Lovis sov heeeela natten i natt, utan att vakna en enda gång. Hon somnade 20,30 och slog upp sina blå 05,50 (sjukt tidigt men hon sov hela natten iallafall) Då fick jag också njuta av en hel natts sömn tänker ni? Pfft, not. Det ringde på hemtelefonen klockan 02,30. Vi hann dock inte svara men jag gissar på att det var någon utav Johans kompisar på väg hem från krogen. Åker alkohol in åker vettet ut, hahaha.. Tur att jag inte hann svara, då hade vederbörande fått sig en redig jäkla utskällning! Nej, nu ska jag vara snäll. Jag blir dock så sjukt orolig när det ringer mitt i natten, jag tror ju att det är någon som ringer om ett dödsbesked (jag tror alltid det värsta, men vem gör inte det när man blir väckt av en telefon mitt i natten? Sånt händer ju inte varje natt)

 

Lovis lille kusin har fått en namn nu. Igår blev han en vecka och efter att ha varit namnlösa bebben har hans namn nu blivit bestämt .Det blev en liten Denver. Då är det alltså syskonskaran på 3 vid namn Kevin, Texas och Denver (9 år, 2 år och 1 vecka). Jag kommer nog dock fortsätta att kalla honom "lille plutten" och massa annat fjolligt ett tag, det brukar ju bli så när dom är så små och gosiga. Denvers storebror Texas kallar vi för Bråkbertil ♥

 

Tjoho! Morgonen började med jobb i receptionen på Friskis & Svettis, och efter det åkte vi till Johans mamma där Lowas faster och tre kusiner befann sig. Jag har myst med det här lilla underverket. Jag bytte två blöjor på honom men hade helt glömt bort att dom är så här små och hjälpösa i början ♥

 

 

Den här fanastiska lille varelsen har dock inte fått något namn än

Vad tycker ni han ser ut som för nån? Hans bröder heter Kevin och Texas.

Tänk vad ,lite färg kan göra? Jag älskar vitt och det är ganska rogivande att måla men jag gruvar mig med stort G för kommande projekt: Måla trappen. Fy fan vilket jäkla jobb det kommer bli. Tänk om man hade 10,000 över att slänga ut på vad som helst.. Då kunde man anställa nån nisse som gjort det åt oss.

 

Igår hade jag min fjärde körlektion. Det går bara bättre och bättre och igår sa körläraren "Du börjar ju bli lite våghalsig nu". Haha. Mjo tjena. Jag är ju en sån där tjej som inte tror att jag kan. Så har jag alltid varit. När jag spelat handboll i 10 år, blev kallad till riksläger, var första målvakt i dalalaget.. Så tänkte jag fortfarande att: "Nej, jag kan inte". Hatar att jag är så för jag har gått miste om så mycket i livet enbart pga min sviktande självkänsla. Blä för det. Jag jobbar på att bli bättre på det  men det är svårt, jäkligt svårt. Det har liksom varit såhär så länge jag kan minnas.

 

Förresten. Det är sååå många dom senaste dagarna som uttryckt sig om hur lika jag och Lovis är. Är det inte konstigt, att man själv inte kan se någon likhet? Och är det inte konstigt att alla tycker så olika? Dom flesta jag pratar med tycker att jag och Lovis är kopior, men det finns ett par stycken som inte tycker vi är lika alls och menar på att hon är mest lik Johan. Själv vet jag inte vem hon är lik alls. Hon kanske inte ens är min? (nä, skämt åsido)

 

Idag kommer våra fina vänner Nathalie och Mikael hit med deras dotter Nellie. Dom har inte sett vårt hus än eftersom det är en bit bort och dom inte har körkort, men idag så. Vi ska laga mat tillsammans och ha det allmänt jättebra såhär på skärtorsdagen. Och det är strålande solsken ute, underbart att man får se solen så ofta nu ♥

 

 

 

Lowa och hennes pappa badar tillsammans just i detta nu. Dörren till badrummet är stängd men jag hör allt in i minsta detalj. Jag hör Lowas plaskande och ser framför mig hur hon kliar sig i ögonen och blundar när vattenstänket når hennes ögon. Så gör hon alltid. Hon tycker inte om att få vatten i ögonen men hon gör om samma procedur ungefär en miljon gånger innan hon förstår att vilt skvättande resulterar i vatten i ögon. Jag hör hur Lovis pappa pratar med henne och hans röst avslöjar så mycket. Den avslöjar hur stolt han är över sin dotter, hur glad han blir när hon ler, hur det värmer hans hjärta att se sin dotters ögon lysa av lycka av att äntligen få bada med honom igen. Jag hör på hans röst hur mycket han uppskattar just den där stunden. Deras badstund. För det är verkligen deras stund. Och dom förtjänar den stunden tillsammans mer än något. Ni är så fina tillsammans och mitt hjärta smälter av kärlek.

 

Jag funderar väldigt ofta på vad jag har gjort för att förtjäna dom där två.  Även om Johan ibland kan få mig att vilja slita mitt hår och Lovis kan få mig att bli gråhårig på två röda sekunder så finns känslan alltid där, mitt i allt "ta-upp-mig-nu-mamma-jag-kan-inte-vara-ensam-en-sekund"-skrik så känner jag att det är här jag hör hemma. Oavsett vilket humör min älskade dotter är på, och oavsett känslan av att tålamodet tryter, så vet jag att det är just här jag vill vara. Just precis här, med min fantastiska dotter, och med min fantastiska sambo, som en dag ska bli min man.

Efter två fantastiska och väldigt innehållsrika år tillsammans har vi nu fått varsin ring på vårt finger. Det känns alldeles fantastiskt och även om vi haft våra ups and downs, som nog händer dom flesta nyblivna föräldrar, så är jag säker på att vi har en alldeles underbar framtid till mötes. Älskade fina Johan ♥

 

Du & jag, du & jag ♥

 

Åh! Idag har vi fått träffa Lovis nya kusin. Det är en fantastiskt fin liten pojk som är sååå lik sin storebror när han föddes för snart 2 år sedan. Liten kanske är fel ord då underverket väger 4860 g och är 55 cm lång. Tänk, att för snart 1 år sedan var vi där, på samma plats, med vårt alldeles egna mirakel. Jag, och min familj, är så fantastiskt lyckligt lottade som har så otroligt fina barn runt om oss. Kevin, Texas och deras nya fina lillebror, än så länge utan namn, och så Arvid. En hel hög med fantastiska barn som vi älskar högt ♥ Varje barn som kommer till världen är verkligen ett litet mirakel. 

 

 

Idag väcktes vi av den fantastiska nyheten att Lovis "lilla" kusin har kommit till världen. Det blev en pojk som vägde 4,8 kg. Vi är så glada för föräldrarnas skull, för Lovis skull och självklart för vår egen skull, hahaha, eftersom vi kommer få mysa med bebis ett braaaaa tag framöver. Bästa starten på morgonen! ♥

När det kommer nya smaker från LOKA så vill jag alltid testa. Jordgubb/lakrits är den äckligaste jag druckit, fy farao vilken läskig smak, men jag gillar den med mango och den med äpple/kanel. Dom här tre, nya smakerna, vill jag gääärna testa. Någon som hunnit smaka än? Strawberry Ice Cream lät ju sjukt gott.

 

Den här fantastiska lilla flickan blir 10 månader idag. Helt sjukt vad tiden går ♥

 

Idag har vi varit hemma hos min syster på kalas. Hon fyllde år igår och mormor fyller år idag. Lowa var inte på sitt allra bästa humor den sista stunden, i början gick det bra. Arvid & Lowa är såå söta, även fast Arvid just nu verkar tycka att Lowa bara är dryg som tar hans saker, haha. Tänk att Arvid fyller 2 år snart?! 

 

Imorgon har jag förövrigt min andra körlektion och jag är nervös. Det här med att köra bil är nog inte riktigt min grej ändå.. Hm, nää.

 

Idag blev jag så där löjligt stolt igen som man förmodligen bara kan bli om man är mamma eller pappa. Lowa bajsade på pottan imorse, för andra gången! Haha, jag och pappa Johan stod där och bara hojtade "Bra, Lovis, braaa, dutti tjej" med fjolligaste rösterna i världen. Herreguuuud. Tänk att för två år sedan så festade vi varenda helg, nu hurrar vi över bajs i en potta. Snacka om att  våra liv har förändrats, men självklart på det absolut bästa sätt man kan tänka sig ♥ Älskade unge.

 

 

Åh. Ni måste se den här fantastiska filmen som är baserad på en sann historia. Herregud vilken fin film. Glädje, sorg, svek, vänskap, kärlek.. Skratt, tårar, lycka, olycka. Massa känslor under filmen och när den var slut var jag både glad och ledsen. Sitter just nu och kikar på videos som handlar om den riktige Jay.. Åh, vilken fantastisk kille med en jäkla vilja.. Nej nog babblat, från mig nu tror jag. se filmen, jag kan nästan garantera att ni inte kommer att ångra er. 

 

Min tjej blir stor. Alldeles för stor. Det har jag fått erkänna för mig själv idag, även fast jag inte vill. Vi körde vår vanliga kvällsrutin (blöja, mysa och sen kvällsflaska i sängen). När jag ska ge henne ersättningen så blir hon sur på mig för att jag håller flaskan, tar den ifrån mig och börjar dricka själv. "Jag behöver inte dig längre mamma, jag kan dricka själv nu". Ögonen strålade ikapp när hon stolt drack sin kvällsersättningen alldeles alldeles själv. Hon dricker ju alltid vatten och sånt själv på dagarna, men det här med kvällsmyset, det är ju vår stund. Och nu vill hon minsann dricka själv ♥ (kanske låter aaaasfjöllig nu men vad tusan)

 

Johan har blivit varslad från sitt jobb också. INTE KUL. Känns som att var och varannan person blir varslad, läser jämt om folk som blir av med jobbet. Det kan ju hända att han får bli kvar om det kommer in mer jobb, men det är ju inte alls säkert. Han har sökt ett jobb i Norge nu och väntar på att chefen ska höra av sig, så ni kan väl hålla ett par tummar åt oss, och hoppas på att han får jobbet? Det hade verkligen varit guld värt.

 

Hahahahahahaha, jag kanske har dååålig humor?

 

Är sådär väldigt irriterad nu. Fick en kommentar på en bild på Lowa på facebook som ledde till en diskussion om när Lowa ska börja på dagis. Personen i fråga skrev "att man förstör barnets liv om den ska börja på dagis redan vid 1 år och 3 månader". Det rör mig inte i ryggen vad HON säger, för det måste tas med en nypa salt. MEN... Sen började jag googla, kom upp en massa trådar på familjeliv (ovanligt, pajkastar-stället nummer 1). Det är tydligen många morsor här ute i vårt avlånga land som tycker att dom är lite bättre och lite duktigare som låter sina barn vara hemma i flera år. Inte bara två år, utan kanske tre. Dom är riktigt duktiga på att uttrycka att man inte bör skaffa barn om man ska tvinga ungen att gå på dagis redan vid 1 års ålder.

 

Jag blir så jäkla matt. Jag är trött på prettomorsor, det är min första reaktion. Min andra reaktion blir att fundera över hur dom egentligen mår, som måste hävda sig så. Förmodligen är det inte barnet i fråga som inte klarar av att vara några timmar på dagis. Det är nog mamman som inte klarar av att lämna bort sitt barn. Det är nog mamman som är rädd för det faktum att hennes barn inte bara kan överleva en bortlämning, utan faktiskt  kan njuta och ha roligt under tiden.

 

När man har barn, när man är mamma, får man uttrycka sig precis hur man vill verkar det som. Speciellt när det gäller andras sätt att hantera sin vardag. Jag blir så jäkla trött på allt. Lowa kommer att börja på dagis vid 15 månader och jag är säker på att hon kommer att trivas. Jag tänker heller inte försöka försvara mig, säga att jag redan har ångest över det hela och försöka ursäkta mig till varför hon ska gå på dagis. Än så länge har jag faktiskt ingen ångest. Jag ser fram emot en ny tid i Lowas liv, en tid där hon ska få leka, utvecklas och klara sig utan mamma/pappa en stund. Under tiden hon är på dagis ska jag plugga och försöka skapa mig en trygg framtid med någon slags utbildning i bagaget. Så det så.

Ibland tror jag, på riktigt, att Lowa tänker: "Lägg ner Instagram morsan, jag orkar inte posa mer!".
Hahahaha, det kan inte vara lätt, att vara min dotter.. Ständigt bli fotograferad. Men hon är ju så söt?!

 

Det finns många olika ansikten den här tösen kan visa fram.
Dom här två är nog favoriterna. Jäkligt nöjd eller sur som satan.

 

 

Såhär låter det för det mesta när Lowa är vaken här hemma. Hon pladdrar på för fulla muggar, och dregglar samtidigt, som ni ser. Det beror nog på alla tänder som ska ut samtidigt, den sjunde är påväg nu. Förrsten.. Igår tog hon sina första krypsteg, hon har ju hittills bara ålat sig fram och det har ju funkat bra.

 

Idag har vi två olika arbetsfördelningar här hemma. Pappan i huset får byta fönster/tapetsera, medans mamman och barnet får leka. Det låter väl bra? Nu har dock barnet somnat och mamman har städat. Tills nu. Jag måste ju sätta mig här en liiiiten stund när jag får vara helt ifred. Det lilla barnet i huset har fått för sig att vakna tiiiidigt nu för tiden, om man jämför med för någon vecka sedan då hon sov till 8-9. Igår vaknade hon 05,30 och dagen innan det klev vi upp 06,15. Hon har dock slutat äta på nätterna och är sååå duktig på att sova nattetid, så jag antar att vi bara får vänja oss vid att gå upp lite (mycket) tidigare. 

 

I tisdags var vi på Leklandet med Lowa, jag och två mammor från min mammagrupp (även en pappa och en storebror var med) Lowa tyckte bollhavet var jättekul. Jag var lite orolig för att hon skulle bli rädd eftersom hennes kusin Texas blev LIVRÄDD för precis samma bollhav när han var tio månader. Det gick dock bra, som ni kan se på bilderna nedanför. På hemvägen somnade hon som en stock i bilen, lilljäntan var trött efter mycket bus och många nya intryck. 

 

Hennes sjunde tand är påväg upp nu också, så hon har varit lite kinkig med maten/ätandet.

 

 

 

 

Idag var vi på barnloppis. Jag köpte en jättefin vår/sommaroutfit till Lowa. Vad jag betalade? TJUGO kronor, så sjukt billigt. Älskar loppis. Vi köpte en potta också, från Babybjörn, med ryggstöd, för TJUGO kronor. Vi satte Lowa på den när vi kom hem och hon bajsade i pottan nästan direkt. Blev sådär löjligt stolt, haha ♥

 

Jag la upp den här bilden på Instagram idag och ett par stycken påpekade hur lika dom tycker att jag och Lovis är. Håller ni med? Eller tycker ni hon liknar sin pappa mer? Det är så sjukt svårt att se själv. Jag har kunnat se någon likhet ibland om jag tittat på gamla kort från när jag var liten, men annars, neeej..

 

 

Ikväll får Lowa vara med moster och kusinerna, den här mamman (och pappan) ska ut och äta med trevligt folk!

Johans morbror har nämligen fyllt år så vi ska ut och äta allesammans. Mysigt, och jag är sååå hungrig redan. 

 

 

Imorse, ganska precis efter att Lowa vaknat och placerats vid frukostbordet, ringde telefonen. Det var en kvinna från kommunen som meddelade oss om att Lowa fått en dagisplats. PÅ PRECIS DET DAGIS VI ÖNSKAT. Den 12 augusti ska vår lilla flicka skolas in. Bara 5 månader dit. Huvva! Ska hon bli SÅ stor?! ♥