Maj 31, 2012 - en liten förklaring.
PUBLICERAT: 2012-05-31 // 17:06:09
UNDER: Allmänt
Johanna
Tror det är jätte bra om du bloggar om det för visa det finns och att det är okej, det kan hjälpa så många andra mammor!
Anna Olsson
Stay strong vackra du!
Du klarar dig ur det här också, som du gjort med så mycket annat. Du har världens finaste dotter, och sambo. Du är världens finaste och kommer vara världens bästa mamma.
Du är otrolig Sara!
Hoppas på att kunna få träffa er inom en snar framtid.
KRAM! <3
Saaera [Fotografering]
Åh goa kvinna! Du tar dig igenom detta. JAg kan inte tänka mig vad du går igenom men kämpa på och njut av lilla bebisen. Stor styrkekram!:) <3
Linda
Tänker på dig! Kämpa på!
Linda
Hoppas allt blir bra! Kramar och tankar
Nicole
Grattis till lilla dottern och fy tusan vad jag lider med dig att du lyckades vara en av 10..Men hoppas tabletterna hjälper!
Kramkram!
Emelie
Jag mådde också jättedåligt efter förlossningen. Jag kände en stor sorg över mitt gamla liv och kunde inte riktigt ta in att jag blivit mamma. Samtidigt hade jag en stor separationsångest och kunde få gråtattacker om jag inte var i samma rum som Wille. Som tur var så blev jag bättre och det var först långt efteråt som jag förstod hur jag hade varit. Hoppas du mår bättre snart Sara.
Våran Lycka - Den kommer..
Vad jobbig start för dig. Men du verkar ju fullt mottaglig för den hjälp du får och det e ju bara super bra.
Ni har världens finaste lilla tös.
Linnéa
Så söt hon är, du också! Hoppas du mår bättre snart <3
Malin
Fy, vad jobbigt det måste vara! Min kusin råkade också ut för det. Men jag tycker att det är jättebra att du skriver om det, det behövs! Särskilt eftersom det är så många som drabbas, det ska inte tystas ner! Hoppas du får må bättre snart!
Mikaela
Ni är jätte fina båda två och det är en riktig liten godbit ni fått!
Mikaela
Råka skicka iväg innan jag skrivit klart! Hoppas verkligen du kommer må bättre! Jag mådde dåligt första tiden hemma när inget funka och hon skrek hela tiden kändes det som. Men det blir bättre! Nu känner jag verkligen den där enorma kärleken! Skämdes nästan första dagarna för att jag ibland nästan ville bli av med henne! Men nu kan jag knappt komma ihåg hur livet var innan och det är så mycket bättre nu! Kämpa på! Kramar
Madde
Det är bra! Man ska berätta saker rakt ut så det blir mer accepterat! Hoppas allt går underbart! Er dotter är underbart vacker! :)
Sara Elisabeth Norberg
Tycker det är modigt av dig att berätta om detta, det är inte alla som vågar skriva om detta. Hoppas att allt blir bra & att du kan börja njuta av att blivit mamma till en liten prinsessa
Måste bara säga att din dotter är så himla söt, man bli lite bebis sugen igen när man se na.
http://www.youtube.com/watch?v=OYEBGSwCOR4
Många kramar från oss
lina
bra att du inte skäms, för det ska du inte göra. jag fick inte direkt en förlossningsdepression. eller jo, på sätt o vis. blev ju deprimerad över kejsarsnittet o mådde jättedåligt o kände mej som en värdelös mamma. och jag gick upp en massa i vikt :/ har inte gjort av med all den vikten, men mår inte dåligt. det får komma när det kommer helt enkelt.
hoppas du mår bättre snart. hon är jättesöt lilla lova. och ni gjorde ett kalasjobb med henne!
Tessan
Det är mk vanligt med baby blues. Det är bu en livsomställning man går igenom! En förlossning som inte går att föreställa sig hur den ska gå till och hur den blir! Lika att få en bebis, en liv man ska ta hand om! Sen alla hormoner som kommer efteråt. Amnings hormonerna är inte att leka med. Den 3:e dagen är värst! Innan mjölken kommit igång å det "flyter" på.
Jag grät som en idiot på tredje dagen efter förlossningen. Det gjorde ont å bebis skrek för hon var hungrig. Sår på brösten å allt var bara kaos.
Så det är ingen dans på rosor efteråt. Så hoppas du mår bättre snart. Jag har förståelse för dig :) Det blir bättre! Kram
Angelica
Starkt att du vågar berätta, det är inget du ska ha dåligt samvete över alls. Hoppas du mår bättre snart och stort grattis till er fina lilla flicka!! <3
Madeleine
åh, många kramar till dig! <3
Caroline
Skickar en kram till dig!
Daniel
Puss och Kram! Du ÄR världens bästa Sara!! /D
Angelica
Åh underbart va modig du är som delar med dig! Krya på dig <3
Marie
Du klarar detta också tänkt så stark du har varit som har burit och sen kunnat föda er dotter :) jättefint av dig att berätta om din förlossningsdepression så andra kan känna att det också är okej och inte nåt dåligt. Jag önskar er all lycka med er dotter och hoppas ni kommer få en underbar tid framöver.
Carro
Tror det är riktigt vanligt att må dåligt i början! Jag hade inte en riktig depression men mådde dåligt och kände mej aldrig riktigt glad över att ha blivit mamma :/
Sen, två veckor senare, låg jag och tittade på honom i soffan och rätt som det var så sköljde en rejäl känslovåg över mej! En våg av ren kärlek och glädje! Jag var mamma och lyckligast i världen! :)
Och var inte rädd för elbehandlingarna, dom är så otroligt effektiva! Och det är inte otäckt och det ser inte otäckt ut. Absolut inte som på film!! Men håller tummarna för att det släpper av sej själv :)
JessiCa
Tro mig, jag vet hur det är! Har också skrivit en del om det i min blogg. Kan inte sluta förbanna mig över alla "praktmorsor" som beskriver tiden efter förlossning som någonting rosa och fluffigt, någonting underbart som fungerar helt perfekt, för det är inte så verkligheten är! Kan inte heller sluta förbanna mig över hur lite information iallafall jag har fått angående förlossningsdepressioner. "Det kan vara lite jobbigt i början eftersom det är så mkt hormoner och sånt och då kan man bli känslig" - No shit!? Men hormonfanskapen har ju bråkat med mig hela graviditeten så det ska väl inte vara några problem? Jag hade aldrig räknat med att det skulle bli såhär. Visst kan man aldrig veta hur tiden efter förlossning är, men det var allt annat än vad jag kunnat tänka. Jag kan inte förstå, och jag lider med de nyblivna mammor som bygger upp sin fasad om ett perfekt liv utan några som helst komplikationer för att någon jävel har valt att förlossningsdepression skulle vara någonting fruktansvärt, fult och onormalt, när det egentligen är någonting som är lika normalt som att kvinnor har mens.
Samma gällande amning. Folk pratar om hur viktigt det är och vilken underbar mysig "mamma&bebis stund" det är, jag kunde aldrig känna den känslan, amningen fick mig spyfärdig på grund utav smärtan jag utsattes för och jag satt varenda gång och grät som ett barn för att kunna ge föda till liten. Det behövs fler mammor som vi som vågar tala ut om det här! Som jag sa till en vän häromdagen, "jag tänker inte göra som alla de där andra och lura i blivande mammor om hur underbart allting är, för tiden efter förlossningen har en baksida som ingen aldrig vill prata om". Sjukt nog så har jag helt plötsligt fått höra om folks depressioner när jag själv vågat ta steget att berätta om mitt eget mående, men varför var det inte en jävel som kunde berätta det för mig tidigare?
Stå på dig iallafall, det kommer bli bättre för oss båda två, om inte idag, så kanske imorgon eller nästa vecka, vi får helt enkelt låta det ta den tid det tar (och jag ber om ursäkt för att jag skrivit en hel bok till dig i kommentarsfältet nu)
JessiCa
Nej, absolut inte! Alla blivande mammor borde få veta om hur det kan bli efter en förlossning. Bättre att veta för mycket om det än för lite. Självklart är det inte så fruktansvärt bra och perfekt för någon nybliven mamma, men dom flesta väljer bara att inte prata om det, jag gjorde det tills i tisdags förra veckan, då släppte jag alltihop och berättade att jag inte mår så bra som jag försöker framstå som och att allting inte fungerar så perfekt som det kanske borde och som jag hade önskat. Tror att de flesta är rädda för att framstå som dåliga föräldrar, men man är definitivt ingen dålig förälder bara för att man mår som man gör för det är som sagt helt naturligt och det går över, någon gång, man får ha tålamod bara, och våga prata om det och gråta bäst fan man vill när man behöver! <3
Sara- mamma i juni
Kram på dig och grattis till eran fina dotter!!
is
åå sara vilken otur med allting!! tkr d är jättebra att du tar upp det här..min lille kille är ju 1 v idag o jag är inne i värsta babybluesen..gråter..gråter..fattar inte hur vi ska få ihop det här!? nä det är ingen dans på rosor att få barn men det är ingen som frågar hur man mår mer än det fysiska..kram till dig!!
Fia - mamma till Isac ♥
Skickar en stor kram och en tanke! Har tänkt på er och undrat hur det gått.
Ta hand om er och lev i stunden!
KRAM!
Alexandra
Fy, jag är verkligen ledsen för din skull Sara! Det är inte alls rättvist att du ska behöva få en så fruktansvärt tuff start. Men det är ju faktiskt så det är att bli mamma. Det är en sjujäkla omställning, så stor och full med känslor som man aldrig hade kunnat tro. (Och en massa förjävliga hormoner på det!) Det ÄR skitjobbigt! Men det blir bättre, med tiden kommer allt kännas bättre och ni kommer hitta en rutin, och vardag som passar er familj. Det tråkiga i detta är ju att man känner sig onormal och att det är något fel på en, eftersom man aldrig läser eller hör om de kvinnor som känner så här. (Vilket ju är väldigt vanligt, som du säkert vet!) Man läser bara en massa gullgull och hör detsamma. Men verkligheten ser ju knappast ut så som alla målar upp den. Vi hade en skitstart! Rent ut sagt... Fyfan! Jag har länge velat fram och tillbaka om ifall jag borde skriva om vår start, dels för att rensa min egen hjärna och lätta mitt hjärta. Men även för att andra ska kunna läsa och förstå att de inte är ensamma om sina känslor. Men jag har inte bestämt mig än... Jag ska skriva om den i alla fall, men om jag kommer lägga upp det i bloggen vet jag inte än. Men om du vill, kan jag maila den så du får läsa den? Det var verkligen inte lätt att först ha en skittuff förlossning, som snopet nog slutar med ett akutsnitt, en sjuk dotter som körs iväg i kuvös direkt (jag hann bara se henne en snabbis) och Marcus följde med henne ner på neonatalen, där låg vi i en månad innan vi fick komma hem. Det värsta var att allt gick så fort med snittet att jag inte hann med, jag var så inställd på att föda vaginalt så jag hann aldrig förstå vad som skulle hända! Helt plötsligt på uppvaket kom en massa läkare och gratulerade mig till bebisen. Öööh, vilken bebis? Och ja hux flux låg jag där med en bebis, som kändes som en postorder-bebis. (Det låter hemskt, men jag kände så då!) Jag kunde INTE fatta att hon var MIN! Och sen började det... Det blev riktigt tufft och jobbigt! Det blev liksom som två starter, en där på neonatalen och en när vi kom hem. Men från den andra månaden började allt lätta! Jag hoppas du snart kommer må mycket bättre, kunna njuta av både sommaren och framför allt din lilla Lowa. Som är hur fin som helst, och jättelik DIG! Lycka till nu och ta hand om DIG! Lowa hinner du med sen, det viktigaste nu är att DU blir att må bra. Det här fixar du! Kram på dig. <3
