Det finns en anledning till att jag inte skrivit här på över en vecka och den anledningen stavas förlossningsdepression. Det är det värsta jag varit med om. Ångest, panik, sömnlösa nätter med bara tårar. Jag kan inte ens beskriva hur det känns när glädjen över att få en så fin dotter försvinner redan innan man hinner känna den lyckan på riktigt. Jag skäms inte över vad som har hänt mig. Jag är nu hemma efter att ha varit inlagd på sjukhus. Jag ska i ett senare inlägg berätta för er, därför att jag vill att andra mammor och gravida som läser min blogg ska förstå att det inte är något att skämmas över. Det drabbar cirka 1 av 10 nyförlösta kvinnor, och hjälp finns att få om man vågar prata om hur man mår. Så våga prata om det, om ni mår såhär, lova mig det ♥ Det går att få hjälp om man vill ta emot den.

Vet ni vad vi gjorde igår? Vi var hos Johans syster och hennes sambo. Haha, ovanligt va? Vi åt tacos på kvällen, hur gött som helst. Vi åkte nog inte hem förrän elva. Gårdagen gick riktigt snabbt, men den här dagen har varit segaste dagen någonsin. Jag sitter och tittar på Unga Mödrar.. Förstår inte det där programmet, dom framställer ju alla som riktiga idioter. Varför tar dom inte med några ansvarsfulla tjejer? Okej, det finns några fina tjejer i programmet men alltså.. Natascha Nikita.. Herregud, jag tål henne inte. Alla unga mammor beter sig inte så som det här programmet får det att verka. Jag borde inte se det där programmet, jag blir bara irriterad, men ändå sitter jag här och tittar på eländet. (I BRIST PÅ ANNAT) Känns som jag har världens tråkigaste blogg atm, sorry for that :/

BF+1 idag då. Hon skulle alltså ha kommit igår (enligt mens i lördags, enligt RUL igår). Inte trodde jag att jag skulle bli SÅHÄR otålig. Har gått en dag över tiden och är redan uttråkad-deluxe. Sen när jag får lite ont så blir jag nervös och tänker "Kanske är det bäst om det inte händer än".. Sen när det onda försvinner tänker jag "Fan, kom tillbaka". Är man knäpp eller är man knäpp? Man verkligen överanalyserar minsta lilla smärta och tänker "Nudå??" för att sedan inse att det var en nitlott även denna gång :) Jag kommer ihåg att jag tänkte tidigare i graviditeten att "det gör ingenting om jag går över 2 veckor, för då vet jag ju faktiskt att det bara är två veckor kvar". Haha, tji fick jag, dessa dagar känns olidligt långa vill jag lova. Tips på saker att fördriva tiden med mottages GÄRNA.

Sitter här framför datorn, med hörlurar i örorna och bölar som en TOK.
Jag tycker att den här lille pojken är helt fantastiskt duktig, och modig ♥

 

Vad roligt att ni uppskattade inlägget under, skönt att någon känner igen sig. Självklart skrivet med en gnutta ironi eftersom jag bokstavligt talat inte skulle gå och knivhugga någon, men tanken har ju slagit mig, mouhaha. Neh, inte det heller, tycker däremot att alla sjukt ångestframkallande snygga töser kan hålla sig inne tills jag får tillbaka min kropp. Ska vi säga så? ;) Annars då? Jo, imorse intog jag min frukost som bestod av en ananas och lite pucko till puckot. Mums (en smörgås också). Efter det hämtade Therese mig (okej, det var typ 3 timmar senare men jag gjorde absolut iiiiiiingenting där emellan) och sen dess har vi varit på mammafika.

Mammafika ja.. Sex sjukt söta bebisar, deras trevliga mammor, och så jag, den otrevliga pregnanta tösen som inte ploppat än. Gissa om man blir lite bebisgosasugen när man sitter omgiven bland bebbos? Fast dom där tjejerna är verkligen räddarna i nöden. Dom kan svara på ALLA frågor jag har nu, och efter en noggrann beskrivning av min slempropp (yes, ni läste rätt) så har jag med deras vetskap förstått att det var den som kom (eller en del av den i alla fall) Ni kan ju bara gissa vilken snusknivå våra samtal håller sig på. Alldeles underbart tycker den här blivande mamman och tackar för att dom finns och kan ge råd ♥

Nu sitter jag här i min glasögon och rockar loss på spotify. Varvar mellan The Fray, Disneyklassisker och Spice Girls. Det är mina gravidcrawings i musikens värld, för den här stunden. Ska fördriva tiden fram tills tolv (somnar aldrig innan det) för att ta emot torsdagen med öppna armar. Imorgon kommer nämligen den blivande pappan hem och jag ska kräva en och annan färdknäpp av honom så lillan vill komma ut NU. Vet ni inte vad det är? Google, that´s all Im sayin´.

Tänk om man kunde ha några kläder i garderoben? Tänk om jag kunde klä mig utan att se ut som ett helt jävla lastbilsflak bakifrån? Jag är i alla fall glad att magen är så stor att dom här jäkla växande tuttarna har något att vila på, annars hade dom ta mig fan hängt nere vid fötterna. Jag funderar på att måla mig blå i ansiktet idag eftersom jag redan ser ut som en flodhäst..? Tänkte att jag skulle ta en drive förbi alla hamburgerrestauranger här i Borlänge, vad spelar det för roll om jag flottar lite till? Jag kanske kan hyra ut min tunga som sandpapper till närmsta snickarfirma eftersom jag är torr som ett fnöske i käften hela tiden, lite extra kosing är väl bra? Jag kanske skulle ge min sambo ett frikort eller en fri vecka att göra vad fan han vill, för inte kan stackarn tycka att det är kul att dela säng med en varm, svettig, stor och flämtande kossa? Kanske skulle hyra ut mina sladdriga lår till Leklandet här borta, för dom är minsann lika mjuka, sladdriga och hoppvänliga som deras lilla hoppborg för de allra minsta. Tuttarna kan agera krockkuddar, boxningssäckar eller så kan barnen lära sig att knyta knutar med dom, för tro mig, det fungerar fan nu.

Jag kanske kan ställa mig på stan och begära en krona för varenda person som kallar mig tjockis och tycker att det är helt okej, eftersom det faktiskt verkar vara helt okej för ALLA att påpeka hur stor jag blivit? Rik skulle jag bli. Jag kanske skulle ta och hamna i fängelse eftersom jag känner ett enormt sug efter att knivhugga varenda brud på stan som stolt visar upp allt fint vårmode medans jag får gå runt i en sopsäck ala whitetrashmommy? Ja, det satsar vi på. Eller jag kanske skulle prova att spela blind på konsum för att under en liten stund slippa ta emot blickar från folk som verkar tänka "Åh, stackars liten" eller "Åh, det kan inte va lätt att vara sådär stor". Jag kanske kan dela ut ett diplom till den första person som faktiskt ger mig en komplimang UTAN att slänga in ordet TJOCKIS eller RUND i meningen. Jag kanske kunde komma på hur man gör för att dela med sig av dessa hormoner, så att alla jävla idioter runt om kring som bara rycker på axlarna och säger "Nu överdriver du allt lite" kan få känna på hur det är att känna sig som en tickande bomb utan tålamod what so ever.

Jag kanske ska gå runt och knyta skorna på folk eftersom jag inte kan knyta mina egna? Raka andras ben eftersom mina är håriga som schimpanserna? Jag kanske skulle skita i sömn överhuvudtaget eftersom varken kroppen, bebis, höfterna eller kissblåsan verkar vilja sova. Jag kanske skulle frysa in min hjärna ett tag och se om den överlever, för inte fungerar den nu inte. Jag kanske kunde fråga om vi kunde bygga en hiss här i huset eftersom jag fan inte tar mig upp för trappen utan att stöna likt en brunstig tjur för varje trappsteg. Jag kanske borde gå och köpa ny trosor eftersom min feta röv tydligen inte vill samarbeta med dom jag har nu? Att försöka hitta några elefantöron som kan dölja mina tuttar vore också bra. Eller så går jag helt enkelt och gömmer mig bara? Jag kanske kan ringa och fråga någon om det är okej att misshandla människor som knappt hört av sig förut men som helt plötsligt skickar sms och frågar om bebisen kommit 40 gånger per dag? Jag menar, det är provocerande, en liten smäll har dom väl förtjänat? Sist men inte minst kanske jag kunde ringa Spotify och fråga om det är okej om dom tar bort alla sorgliga, fina och kärleksfulla låtar eftersom jag tydligen, dum som jag är, väljer att lyssna på dom trots att jag gråter som ett barn varje gång.

Ja, jag tycker det låter som helt ypperliga förslag. När jag är klar med allt ovan ska jag minsann skratta åt mig själv, inse att "Fan Sara, du har det inte så dåligt ändå" längta lite mer efter vår dotter och vara glad över att jag faktiskt får leva, längta och vänta. Men FAN vad skönt det är att klaga lite. Med betoning på lite ;)