grej. Och ni ska göra likadant. Efter att ni läst min historia, som jag hoppas drar på era smilband iallafall några centimeter, får ni i kommentarsfältet att skriva era dumma påhitt. Dom roligaste, knäppaste, konstigaste och dummaste kommer jag senare att sammanställa i ett inlägg.

Så, shoot me with stupidity (kan man säga så?). ♥

Jag var så himla fin den här kvällen tyckte jag. Jag hade köpt vackra vita linnebyxor som fladdrade i sommarvinden (skulle aldrig sätta på mig et par sådana idag). Jag hade köpt ett halterneck linne som visade en liten liten del utav magen och min brunbrända hy. Jag hade precis blonderat håret i ännu en gul nyans och jag var så SNYGG. (tyckte jag då). Alla ungdomar var festfixade och det var skolavslutning. Skolavslutningen i 1an på gymnasiet, om jag inte minns fel. Jag spillde vin på mina vita linnebyxor och prövade tio olika par jeans från Lindas garderob, men NEJ, jag skulle ha mina vita linnebyxor, så jag gnuggade och gnuggade tills det mest försvann och gick sedan ut i det fina och hoppades på att fläcken inte skulle synas bland de lite halvfulla ungdomarna med ögona på sne.

När kvällen var slut och kvällen/natten blev morgon så begav jag mig till Max för att få sällskap med min syster hem. Påvägen hem badade dom i fontänen. Sen kommer det en bil och min syster tillsammans med hennes följeslagare hoppar in i den. Jag kunde inte åka med eftersom jag hade cykel, så nu hade jag tagit en omväg i onödan för att få sällskap hem, och det hela slutade med att jag fick cykla dubbelt så långt helt ensam. Och det var här det sjuka började.

Jag cyklade förbi sportfältet, ett fält där det utövas sport, som ni hör. Endast fotboll utövas här och det är ett stoort fält med ett tiotal planer, stora som små. På andra sidan fältet är det en dunge. Ni vet vad en dunge är va? En liten töntig skog belägen mitt bland hyreslägenheter och skit. Varför den fanns började jag undra efter detta elände. Iallafall. Mitt emellan sportfältet och dungen går en cykleväg som leder ända fram till min far ungefär. Och jag cyklade så snabbt att det luktade bränt gummidäck (okej, jag överdriver lite). Jag hade hemnycklarna i handen för att jag fort skulle komma in, för i Borlänge lurar det faror överallt och det skulle jag minsann få veta nu. Ur dungen hoppar ett rådjur, och mitt hjärta fastnar i halsgropen innan jag hinner svälja det igen. Jag tänkte att rådjuret kommer att stå kvar där eftersom han/hon bara stirrade på mig. Så jag fortsatte att cykla. MEN, precis när jag skulle cykla förbi rådjuret så får det vad jag tror är panik och springer rätt ut på cykelbanan. Och då, när djuret är en meter framför min cykel fryser det till is och står blickstilla. Eftersom mina fötter trampade snabbare än en tjuv på flykt så kan ni förstå att jag inte hann stanna. VI KROCKADE. Mina nycklar som jag höll i handen bokstavligen tryckte jag upp i näsan i fallet och blodet sprutade. Rådjuret stirrade på mig av ren panik och jag var rädd att det skulle anfalla. Vad fan skulle jag skydda mig med, cykeln? Nej nej. Tillslut sprang rådjuret iväg och jag låg där med nycklarna i näsan och blod överallt. Och kommer ni ihåg mina vita linnebyxor? Oj oj, dom var inte vita längre. Jag fick ta mig upp och cykla hem. Väl hemma låg min syster och hennes väldigt överförfriskade pojkvän redan i sängen, eftersom dom hade lämnat mig. Och som han skrattade åt mig, när jag kom ner där helt blodig och berättade att jag hade krockat med ett rådjur. PÅ CYKEL. Jag blev så förbannad och gick upp och la mig med min trasiga näsa. Linnebyxorna fick jag kasta och jag såg dom aldrig mer igen.

Gissa om jag fått höra det här många gånger? Hur många känner ni som krockat med ett rådjur på CYKEL? Nu är det eran tur att berätta, and goe crazy. Jag är helt ensam fram till halv fem så jag vill ha smaskiga detaljer.



Together in a perfect harmony. ♥

Det finns en tjej vid namn Johanna som gör så fruktansvärt fina smycken. Ringar, armband, örhängen och halsband gör hon. Jag har beställt det här armbandet nu för endast 100 kr. Inte alls dyrt tycker jag med tanke på att det säkert skulle kosta mer på Glitter. Och detta armand är ju något som inte alla kommer att ha. Jag älskar det. Beställde även ett halsband med trasselhjärta och en vit liten pärla. Så otroligt fint. ♥


http://item.blogg.se (klickbar). Där hittar ni Johannas hemsida.
Frakten ingår i alla priser och man får en smyckepåse till! Kika in.

Allt detta från nelly.com vill jag gärna ha. Jag är trött på att tänka på att hösten kommer snart, och när hösten kommer blir alla kläder helt plötsligt jättemörka och jättetråkiga. Det tycker jag inte om. Så jag ska trotsa hösten i höst (det lät skojigt) och bara bära färg. Okej, inte bara, men en hel del färg. Hösten är ju ganska färgglad ibland, så varför klä sig i grått?

Nu har vi sett The Uninvited. Jag satt och tänkte för mig själv när filmen hade varit igång ett bra tag att: Jag måste skriva att folk kan låta bli att se den här filmen. Det är en sån här film man känner till sen innan. Kevin sa likadant, att det här är en sån som man sett förut, fast ändå inte. Jag tänkte ge den en tvåa utav fem möjliga. Men sen ändrade jag mig. Slutet på filmen fick mig att tycka om den, för allt man tänkt innan liksom bara försvann och man satt liksom och tänkte: Aha, det var alltså SÅ det var. Då var det inte alls så förutsägbart som man trott. Så se filmen, och om ni tycker den är lite grådaskig efter en sisådär 45 minuter så slå inte av. Filmen är en mkt förenklad remake utav den japanska filmen A tale of two sisters. Jag kan inte ta japansk skräck på allvar, även om man brukar tycka dom är bättre, så jag hoppar de japanska och går direkt på det amerikanska. Iallafall, detta handlar filmen om:

"Den unga Anna återvänder hem efter att ha tillbringat en tid på en psykiatrisk klinik, dit hon skickats för att få hjälp att hantera sina upplevelser i samband med moderns tragiska död. Men hemkomsten blir allt annat än vad Anna hoppats på. Under vistelsen på kliniken har hennes far hunnit förlova sig med Rachel, den kvinna som vårdade Annas mamma. Ganska snart börjar Anna fatta misstankar mot Rachel, och bestämmer sig för att undersöka händelserna kring sin mors död. Och en dag förvandlas hennes misstankar till ren skräck, när hennes mors ande söker upp henne, anklagar Rachel för mord och kräver av Anna att hon ska hämnas. Anna försöker varna sin far, men när han vägrar lyssna, tar hon och hennes syster Alex saken i egna händer och börjar gräva i Rachels tvivelaktiga förflutna. Men Anna underestimerar Rachels styrka, vilket får oanade konsekvenser?  "



Och där har vi systrarna och den elaka nya frun.
Förövrigt är hon till vänster med i John Tucker Must die.
Som jag satt och funderade på vad det kunde vara jag kände igen henne ifrån.

Någon som sett denna film? ♥

Kameratöming igen, bara för att jag har lite tråkigt.

Världens härligaste tröja. Och jag kan köpa fler, för jag är rik, för jag vann på en trisslott. Haha, ynka 50 kronor? Först vann jag 75 kr, så jag fick 3 nya. Och nu vann jag 50 kr. Nästa gång blir det bara 25 kr och sen ingenting. Allt slit i onödan. Men kanske kanske jag skrapar hem det största beloppet nästa gång? Drömma kan man ju, eller hur? ♥




Haha, det ser inte ut som att Skorpan njuter särskilt mycket? Jag har inte borstat håret idag, och knappt bytt om. Bara bytt t-shirt och satt på mig ett par brallor. Jag har borstat tänderna och tvättat ansiktet, thats it. Men man ska bjuda på sig själv från alla håll och kanter, även dom dåliga, eller hur?  Har haft så fruktansvärt ont i huvudet hela dagen. Som jag alltid har nu för tiden. Den fjärde bilden är bara en utfyllnadsbild. ♥

Efter att ha hamnat på sjukhus och varit med om en rad olika mindre roliga saker så har jag fått så svårt att sova. Jag är rädd mest hela tiden och bara önskar att något kan göra mig trött som inte innebär sömnmedel/lugnande tabletter. I 8 nätter på sjukhus fick jag lugnande och sömnmedel. Varje kväll. Jag vet inte om eller hur det funkade men det kanske är psykiskt också? Att man tror att det funkar därför funkar det? Iallafall, detta vore något för mig:

Motsvarigheten till Red Bull har tagits fram av ett canadensiskt företag och heter Slow Cow. Den ska få en att varva ner och bli slö. Drycken innehåller följande: L-Theanine, Chamomile, Passiflora, Valerian, Linden, Hops, Sodium, Potassium.


Skulle ni vilja testa?

Jag har ingen stil, eller så har jag all stil i världen. Jag blandar gärna gulligt med coolt, sött med fränt och fult med snyggt. Det är väl det som gör en personlig stil? Blandningen? Jag vill inte se ut som jag är kopierad ifrån ett uppslag i en modetidning. Nej tack, jag vill se ut som mig själv bara. Som Sara Linnéa. Hur vill ni se ut?

Skor från nelly.com 999 kr
Väska från nelly.com 549 kr
Klocka från nelly.com 895 kr
Blazer från Gina Tricot 499 kr
Nagellack från H&M 39.50 kr
Armband från nelly.com 19 kr
Klänning från nelly.com 449 kr

Igår var det kalas hos Jessica. Hon fyllde ju faktiskt 21 år i fredags. Det var första gången jag var hemma hos henne. (Hon är en ny vän). Och jag är såååå glad över att jag lärt känna den tösen. Herre min skapare vad jag inte kan uttrycka i ord vad jag tycker om henne. Hon är den bästa människan i hela Skåne, nästan. Kevin är ju också bra förstås. Och en hel del utav Kevins kompisar är ju också bra. Men, det är något speciellt med Jessica. ;)

Dessa är de bästa produkterna man kan ha, alla ifrån Neutrogena Visibly Clear. Dom två översta används till att tvätta ansiktet. Den ena tar bort pormaskar och den andra "skrubbar" huden, men är ändå mild och inte så hård. Dom två understa produkterna är underbara, och den där oil-free moisturiser är ett måste för mig. Man måste återfukta huden, men har men fet hy och återfuktar huden med en lotion som innehåller olja så kan ni själva räkna ut vad som händer. Ännu fetare hy, och på så vis mer finnar. Rapid Clear Treament används på problem områden, alls inte i hela ansiktet.

Alla dessa produkter kostar 65 kr styck och jag brukar köpa dom på Apoteket. Men igår när jag var in på Åhlens så hade dom extrapris på detta och då kostade dom 49 kr styck. Köpte en utav varje och tjänade på så vis in 64 kr ;) Så kika in på Åhlens hemma i era trakter så kanske även ni kan få dessa underbara produkter. Jag älskar dom, verkligen!

Vad använder NI för att få hyn len och fin?

Jag bloggade ingenting igår. Är jag en hemsk människa för det? Nej. Vet ni vad jag skulle vilja göra? Jag skulle vilja kunna lägga in små smilegubbar i inläggen. Inte överallt, men bara ibland. Man blir glad utav sånt. Nog tjajat om det.

Igår blev det mat/bowling/cider och skoj med david, jessica och kevin! Jag glömde att ta kort under hela kvällen. Tog bara kort innan, haha. Pinsamt om man känner mig, för jag tar verkligen kort på allt hela tiden! Det var iallafall skoj, jag kom inte sist alla gånger. Jag vann inte någon gång för Kevin vann över alla oss alla gånger. Mallpotta.

Kvällens outift (koftan tog jag av sen)

Kofta H&M
Kjol: Åhlens
Väska: Gina tricot
Linne Gina Tricot
Leggings: Åhlens

Har inte bloggat alls idag. Dumma mig? Alltså, jag vet inte hur jag ska kunna se heeeeeeeeeeeela min blogg nu när Kevin har blivit barn igen och börjat med sina inköp. Jag snackar teknikprylar såklart. Kevin har köpt en ny skärm till datorn. Från Samsung. En 23 tummare. Alltså man får titta både en, två och tre gånger för att se hela sidan.

En sådan älskling har han köpt ♥ me like me like. En sak jag inte gillar. Min bärbara dator la av idag. Allt blev svart och nu går den inte att starta. Jag har varit helt förtvivlad och tänkt: Varför händer det nu när den är helt ny? Haha, vet ni vad jag gör sen? Jag tittar mot väggen och inser att kontakten inte sitter i. Det är helt enkelt så att batterierna har dött. HAHA, jag skrattar så jag kiknar. Hur kan man vara så dum att inte titta det? Jag trodde ju att jag hade den i. Nu funkar den igen iallafall, min nya älskling nummer 2. Kevin är still number one. ♥

Fick en trevlig överasskning idag också. Min morbror och hans tjej kom hit. Dom bjöd mig och Kevin på lunch och när Kevin gick tillbaka till jobbet så åkte vi till Smyge och åt glass. Jag är så glad för att dom kom hit, jag tycker det är helt underbart faktiskt att dom kom hit. Dom var ju ändå i Båstad sa dom, men vet ni, det är ändå 15 mil hit så dom hade inte alls behövt. Men som sagt, jag är så glad att dom kom. Tack Morbror Magnus och Jessica för en trevlig dag ♥

Lite bilder från idag. Måste bara säga att Skorpan, katten, är en riktig livsnjutare.
Hundarna på bild är Teddy & Tilda, min morbrors och hans sambos hundar.







Förresten, jag höll på att svimma av nyss. Vi skulle duscha och vet ni vad? Det satt en harkrank inne i duschen, på draperiet. Jag hatar dom och deras äckligt långa ben. Det värsta som finns. Och en sak till, grattis söta fina underbara Jessica (klickbar) på din födelsedag. Jag tycker så mycket om dig. Vi ses imorgon!

Sådääärja ♥ Lite bilder från idag. Jag kör fortfarande ala naturell utan smink och det är fruktansvärt skönt. Jag visste att det skulle komma några bitterfittor (ursäkta så hemskt mycket för mitt ordval) och klaga på det i det tidigare bildinlägget. Jag skrev där att jag gärna visar mig utan smink och ändå ska folk klaga på hur jag ser ut. Det enda pinsamma i den historian är att ni mår dåligt medans jag kan vara stolt. Ni behöver inte anstränga er, för jag publicerar inte sånt skit ♥

Har badat idag, som ni ser. Det var faktiskt skönt. Jag har fortfarande ingen riktig glädjekänsla inom mig, och jag vet inte när den tänker komma tillbaka. Ska träffa en kurator på sjukhuset imorgon klockan 11.00 - jag hoppas det går bra.

Jag skulle inte vilja vara ung i dagens samhälle. Jag är fortfarande ung. Jag gick i 8an i början på 2000talet och den pressen jag hade på mig då den var jobbig. Men nu när jag läser runt bland bloggar så inser jag att världen verkligen förändras snabbt. Dessie, Paow & Kissie, jag antar att ni alla någon gång läst deras bloggar? Jag brukar vanligtvis inte läsa där, men idag när jag kom in på Dessies blogg så började jag fundera, ordentligt.

Hon ska börja 9an i höst, om jag inte har fel. Hon har alltså precis slutat 8an. Jag börjar fundera på vad jag gjorde när jag slutade 8an? Jag tror att jag bodde hos min mormor och morfar hela sommaren pga att jag hade problem hemma. Jag hade en kompis på besök och vi köpte glass från glassbilen. När vi hörde den där melodin "nu lurar vi barn, nu lurar vi barn, på deras veckopeng" så blev vi alldeles saliga och till oss. Jag kommer precis ihåg vilken glass vi köpte. Vi köpte en låda med pinnglassar. Vanilj inuti, doppad i choklad med praliner på. Vi la dom i frysen och åt en, sen en till och sen ännu en till. När mormor ropade på oss en timme senare att vi skulle äta middag hade vi fått i oss 8 glassar var. Vi badade i sjön som heter Gimmen, och där hoppade vi och gjorde vattenkonster ifrån en sten som når en bra bit över vattenytan. Allt detta kommer jag ihåg och allt detta gjorde jag på mitt sommarlov mellan 8/9an. När jag läser bloggar som skrivs utav de tjejer som nu är i den åldern jag var i då så förundras jag över var deras barndom tagit vägen.

Är det bra för dagens unga tjejer att bloggvärlden har en sån otrolig makt? Är det bra för dagens unga tjejer att tjäna pengar på sin blogg? Att vara 15 år och ha 20.000 besökare som ständigt klandrar, klandrar och klandrar kan inte vara lätt. Jag kan inte sitta här och säga att jag hade betett mig annorlunda, jag hade säkerligen, precis som dom, bara varit elak tillbaka och sag att: "Det rör mig inte i ryggen". Dock tror jag att det berör dom och märker dom för livet. När man är 15 år är man som mest osäker. Man är precis i mitten utav tonåren där man inte riktigt vet hur eller vad man ska göra för att passa in. Då kan det inte vara lätt att höra gång på gång på gång hur fult man sminkar sig, hur fult man klär sig eller hur ful man är. Jag vet många bloggar som handlar om dessa tjejer, om deras liv. Många skriver att dom är dumma i huvudet och att dom beter sig som idioter. Dom är varken idioter eller dumma i huvudet, dom är bara väldigt unga tjejer som reagerar på elakheter på ett omoget sätt. Det är inget fel att vara omogen i den åldern, det är man. Men jag förundras hela tiden över allt detta. Jag tänker på deras föräldrar. Vet deras föräldrar om vad som händer på bloggarna? Vet deras föräldrar om vilka elakheter dom får utstå och hur dom själva beter sig på bloggen?

Nej, att vara 15 år och tjäna pengar på sin blogg kan inte vara bra. Det är ingen bra bild bloggvärlden ger dessa unga tjejer. Är man elak, provocerande och allmänt ytlig på sin blogg så tjänar man pengar tack vare sina besökare. Varför uppmärksammar vi inte dom bloggar som har någonting att ge istället? Dom bloggare som bjuder på sig själva och sina erfarenheter. Om vi tar Blondinbella tillexempel, hon skriver ju massor om anorexi, mobbing och andra svårigheter man går igenom i livet. Nu säger jag inte att Blondinbella inte haft det svårt eller aldrig upplevt något hemskt, men varför är det henne man berömmer när hon skriver om sådant hon inte har varit med om?

Nej, jag tycker att de bloggar som ska uppmärksammas är de bloggar som skrivs utav dem som faktiskt har något att berätta om. Dom som faktiskt kan hjälpa andra via sina erfarenheter. Det är vad jag tycker. Och jag tycker att alla 15,16 och 17åringar som tjänar massa pengar på sina bloggar borde få vara just tonåringar. Jag tycker det borde finnas en gräns på vad man får och inte får göra i bloggvärlden beroende på sin ålder. Att man som 15åring tjänar tusentals kronor på en blogg som handlar om utseende och fest är för mig obegripligt.


Låt barn vara barn.
♥♥

Jag är en idolnörd. Haha, jag älskar idol. Det roligaste är ju att se alla auditions. Jag brukar alltid blunda eller gömma mig bakom mina händer (som om det skulle hjälpa) när det är något pinsamt på G. Iallafall.

Paula Abdul ska ju sluta som jurymedlem i den amerikanska versionen. Vet ni vem som ska ersätta henne? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. VICTORIA BECKHAM. Enligt tidningen The Mirror ska hon åtminstone sitta med i några utav programmen, men det finns en plats för henne på heltid, om hon vill. Paula Abdul har tydligen slutat pga missnöje med dom ekonomiska ersättningen. Haha, som om hon inte har pengar nog? Mycket vill ha mer, ja.

LÄS HÄR.

Jag har inte tömt kameran på ett tag. När jag fotade massa trams idag blev det helt plötsligt fullt. Är det inte sjukt hur mycket fruktansvärt onödiga bilder man tar? Haha, jag vet inte varför jag fotar så mycket onödigt. Kanske för att jag är och har varit sjuk och inte kommit iväg till något annat. Iallafall, kändes onödigt att lägga upp alla de 350 bilderna som jag tagit här. Hade tagit kort på en strumpa? Varför gör man det? Sen hade jag tagit 10 kort på Kevin när han sitter med ryggen emot? Då har man tråkigt. Kan bjuda på några utav bilderna iallafall, bara för att. Ni kan blunda om det blir för trist.


Mycket sån här skit fanns det. På så fula kläder att jag kan skratta ihjäl mig Inte detta då, detta kanske inte var så illa som allt det andra. Vet inte varför jag ibland tar kort på mina kläder när jag går i trasiga saker? Förmodligen på grund utav att jag är uttråkad.



Har inte så mycket matlust längre så jag leker mest med maten. Vanilla Coke, tycker ni om det? Kevin älskar det, han kan dricka hur många som helst, så någon gång ibland tar jag en. Men det är INTE ofta. Katten här, ja hon tycker om att leka med maten, men hon äter den hellre. Det finns ingen katt som tigger mer än Monkey. Nu kanske ni undrar varför hon heter Monkey? Hon såg ut som en apa när hon var en liten kattunge.



Mycket sånt här fanns det också. Jag har varit osminkad sen dagen jag åkte in på sjukhus, vilket var den 22 juli. Så nu har jag gått utan smink i nästan två veckor. Stina-lee fick massa beröm bara för att hon gjorde en videoblogg när hon nyss vaknat. Som om det vore något sensationellt? Förstår inte varför folk inte vågar visa sig utan smink? Jag gjorde det aldrig innan. Nu kan jag inte förstå varför jag höll på som jag gjorde. Om ni inte kan acceptera hur jag ser ut utan smink, ja då får ni gärna "gå" härifrån. Dom stora bloggarna får beröm var och varannan dag bara för att dom visar sig utan smink. Varför får man beröm för något som är världens mest naturliga sak? Det är aldrig någon som berömmer mig när jag äter, sover, dricker eller går på toaletten? Väldigt konstig. Förlåt, nu blev det bara flumm flumm.

Men där har ni bilderna iallafall ♥

Denna filmen alltså ♥ Trodde det skulle vara en sån "jag är sjuk" film som man tar sig igenom bara för att. Men den var riktigt bra, en utav de bästa jag sett i den här genren på länge. Jag älskar Ishla Fisher, så härlig skådespelerska.

"Att Rebecca Bloomwood jobbar på en ekonomitidskrift hjälper henne inte mycket. Hon bor med sin kompis i hennes lägenhet och hennes maniska shoppande gör att räkningarna bokstavligen läggs på hög. Skitjobbet på tidningen ger inte tillräcklgt betalt och hon förstår att hon har att välja på att dra ner på kostnaderna eller jaga upp lönen. Som av en händelse snubblar Rebecca på en story som verkar bli hennes räddning. Men skulderna minskar inte precis, när hon drar nytta a den uppmärksamhet hon fått genom sitt scoop. "

Vet inte om jag tycker att beskrivningen är så bra. (från lovefilm.se). Hon jobbar ju inte på en ekonomitidsskrift när filmen börjar, utan hon söker jobb osv. Den tjänsten söker hon inte ens på allvar, men efter att ha växlat ihop två brev (det ena ska gå till Alette, en stor modetidning, och det andra till ekonomichefen) så får hon som genom en slump jobb där. Och att en shopoholic ska arbeta på en ekonomitidsskrift känns lite ironiskt. Filmen är, om man kan läsa lite mellan raderna, en ganska stark film. Ett beroende är ett beroende, vare sig det handlar om kläder, alkohol eller droger.

Har ni sett den? & isåfall - vad tycker ni om den?
Svara gärna på frågorna i inlägget här under ♥

Mår jättedåligt idag. Tankarna bara snurrar i mitt huvud och jag känner ibland att jag inte har något att leva för när jag inte vågar se framemot något. Ni får tycka att jag är pjallig och fjantig osv. Men det är faktiskt jättejobbigt.

Men vi gör en rolig grej under tiden - och alla ska svara, bra va? ♥

Ålder/namn/bor?
Varför läser du min blogg?
Följer du den via bloglovin?
Vilken är din favoritkategori?
Vad vill du helst läsa om här?
Önskemål?
♥


'

Har inhandlat nytt löshår, det behövdes. Det förra jag hade var ju nämnligen ljust från början, och det blir aldrig riktigt bra när man färgar det tycker jag, så efter att ha haft det ett längre tag så tyckte jag det var dags att köpa nytt. Rapunzelofsweden.se har superbra kvalité på hår som håller länge. Köpte hår som har clipsen ditsydda redan, det är så jäkla klyddigt att sy dit dom själv. Köpte även en borste som ska vara bra för håret, ger glans och så vidare. Ni vet att man inte ska borsta löshår med vanliga borstar? Denna borsten är mjuk och lätt. Man ska absolut inte kamma håret med fel slags kam heller. Man ska ha en sådan där tänderna (ni vet vad jag menar) är brett isär, annars slits håret ordentligt.

Jag har gråtit hela kvällen. Jag orkar inte förklara för nya läsare, men det är bara att titta i inlägget under så förstår ni.
Jag ska väl sova snart. Vilket egentligen inte betyder sova, jag ska ligga i sängen tills jag inte orkar hålla ögonen öppna. Jag är rädd för att sova nuförtiden. Jag har ständigt rädslan inuti mig. Det är otroligt jobbigt.

Hur ska man försöka förklara något för någon annan som inte alls kan sätta sig in i situationen jag är i nu? Jag hatar när alla säger att jag ska ta det lugnt och att det går över. Hur kan alla vara så säkra på det? I fem dagar, snart sex, har jag haft huvudvärk. Jag har aldrig haft huvudvärk innan, och det menar jag. Har alltid sagt att: Jag har aldrig haft huvudvärk så jag kan inte förstå hur det känns. Nu har dom berättat för mig att jag har en cysta i bakhuvudet och att den kan sitta kvar där, för att den inte är farlig. Och då får jag huvudvärk. Det spänner och pulserar i mitt huvud allt som oftast, och det är riktigt obehagligt. Allt jag kan tänka på är cystan dom upptäckt och att den kanske kanske växer eller spricker. I skrivandets stund så spänner det i hela högra sidan utav mitt huvud.

Allt alla säger är att jag ska ta det lugnt. Men det kan jag inte. Jag tänker på detta varje sekund utav dygnet, även när jag sover. Jag vågar inte somna därför att jag är rädd för vad som kan hända när jag sover. När jag är vaken märker jag om något blir fel, men vad ska jag göra om något brister när jag sover? Då kanske jag bara somnar in och försvinner? Inatt somnade jag klockan två, la mig klockan 23.45. Det tog mig över två timmar att våga somna, trots att jag var riktigt riktigt trött. Kevin somnade efter en kvart, så i två timmar låg jag ensam i mörkret i hopp om att jag skulle somna. När jag väl somnade lite smått blev jag så rädd att jag väckte mig själv och såg till att hålla mig vaken en stund till. Vaknade igen klockan fyra och det tog lång tid innan jag vågade somna om. När Kevin åkte till jobbet kvart i sju gick jag upp, därför att det var omöjligt för mig att försöka somna om, då jag absolut inte kan slappna av när mitt huvud gör ont. Så allt som allt kanske jag sovit 3, max 4 timmar inatt. Och det är lite för mig. Jag ska jobba idag, imorgon, på torsdag och på fredag. Jag vet inte om jag klarar det, men jag ska försöka.

Det är nog ingen som förstår hur det är att vara rädd för något alla andra tycker är löjligt. Jag känner mig som världens största besvär när jag ständigt pratar om det som händer. Jag känner att folk kommer att tröttna på mig. Men jag är faktiskt livrädd större delar utav dygnet, och det tär på mig. Jag har ingen matlust och jag känner ingen glädje. Jag har massa saker att se framemot som jag inte ens vill tänka på, därför att jag inte vågar se framåt. Det har hänt mig så mycket i mitt liv och jag trodde att det skulle räcka nu. När även detta händer så känner jag att det kanske är det här som är meningen med mitt liv? Att jag ska få all skit.

Nu ska jag gå och jobba, och försöka glömma bort detta om så bara för 8 sekunder.
Det kommer bli dagens, eller veckans, största uppgift. Jag är så rädd.

Lite news från Gína Tricot. Jag vill ha alltihopa. Gillar den fulsöta stickade rosa koftan? Mumma, sådär halvful halvful mormorströja som man kan mysa i framför en öppen brasa. Om man har en? ♥

Jag vill ha en laptopdekor. Ni vet en sådan man sätter på baksidan utav datorn? Ser ju faktiskt lite roligare ut istället för helsvart. Men jag vet inte vilken jag vill ha. En söt, en rolig, en tuff, en snygg eller en gullig? Vilken ska jag välja?

Alla kommer ifrån bluebox.se (klickbar).

All skit jag får uttstå via bloggen tär på mig. Men när man läser ord/inlägg som Amandas (klickbar länk) så förstår man varför man bloggar. Då förstår man varför man oftast mår så bra när man får blogga, och varför man gillar det så mycket. TACK till dig Amanda, från botten utav mitt hjärta. Du gjorde min annars så gråa dag lite ljusare med dina ord. ♥

♥ Favoriter.

En ung pojke önskar att han vore stor och lägger fram den önskningen till en maskin på ett tivoli. Morgonen därpå har hans önskan slagit in och hans kropp har blivit äldre över natten. Men han är fortfarande den lilla 12-åringen inombords. Nu måste han lära sig att hantera den vuxna världen som att skaffa jobb, romantiska möten mm.






Den siste mannen på jorden är inte ensam. Will Smith spelar huvudrollen som ensam överlevande i I Am Legend, en episk actionfilm om ett folktomt Manhattan. En riktig nagelbitare som garanterat ger dig kalla kårar. Vetenskapsmannen Robert Neville (Smith) är av någon anledning immun mot ett ohejdbart och obotligt virus. Han är den ende överlevande människan i hela New York och kanske den ende i hela världen. Men det visar sig att han inte är ensam. Offren som viruset skördat lurar i det fördolda och bevakar Nevilles framfart in i minsta detalj – i väntan på att han ska begå ett enda ödesdigert misstag. Neville är mänsklighetens kanske sista hopp och han har en enda sak i sinnet – att hitta ett motgift med hjälp av sitt eget immuna blod. Men han står ensam mot många fiender... Och tiden håller på att rinna ut.

Jag försöker att bli frisk. Jag vet att jag är utskriven från sjukhuset och att läkarna sagt att det ska bli bra. Men det har tagit på mig hårt psykiskt att ligga där, och att veta att jag har något i huvudet som inte borde vara där. En cysta.

Jag har inte bloggat idag och ingenting igår. Och anledningarna till det är många, men framför allt en. NI. Ni som vet att ni aldrig sagt något elakt till mig eller så, ta inte åt er. Det finns så många som skrivit så otroliga saker till mig under tiden jag varit på sjukhus och även innan. Så ni behöver inte bry er om detta. Men ni andra. Jag förstår inte hur ni kan leva med er själva och hur ni kan hålla på. Jag får, och har fått sen jag hamnade på sjukhus, ett tio-tjugotal kommentarer från olika ipadresser om hur mycket jag förtjänar att vara sjuk. När jag kommit hem har folk skrivit att jag blev hemskickad för att läkarna tyckte jag förtjänade att dö, osv. Jag försöker lita på läkarna, men jag tycker det är jobbigt att veta att jag har cystan där, och det vet ni, så därför ska ni vara elaka. Jag vet att många tycker att jag får skylla mig själv eftersom jag skriver om mitt liv i bloggen, och jag kan hålla med till en viss del. Men jag har knappt delat med mig av hälften utav allt jag varit med om som ung. Och jag har inte delat med mig utav allt som hänt nu på äldre dagar. Jag skriver här för att jag vet att många läser här, bryr sig om mig och vill veta vad som händer. Men jag klarar inte fler påhopp. Nu när jag inte bloggat på någon dag så har det kommit in kommentarer som innehåller en massa skit: "Har du gått och dött nu?" "Har cystan spruckit?" "Har du fått vad du förtjänar nu?" osv. Min fråga som ständigt ploppar upp i huvudet är vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag är ingen känd bloggare, jag skriver inte saker som provocerar och jag har inga större fiender, vad jag vet.

Jag har inte sagt detta till någon, alla kommentarer som jag fått, inte ens till min pojkvän. För att jag inte orkat.  Men jag måste berätta det nu, därför att jag inte orkar blogga när det är såhär. Jag orkar inte fortsätta skriva här om ni som håller på ska fortsätta. Och jag struntar i om folk tycker att jag gör fel eller att jag låter dom/er "vinna". Jag har precis kommit hem från sjukhus och jag försöker stärka upp mitt psyke. Det går inte när folk skriver sånt där.

Kan ni inte snälla bara låta mig vara? En vacker dag är det ni som ligger på sjukhus och ni vill absolut inte ha sådana ord framför er då. Det vill ni inte. Det önskar jag ingen, inte ens till er som skriver såhär till mig.