Vi har haft en mysig förmidag i lekparken. Solen lyste (nu lyser den dock med sin frånvaro) och vi prickade av ett par "göra-för-första-gången-saker" idag. 1. Ha galonkläder på sig. 2. Krypa i gräset. 3. Äta jord/sand/löv/sten 4. Äta mellis ute. Jag tror Lovis föredrog ätandet, då räknar jag med både mellis och sand.

 

Tycker att många målar upp en bild av (i deras bloggar, på olika forum etc) att deras bebisliv där hemma i villan är fullkomligt underbart och att ungen deras sköter sig prickfritt. Ni vet, sånt där spel som många spelar därför att dom tror att man inte får erkänna att det kan vara jobbigt att ha barn? Ni hänger med? Missförstå mig rätt, jag älskar mitt "nya" liv som mamma och jag älskar att vara med Lovis, men vissa stunder är lite tuffare än andra. Lite jobbigare. Lite mer tålamodskrävande. Ibland får man bita sig riktigt hårt i läppen och tänka på dom ljusa stunder som man vet kommer efter det här. Efter vadå, tänker ni då? VREDESUTBROTTEN.

 

Lovis är, vissa stunder under dagen, som jag var när jag är 16. Som en obstinat liten tonåring som bara måste stå sin vilja fram. Enda skillnaden är att hon inte stormar upp för trappen och smäller igen dörren. Hon fäktar istället vilt med armarna samtidigt som hon biter sig själv i handen. Att spänna hela axelpartiet och illvråla rätt ut så man blir röd i hela ansiktet är en annan favorit Lovis har. Eller varför inte tala om hur hon böjer sig som en krok och spänner hela kroppen ibland när jag tar ifrån henne något hon inte får leka med eller lyfter henne ifrån ett ställe hon inte får vara vid. Då börjas det. Då förvandlas min annars så söta och glädjespridande lilla tös till ett mörkt litet monster vars största intresse i livet är att göra sin mamma alldeles gråhårig. Hahaha ♥ Ibland kan jag verkligen inte, hur mycket jag än försöker, låta bli att skratta när jag ser henne bli sådär arg. Tanken har slagit mig tusen gånger och kommer förmodligen slå mig lika många gånger till: HUR kan det finnas så mycket ilska och envishet i en sån liten kropp?

 

 

 

Har varit tyst ett tag här men jag är såå jäkla trött. Vet inte vilken vända Lovis sjukdomshistoria tog, för febern försvann efter 36 timmar och vi blev så glada, men då dööök världens förkylning upp så i 2 nätter nu har jag suttit med henne i knät så hon kunnat sova.. Hon är så tät i näsan på nätterna och bara rosslar, men på dagarna är hon hur alert och pigg som helst och sover gott i vagnen utan minsta uppvak. Har haft henne i vagnen under nätterna också, men det funkar inte alls lika bra som på dagarna. Hur tusan kommer det sig? Tycker så synd om henne när hon bökar runt på nätterna utan att kunna sova.

Vi har haft en deal under helgen jag och Johan, att han får sova på nätterna och jag tar Lovis, så får jag sova på morgonen när hon vill upp. Igår gick det bra men idag har jag varit så jäkla trött att jag inte kunde somna. Förstår ni, jag är FÖR TRÖTT för att sova - DÅ är det illa. Nu har hon somnat i vagnen i alla fall. Huvudsaken är att hon får sova, det är ju hon som ska må bra - då mår vi bra ♥ Jag önskar jag kunde ta över allt snor så hon slapp krångel och bara kunde njuta.

 

 

 

 

 

Vad hände med min bebis? Hon som låg i min famn alldeles fascinerad över mönstret på min tröja. Hon som låg i min famn och gav ifrån sig små, rätt så ynkliga ljud, när hon började bli hungrig. Hon som kräktes på mig eftersom den lilla flaskan med ersättning var för mycket för hennes lilla mage. Var är den ungen nånstans? 

Största klyschan: "Tiden går så fort, ta vara på tiden". Har alltid HATAT att höra folk säga så. "Så jävla mesigt och sentimentalt, dom måste ju överdriva". Nej. Det är ingen som helst överdrift, inte någonstans. Det är precis så det är. Jag tyckte det var igår vi satt i soffan med en alldeles nyfödd liten Lovis, med känslorna överallt och vetskapen om att vi förändrat vår liv för alltid ännu inte riktigt sjunkit in. Vi visste inte vart vi var påväg, bara att vi nu var föräldrar till ett litet liv som var det finaste vi sett. Och nu sitter vi här, 11 månader senare, i vårt alldeles egna hus, med en rätt så stor Lovis som utvecklas så mycket att vi inte hinner med. Det är vårt livs största resa och ibland känns det som om man inte hänger med.

Funderar ofta på om dom små över på saker över nätterna. Lovis har alltid varit ganska försiktig när det gäller att ställa sig mot saker. Lite "jag tar det säkra före det osäkra". Hålla sig fast med båda händerna, ställa sig upp sakta, inte gå om man bara håller henne i en hand osv. Nu ställer hon sig upp i raketfart, hon promenerar längst möbler, hon släppper händerna och leker med något vid bordet utan att hålla i sig, hon promenerar, om än lite vingligt, när man bara håller i en hand.. Och det där gjorde hon inte förra veckan. Hajar ni, FÖRRA VECKAN?! Det är så konstigt, att när dom väl börjar lära sig saker så kommer allting i samma veva och man funderar var tiden tagit vägen när hon helt plötsligt kan saker hon inte kunde  alldeles nyss.

 

Älskade flicka vad jag älskar dig ♥

 

Åh. Jag var så jäkla frustrerad i natt. Jag är en helt annan människa på natten/morgonkvisten än på dagen/kvällen. Jag har noll tålamod när jag är trött och blir frustrerad för ingenting. Därför är det lite extra jobbigt när vår lilla pärla till dotter inte sover som "hon borde". Just det, som hon borde, vad är det för jäkla uttryck? Har hört såå många säga att "nu borde hon sova hela natten utan att äta". Ja, hon borde kanske det, men det gör hon inte. I natt åt hon två gånger och vaknade en gång utan att äta. Alltså 3 uppvak. Vid midnatt hade hon redan vaknat två gånger innan jag ens hunnit sova en timme. Hur tusan ska vi göra med nätterna? Jag har försökt att vänja henne av vid att äta men det slutar med att jag ger henne mat därför att jag inte orkar stå 2 timmar med en galen bebis i famnen. Hon somnar ju om så fort hon får mat så för mig är det bäst att ge henne mat för att jag ska få sova. DILEMMA. Hur gör ni? Att hon dessutom har börjat vakna runt sex istället för att sova till åtta som förut gör att den här mamman är väldigt trött, och i natt blev jag VÄLDIGT frustrerad. Ni vet sådär så man bara vill gråta?

 

MEN! Jag fick mig en rejäl överraskning imorse. Johan åkte till jobbet vid sju och Lovis sov. Var förvånad redan då att hon inte hade vaknat. Jag somnar om och vaknar sen 08.40!! Det är ett mirakel. Och det var såååå skönt. När jag sen kommer in i Lovis rum står hon där i spjälsängen och ler, och då smälter mitt hjärta och jag får dåligt samvete över att jag var så ledsen på natten. Sömn är dock väldigt viktigt och för lite av den varan kan göra vem som helst irriterad. Tack snälla rara underbara Lovis för sovmorgon, nu är jag påfylld med energi och kan njuta ordentligt av att vara din mamma ♥

 

Haha, det här ↓ tycker jag var kul! Man går ju aldrig på toaletten själv om inte barnet sover eller sambon är hemma. Imorse stod Lovis mellan mina knän när jag kissade, hahaha! Fast en liten semester behöver man nog också, därför åker vi till Gotland i sommar! Då får jag förhoppningsvis kissa själv ;)

 

Idag blev jag så där löjligt stolt igen som man förmodligen bara kan bli om man är mamma eller pappa. Lowa bajsade på pottan imorse, för andra gången! Haha, jag och pappa Johan stod där och bara hojtade "Bra, Lovis, braaa, dutti tjej" med fjolligaste rösterna i världen. Herreguuuud. Tänk att för två år sedan så festade vi varenda helg, nu hurrar vi över bajs i en potta. Snacka om att  våra liv har förändrats, men självklart på det absolut bästa sätt man kan tänka sig ♥ Älskade unge.

 

 

Ibland tror jag, på riktigt, att Lowa tänker: "Lägg ner Instagram morsan, jag orkar inte posa mer!".
Hahahaha, det kan inte vara lätt, att vara min dotter.. Ständigt bli fotograferad. Men hon är ju så söt?!

 

Idag var vi på barnloppis. Jag köpte en jättefin vår/sommaroutfit till Lowa. Vad jag betalade? TJUGO kronor, så sjukt billigt. Älskar loppis. Vi köpte en potta också, från Babybjörn, med ryggstöd, för TJUGO kronor. Vi satte Lowa på den när vi kom hem och hon bajsade i pottan nästan direkt. Blev sådär löjligt stolt, haha ♥

 

Jag la upp den här bilden på Instagram idag och ett par stycken påpekade hur lika dom tycker att jag och Lovis är. Håller ni med? Eller tycker ni hon liknar sin pappa mer? Det är så sjukt svårt att se själv. Jag har kunnat se någon likhet ibland om jag tittat på gamla kort från när jag var liten, men annars, neeej..

 

 

Såhär kan det se ut här hemma när fröken fräken bestämt sig för att sova är tråkigt och det är bra mycket roligare med annat. Till exempel att stå i sängen. Ser ut som hon tänker ungefär såhär när hon tittar på mig "Men mamma, varför vill du att jag ska LIGGA ner när jag precis lärt mig att stå?" Haha, jadu.. ♥

 

 

 

..när du kan texten till alla Babblarnas låtar utan till och du går runt och sjunger dom högt i matbutiken när du storhandlar. Utan barn. Inte konstigt att folk tittar, eller hur..? Om ungen endast blir nöjd med en babbel framför sig är det inte konstigt att det fastnar. Att du dessutom tycker låten är bra gör det hela ännu värre.

 

..när du inte längre springer runt och letar efte dom där svarta hårspännena och hårsnoddar som har en tendens att försvinna hela tiden. Nu är det napparna du letar efter. Som en galning, dag som natt. Dom där napparna har ju alltid en förmåga att försvinna precis när man behöver dom som allra allra mest. 

 

..när du efter att den urgulliga lilla familjemedlemmen gått och lagt sig fortsätter att tilltala din partner som "pappa" fast han har ett alldeles eget namn. Händer mig jämt. Johan heter inte ofta Johan här hemma, han får heta pappa lite titt som tätt. Ibland får han heta Lowa också, trots att dom inte är ett dugg lika.

 

..när du i hopp om att ungen ska tycka om barnmaten du ger honom/henne smakar på det och inser att du gillar det. Du äter dessutom upp resterande eftersom barnet i fråga ändå inte vill ha det och du inte har någon ork till att ställa dig och laga mat som du ändå inte har tid att äta förräns barnet sover.

 

..när du skiter i att raka benen under ett x antal veckor (hemlighåller antalet veckor för att slippa skämskudden) eftersom det ändå inte är någon som kommer att vidröra dina ben dom närmsta 18 åren. Och skulle det hända skulle personen i fråga inte reagera för benen matchar ganska bra till din nerspydda tröja.

 

 

Tack för era tips om inlägg. Ni var ett par stycken som ville läsa om hur det ser ut här hemma, hur vi delar på upp vardagen osv. Sen var det några som ville veta hur våra rutiner kring Lowa ser ut, så jag kombinerar dom två. Ni får mer än gärna tipsa om fler grejjer att läsa om, så jag har material för ett tag framöver ;)

 

När det kommer till rutiner kring Lowa så skulle jag vilja påstå att vi har ganska bra rutiner. Hon brukar vakna runt 08,00 på morgonen (hon sover i eget rum), då hämtar jag/vi in henne till oss och myser i sängen en stund, och det kan vara alltifrån tio minuter till en timme, beroende på jäntans humör. Efter det äter vi frukost, Lowa får gröt, och sen leker vi en stund. Efter det blir det ett litet mellanmål och/eller lunch, beroende på frökens matlust. Det har nämligen varit lite si och så med den de senaste veckorna. Hon somnar klockan 12,00 ungefär och sover i ungefär 2,5 -3 timmar. Hon vaknar, vi myser, och sen äter vi mat. Efter det leker vi. Runt halv sju börjar vi varva ner, byta om, bada, byta blöja, osv. Sen äter vi lite kvällsmat (gröt eller ersättning) och efter det ger vi henne sina d-droppar och borstar tänderna. Runt 20,00 somnar hon. Hon äter fortfarande en gång på natten. Ungefär så ser det ut hos oss, rutinerna blir ju dock lite ändrande om vi ger oss iväg på något, då får hon sova lite när hon vill, eftersom man inte kan hindra henne från att somna i bilen, något hon ofta gör.

 

Hur det ser ut här hemma är lite olika beroende på om Johan jobbar borta eller inte, han har ju börjat jobba borta igen, måndag till torsdag, så då gör ju jag allting med Lowa/hemmet. Jobbar han hemma så är det jag så hjälps vi åt kvällstid. Jag tar Lowa alla nätter, även när Johan inte ska upp och jobba, men det är för att Johan sover så jäkla hårt att det är lika drygt att väcka honom som att gå upp. Vi brukar dela på sovmorgnarna på helgerna, men nu när Lowa varit lite bökig på nätterna har jag fått sovmorgnar hela helgen, eftersom Johan sover hela natten igenom och har gjort i princip varje natt sen Lowa föddes. Jag däremot har nog inte sovit en enda hel natt sedan hon föddes, så Johan är snäll och låter mig sova. Däremot så låter jag ju honom sova om han ber om det, självklart.

 

Det är jag som sköter matlagningen här hemma, mest för att Johan inte är något stort fan av att laga mat och jag känner att jag lika gärna kan göra det. I utbyte är det Johan som skottar vintertid, så då blir det han som får klippa gräset sommartid, haha! Johan är ofta den som ser att det behövs städas först, då han är rätt pedantisk medans jag känner att det inte gör något om det ligger lite grejjer framme (det är ju rätt omöjligt att ha det kliniskt rent med en 9-månaders hemma). Vi har ingen speciell överenskommelse här hemma, utan det flyter på rätt bra. Är Johan hemma under veckorna, alltså jobbar 7-16, så åker jag och tränar några gånger per vecka. Är han bara hemma på helger så tränar jag på helgerna. Det är väl ungefär så det ser ut här. Vi delar lika på de flesta sysslor och det finns inget, förutom att ta hand om Lowa på nätterna och laga mat, jag gör som inte Johan gör. Vi byter lika många bajsblöjor, nattar Lowa lika många gånger, ger henne mat lika månger osv. Däremot "bråkar" vi en del om kattlådan, haha, jag HATAR att byta i den och det är Johan som är mest kattkär i den här familjen, och det är han som tjatjat om en katt sedan vi blev tillsammans, alltså tycker jag att han kan tömma den ;) Hur ser det ut hemma hos er? 

 

 

 

.. När du tycker det är helt normalt att sitta och diskutera bajs/snor/spyor eller innehållet i dagens blöja över den mysiga fredagsmiddagen. Jag menar, man måste ju berätta för sambon hur bebben skött magen idag, och han vill verkligen veta. På riktigt, det var ingen ironi. Nu för tiden är sånt intressant.

 

.. När dina forna egobilder på facebook bytts ut till gulliga bilder på ditt barn, och alla de karlar som tidigare gillat dina statusar om fest, träning och nöjen har bytts ut till likasinnade mammor som i sin stormiga hemmamiljö tänker "aaaw" samtidigt som dom gillar din bild på din unge som äter/sover/bajsar/skrattar jäääääättesöt.

 

.. När du tycker att du varit vaken länge när du bestämmer dig för att gå till sängs klockan 23 istället för 22. När du dessutom får sova till 07 istället för 06 är du så glad att du inte vet vart du ska ta vägen. För så är det. Allting efter 06,30 klassas numer som sovmorgon. Tidigare hade du knappt gått och lagt dig då.

 

.. När du blir så stolt att du gråter för en sån liten sak som att din unge klarar av att hålla i en smörgås, och dessutom få in den i munnen, när barnet i fråga lyckats sitta utan att falla omkull i hela 2 sekunder, eller när din charmiga lilla avkomma faktiskt lyckas titta på lampan för första gången. Medvetet. Efter att du frågat.

 

.. När du tycker att ditt sexliv är helt okej och ni har sex ofta när det händer varannan vecka. I två minuter. Sen är du för trött för att fortsätta. Eller nej, du vet att det inte stämmer. Det händer en gång i månaden. Max. Och då är det efter en hel del påtryckningar från annat håll. "Om jag ställer upp nu får jag sova sen".

 

.. När du går på krogen för första gången och får höra "Nämen, är pappa barnvakt?". Nej, han är inte barnvakt. Han är hemma med sitt barn. Jag lovar, ingen skulle ställa samma fråga om pappan i frågan gick på krogen utan sin sambo. Då skulle det bara high-fiveas och påstås att mamman är precis på rätt plats.

 

.. När ditt sparkonto inte längre är tomt på grund av dina många och dyra impulsköp av skor, klänningar och smink. Nu mer är det Kappahl och Newbie som står för att ditt konto ekar tomt lååååångt innan nästa föräldrarpenning kommer. För det är ju så himla fint. Och unge din bara måste ha alla plagg därifrån.