Såhär ser mitt finger ut nu. Det bredvid är lite gult det med.
Så kan det gå när man spelar sin första handbollsmatch på 3,5 år. Vi vann iallafall med 24-15. Doktorn har ordinerat vila i två veckor, men jag busar och struntar i det. Träningen ikväll 19.00! Tejpade fingrar och ett smajl i ansiktet, och sen kööööööööööööööööööööör vi!

Jag har jobbat på det nya jobbet i 5 dagar efter idag. En hel arbetsvecka! Hur det känns? Alldeles förträffligt bra! Jag och den tjejen vi klickar verkligen hur bra som helst, hon är den goaste lilla tösabit jag träffat, så himla levnadsglad, positiv och påhittig. Hon sprider verkligen glädje runt omkring sig! Om en timme ska jag till hennes skola för att kika på hennes pianouppvisning! Jag har verkligen hittat RÄTT jobb, hade det varit ett heltidsjobb hade jag svävat på de rosa molnen där uppe, men halvtid funkar fint det också! Jag stormtrivs.

Imorgon. Vet ni vad som händer imorgon? Jo, fröken Sara Sikström ska spela sin första handbollsmatch på en sisådär 3,5 år? Handbollsträningen i onsdags var hur rolig som helst, gissa om jag trivs i det där laget? Så himla goa tjejer som spelar där! Jag är som fisken i vattnet, som handen i handsken, som glassen i en strut. Ja, ni förstår? Jag kan inte förstå varför jag ens slutade med handbollen? Dumdristigt utav mig, men jag har nu tagit mitt förnuft till fånga, igen!

Som sagt.. match imorgon, sen blir det kalas med min underbara Lisa! Finare tjej får man leta efter! Och att vi bara känt varandra i 2,5 månad är för mig ganska ofattbart. Den tjejen är en utav de starkaste människor jag mött, och hon sprider inte bara glädje utan en massa visdom runt omkring sig! Det må hända att det står på papperet att hon bara är 21, men herregud, den flickan har livserfarenhet som heter duga och hon är en klippa för mig i alla väder! Undebara tös, vad jag tycker om henne!

Nej, nog svamlat om detta. Nu ska jag lyssna på lite musik, äta lite mat och kila iväg till jobbet.
Blir det fredagsmys för er förresten? Jag hatar det ordet, det överkonsumeras ÖVERALLT.

 ♥♥

Nu har vi åkt 142 mil och lite till sedan igår klockan 05.30. Jag har åkt till Skåne och hämtat alla mina saker som jag har haft hos Kevin! Det blev ju lite konstigt när vi gjorde slut, så det mesta blev kvar där. Med mig hem fick jag en sopsäck, två ikeakassor och två sportväskor med kläder. En påse med massa skor och en banankartong med hudlotions/smink/smycken osv. Gissa hur mycket grejjer jag haft där?

Vi stannade till på IKEA och köpte sjuhundra kilo ljus. Jag försökte även äta 15 köttbullar (IKEA-tradition) men det gick fan inte. För flera år sen kunde jag, men inte nu. Hur går den ekvationen ihop??

Hur många tycker att jag borde ha en liten bloppis?

För er som inte vill/orkar köpa tidningen så har jag scannat in en bild.
Varsågod, läs, begrunda och kommentera gärna!

Här kommer ett par alldeles färska mobilbilder till de, eller förlåt DEN, person som klagat på att jag alltid använder samma bilder. Det är ganska onödigt att hitta på 26 olika namn när det är samma ip-nummer!

Enjoy! Nu ska jag snart kila iväg på arbetsintroduktion!
Fick ju jobbet som jag sökte. Det berättade jag kanske aldrig? :D

Vi måste ta hand om varandra. Jag är en sån där tjej som blir gråtfärdig så fort jag ser en olycklig, ensam och förvirrad människa. Jag önskar att alla vi som går på denna jord kunde känna ett ansvar gentemot andra. Det är underbart och fantastiskt att det finns människor som mår bra i vår värld, i allt elände och i all sorg. Men dessa människor som mår så fantasiskt bra borde dela med sig till de som ligger ner.

Det finns många människor som behöver en hand att hålla. Det finns många människor som behöver känna en varm hand mot en ensam kind. Det finns många människor som behöver en spark för att komma igång. Det finns människor som aldrig lyckats skaffa sig ett arbete medans omgivningen tittar på dom och behandlar dom som om dom vore en straff åt samhället. Tänk att gång på gång på gång få ett nej. "Du får inte jobba här". Vilken toppstudent som helst skulle falla omkull efter att få nej på nej på nej. Det handlar om en människas psyke, och man kan inte avgöra huruvida en människa är värd något på hur mycket dom tjänar eller vad dom gör.

En människa har fantastiska kvaliteér. Det är dom vi måste leta efter. Många struntar ofta i det och bara går vidare när någon har svårt att öppna sig. Varför inte istället öppna våra öron, och ögon, lite mer noggrant och försöka förstå varför den här människan är så tillbakadragen? Jag blir verkligen så fruktansvärt ledsen när jag ser ledsna människor. Det gör så ont i mig när jag känner att jag inte kan göra något åt det. Det gör ont i hjärtat.

En människa blir ofta berömd för något han/hon gör. Det kan handla om att man är duktig på sitt arbete, duktig på den sport man utövar, kanske har man en fantastiskt mattehjärna som måste berömmas. Men hur ofta händer det att en människa blir berömd tack vare sina fantastiska kvaliteér? En människa med ett väldigt stort och öppet hjärta förtjänar lika mycket beröm, MINST, som en otroligt duktig fotbollsspelare. Jag är trött på att alla tar människor för givet. Att vi liksom känner att så länge jag mår bra så är det okej. När jag mår bra vill jag få andra att må bra. Då mår jag ännu bättre. Jag tycker faktiskt att vi som människor har skyldigheter mot våra medmänniskor. Vi lever alla i samma värld, och vi vill väl alla att våran värld ska fungera på bästa möjliga sätt?




Ett kallt och hårt novemberregn blir lättare med någon vid sidan om.
En hård och kylig snöstorm blir lättare med ett leende som väntar där hemma.
♥♥♥

Vill du lukta gammeldags hallonsaft en hel dag? Då vet jag exakt vad du ska köpa.
Jag har använt denna produkt ett par gånger nu, men innan använde jag Raspberry Puree lotion! Jag älskar The Bodyshops Body Butter, dom räcker länge och doften sitter i ett bra tag. Jag har fått massa kommentarer om att jag luktar så gott när jag använt denna hallonkräm eller den som luktar kokos! Underbart är gott!

Kostar 175 kr och finns hos The Body Shop ♥

Nu har jag CHIC-tidningen i min hand. Det numret jag är med i. Tror den kommer ut i butik i slutet på den här veckan. Så in och köp den, och slå upp sidan 66, så kan ni läsa lite om mig, om ni känner för det. Och det vill ni väl, right? :) ♥

Artikeln/reportaget ska handla om bloggutbrändhet och bloggberoende. Hur man gör för att undvika det och varför det händer. Jag talar om hur jag kände det när jag tyckte att pressen blev för hög. Hur jag hanterade elaka kommentarer och så ger jag mina bästa tips på hur man ska slippa gå in i bloggväggen! CHIC finns i butik från den 19 november till 2 december. Nummer 24 är det alltså som ska inhandlas om detta är utav intresse!

ÅH! Ni anar inte hur roliga handbollsträningen var. Jag har inte haft så kul på riktigt riktigt länge. Det var underbart härligt att få komma ut på planen igen. Att få känna alla hårda bollar smälla till mot händerna, att få känna doften utav allt klister och att få ha det på händerna igen. Att få hoppa ut mot spelarna och med allt jag är värd försöka stoppa bollarna att komma förbi mig och in i målet. Ni anar inte hur kul jag hade. Det var underbart.

Kom hem med ett blåmärke stort som en handboll på högra låret (några killar tränar med oss och fan vad hårt han sköt). Stukade ett finger och fick förmodligen en spricka i revbenet för jag har extremt jävla ont. Men det var det värt. Och när den här killen kom fram till mig och sa:"Du får säga till om jag skjuter för hårt" så blev jag bara mer peppad. Skjuter för hårt? Vad fan är det för jävla påhitt? ;)

Jag har hittat min passion i livet igen. Jag skulle kunna träna handboll 4 timmar om dagen 7 dagar i veckan, så kul det är. Hur många utav er spelar handboll, eller kanske har spelat? Målvakt är den position man ska välja!

Det var iallafall underbart kul, och nu längtar jag så mycket till nästa träning! ♥
Jag tog reda på vad Egoina heter på riktigt. Jag är lite besviken!

Tänkte bjuda på ett par bilder från min födelsedagsmiddag i lördags. Jag tog så få, men ni får se dom jag tog. Förresten, det gick jättebra på intervjun! Flickan var urgullig och ville inte att jag skulle gå. Åh, hjärtat. ♥

Snart ska jag iväg på handbollsträning. Jag vet att jag tjatar. Men herregud, jag ska börja med handboll igen?? Förstår ni lyckan jag känner? Jag kommer nog att trivas mellan stolparna, tillbaka där jag hör hemma!

Liten flicka blir stor, idag fyller jag 22 år!
Jag får åldersnojja. Snart 30, sen 50. Urk!







Blir inget firande idag. Ska på jobbintervju och sen handbollsträning!!!

Jag har pratat om lycka och olycka. Två känslor som ofta infinner sig i mitt liv. Jag kan med bubblande lycka i kroppen övergå till att känna mig fruktansvärt olycklig. Och jag kan med en svidande känsla utav olycklighet få en sprudlande känsla utav lycka inom mig på bara ett par sekunder. Allting byter plats och jag vet aldrig när jag kommer att vara lycklig eller när olyckan kommer tillbaka.

Jag förtjänar att vara lycklig och det är ingen till fel eller egostiskt att säga det. Men ändå känner jag att jag inte vill uttala dom orden. För jag vet inte alltid om jag tror på dom. Men jag förtjänar att vara lycklig precis som alla andra. Jag har gått igenom och framförallt TAGIT MIG IGENOM saker som många inte ens kan föreställa sig. Men jag har även fått fantastiska chanser till att gå framåt i livet. Jag känner mig som en ganska stark tjej som inte tycker om att visa sig svag. Men ibland känner jag mig som en ganska svag tjej som känner att hon måste visa sig stark. Även jag har rätt att bryta ihop ibland. Jag kan inte alltid hålla den här fasaden utav lycka uppe.

Lycka. Ett starkt och vackert ord. När jag tänker på lycka tänker jag på fjärilar i magen. Den där krypande känslan utav total förälskelse. Kärlek. Kärleken man känner för det livet man har och de fantastiska människor man har runtomkring sig. Bubblande skratt som bara måste komma ut. Fantastiskt höga hopp mot en klarblå himmel. Ett glädjeskrik. Känslan utav en sommarvind mot kinden. Ni vet när man var liten och hoppade över gräset? Man hoppade i takt med den vackra musiken man hörde inom sig. Man kände det våta gräset mot fötterna samtidigt som håret fladdrade i vinden. Man kände att en högre makt lyfte en uppemot skyarna, och man kände att man var oövervinnerlig. Det är lycka för mig.

Jag förtjänar att vara lycklig. Och jag ska vara lycklig.
Nu ska jag ha kvalitetstid med mig själv. Bara fundera. ♥

Jag vill tacka alla människor som ger mig möjlighet att vara den Sara jag är. Jag vill tacka alla människor som tror på mig trots att jag tvivlar på mig själv så ofta. Jag vill tacka er för det liv ni gett mig.

Vill ni höra ett par glada nyheter? Jo, det där jobbet jag pratade om. Det var som personlig assistent. JENNY fixade fram det rätta svaret först. Jag var ju på intervjun i fredags som sagt, och det gick bra. Fick en hel del kluriga frågor men jag besvarade dom nog bra, för igår kväll ringde dom upp och erbjöd mig en andra intervju. Imorgon klockan 15,00 ska jag träffa föräldrarna och flickan! Jag är nervös.'

Den andra glada nyheten är att jag ska börja spela handboll igen. Hoppas på träning redan imorgon, annars blir det nästa vecka. Kommer nog bli hur kul som helst. Det kliar redan i fingrarna.

Den tredje roliga nyheten är egentligen ingen nyhet, men snart kommer iallafall CHIC ut, och jag ska ju vara med i detta nummer. Så passar på att köpa den nya tidningen när den kommer (jag meddelar er).

Har haft kalas hos pappa idag, jag fyller ju år imorgon. Fick lite presenter. Utav pappa och Marie fick jag 2.000 kr som var fint placerat i en prydnadstomte. Utav farmor och hennes kille fick jag 600 kr och en julkalender. Utav Maries föräldrar (Marie är alltså min pappas sambo) fick jag 150 kr. Utav min syster och hennes pojkvän fick jag träningskläder! Igår utav Hanna fick jag ett underbart fint set med underkläder från Underverket. Utav min fina vän Malin fick jag en prenumeration på valfri tidning, fanns massor att välja på! Blir nog Vecko Revyn!

Som sagt, imorgon fyller jag år. Men det blir inget kalas. Prioriterade arbetsintervju och handbollsträning före, så kalaset blir på onsdag. 22 år gammal blir jag. Snart 30! Nej, usch. Inga sådana tankar.

På fredag ska jag på arbetsintervju!
Den som gissar rätt på jobb får en länk!

Shoot

♥

Pusselbitar. Jag har på senare tid känt att mitt liv varit som ett trasigt pussel. En massa bitar som ligger utspridda utan att kunna hitta tillbaka till varandra. Alla dom här bitarna behöver en annan bit för att kunna fungera, men varje bit får ta sig igenom livet ensam. Nu känner jag att några utav bitarna börjar falla på plats.

Styrka. Det är styrka man behöver för att ta sig igenom alla tuffa tider. De saker jag gått igenom önskar jag inte ens min värsta fiende. Alla stunder utav total skräck som slingrat sig in i mig och aldrig velat ta sig ur, de stunder kommer jag aldrig att glömma. All oro jag hade inom mig, som åt upp mig inifrån samtidigt som jag vacklandes försökte hålla mig på benen. Men till vilken nytta? Snart kom nästa slag i magen och jag föll ner i ett bottenlöst hål som aldrig ville försvinna. Mitt bottenlösa hål blev bara större och större, och jag föll djupare ner och det blev svårare att andas. Luften försvann och marken under mina fötter fanns inte längre där.

Jag försöker glädjas utav det lilla, och häromdagen fick jag fantastiska nyheter från min mamma. Jag tror på dig, Mamma. Du vet att jag hellre blir sårad utav sanningen än en lögn. Med en tuff sanning i min hand ska jag hjälpa dig, men med en dålig vit lögn som du tror att jag vill höra kan jag ingenting göra. Jag tror på dig, Mamma.

Och jag tror på mig själv. Jag har så många fantastiska människor runt omkring mig som gång på gång tagit mig upp ur detta bottenlösa hål ett x antal gånger. Ni är fantastiska. Och jag själv då? Jag har egensakper som jag tycker är bra, men jag har väldigt svårt för att visa dom! Men jag ska försöka. Jag lovar.

Jag lovar er att jag ska försöka bli lite mer positiv.

Förlåt för att jag varit otroligt seg på att blogga. Jag lovar, jag ska skärpa mig. I lördags var det fest. I had a little to much, so to speak! Haha, Lisa har berättat både ett och annat jag inte ville höra. Jag är expert på att dra upp mina strympbyxor offentligt när jag inte borde, mitt bland folk. Och en sak till..sminka er inte på fyllan, i did och det såg ut som jag hade överdrivet tjocka ögonbryn! Nej, nu får det vara nog.

Idag har jag tränat. Sprang flera flera kilometer på löpbandet på gymmet, och imorgon ska jag gå på TTC (to the core) med Lisa. Jag blev väldigt deprimerad igår efter att ha prövat ett par gamla jeans, och har därför bestämt mig för att börja träna minst 3 gånger i veckan nu. Är det någon som vill hänga på, så kan vi hjälpa varandra och stötta varandra över datorn? Jag lovar att skriva ner här när jag har fuskat.

Jag ska kanske börja spela handboll igen också. Jag hoppas verkligen det. På tors/fredag ska jag vara hundvakt. På lördag blir det fest, för på måndag fyller jag år. Det blir alltså kalas hela helgen!


Hur ser era liv ut? Och har ni något tips på rolig träning? Hur tränar ni?
Vad får er att motiveras innan träning? Tell me!

Förresten, om bara lite mer än en vecka är jag med i CHIC!

Okej. Tro mig. Jag har testat många många många mascaror, men den som jag tipsar om nu är definitivt den bästa. Först använder man den silvriga delen, som har en tjock borste. Vilket gör ögonfransarna tjockare. Sen använder man den "vanliga" delene, och den har ingen borste utan är mer som en tunn "kam". Den är fruktansvärt bra och ögonfransarna blir långa, fina och spindelbens fria.

Underbart!

Här är ett youtubeklipp med dom 100 "greatest hits" ifrån tuben.
Hur många känner du igen?

Jag blev lite illamående nu!
Undrar varför?

Jag ber om ursäkt. Men det finns INGEN jag stör mig lika mycket på som frisör-Bobby! Såg ni Stockholm Arlanda igår? Herregud, killen tog av sig tröjan så fort han fick tillfälle. Varje gång dom filmade honom pratade han om sin "million dollar body" osv. Det finns INGET som är så avtändande som killar med alldeles för mycket självförtroende. Herregud, Stockholm Arlanda heter programmet. Varför ta av dig kläderna till höger och vänster? Det värsta var ändå när han gick fram till kassan, frågade om en brun utan sol, lyfte upp tröjan och sa: Tror du att den kan skydda den här kroppen? Alltså. Hur pinsam är människan? Ja, du har tränat upp dig så att din överkropp är stor som fan medans dina ben vacklar vidare som tändstickor. Och whats up med hans läppar? Ja, att han är vän med Linda Rosing är ju inte svårt att förstå. Sen så stör jag mig på hur han pratar. Allting låter så inövat och robotaktigt. Ni har väl sett reklamen för hans produkter? Oh, my god.

Åh, jag tycker bara att det är så irriterande med så självupptagna människor.
Förresten, om ni missade Stockholm/Arlanda igår så kan ni se det på tv3play.

KLICKA HÄR.

Jag är fortfarande sjuk! Och vad händer mig när jag vaknar? Jag accepterar en förfrågan att lägga till en kontakt på msn - denne kallar sig milflovern. Och jag tänkte på en gång på en blomma. Flower? Sen funderar jag på varför hon har stavat så fel? Vad är en milblomma? Haha, min hjärnverksamhet funkar inget vidare bra när jag precis har vaknat. Sen skriver denna "blomma" till mig. Och vad möts jag av? "Tjena Sexy" står det i rutan samtidigt som jag inser att han faktiskt har en bild på sin egen.. penis? Åh, herregud. Nu mår jag illa!


Förresten, det snöar här. Jag vet inte om jag tycker om det eller inte. Det kommer ju garanterat att försvinna lagom till man har börjat gilla det. Och då blir det slask slask slask. Jag vill ha jul!

Appropå jul. Jag doppade lite pepparkakor i iskall mjöl igår (mumma) och insåg då att dom borde för tusan komma ut med pepparkaksmjölk lagom till jul. För det var GOTT!

Nej, nu ska jag ta mig i kragen och vakna till lite, och sen kommer jag tillbaka med ett vettigt inlägg.
Snöar det hos er idag också?



Nu ska jag dra på en ansiktsmask och längta efter bättre tider.

Hjärtesorg. Ett ord med sådan stark betydelse. Skräckens timme infinner sig hos mig varje minut, och jag får aldrig uppleva lugnet före stormen därför att det alltid är storm hos mig. Jag upplever hårda vågor som slår emot mitt bröst. Någon inuti mig river isär mitt hjärta i tusentals delar samtidigt som det tuggas på de rester som finns kvar. Jag önskar att mitt hjärta blev till sten, så att jag slapp känna, tänka och tycka det jag känner, tänker och tycker. Tårarna pulserar ut från mina ögon på ett nästan ofattbart vis och jag kan inte hindra dom. Mina kinder smaker salt och mina ögon blöder. Ensamheten har åter igen blivit min bästa vän. Ensamheten är en säker vän och ett perfekt sällskap, därför att man vet att man inte blir sviken. Jag kommer alltid att gå hand i hand med ensamheten samtidigt som jag vacklande försöker ta mig upp ur detta träsk.

Nattsvart. Mörkrets makt över människor skrämmer mig. Under mörkrets timmar blir jag till en liten osäker flicka som sitter ihopkurad i ett hörn med en kudde framför ansiktet. Återigen möts jag utav tårar som är ostoppbara. Samtidigt som jag bildar pölar utav mina tårar kan jag inte låta bli att le åt mig själv när jag inser att det är såhär det ska vara. För varje gång jag mår bra och tar tre steg framåt kommer det ett slag i magen som tvingar mig att ta fem steg tillbaka. På det här viset kommer jag aldrig att ta mig framåt i livet. Mina drömmar krossas framför mig likt en snöboll mot fönsterrutan.

Ibland när jag sitter i mörkret ser jag en hand framför mig. Jag kämpar mig framåt men handen försvinner alltid i sista sekunden. Jag vaknar till och inser att jag somnat, att jag sjunkit in i ännu en dröm där jag tappert försöker att kämpa vidare. Jag önskar i dessa stunder att jag ständigt kan få leva i en dröm. Jag vill leva i en drömvärld där molnen är rosa och där alla människor värderas lika.

Melodierna från de trasiga låtarna spelas upp inom mig. Det känns som att någon hamrar längs min ryggrad, vilket gör att jag ramlar ihop. Jag ligger i en klump på golvet och andas för att jag måste. Hade man inte andats på ren rutin hade jag förmodligen slutat för länge sen. Mina andetag skriker ångest och panik, medans min blick försöker övertyga min omgivning att jag mår bra. Jag är bra på att övertyga andra att jag mår bra, att jag kommit över allt som hänt och att jag lever livets glada dagar.

Livets glada dagar. Var är ni?

Är ni lika inbitna serienördar som jag? Jag följer det mesta. Criminal Minds, Greys Anatomy, One Tree Hill, Desperate Housewives, 90210, Two and a half men, Americas Next Top Model, The Secret Life Of The American Teenager, Samantha Who.. Jag kan fortsätta länge. Nu har jag varit på jakt efter nya serier att se på, och jag tror att jag har hittat en nu. Den heter United States of Tara.


United States of Tara är en Emmybelönad amerikansk dramakomediserie om en schizofren hemmafru som förutom disk, barn och matlagning även har tre andra, flippade personligheter att hantera.

Först och främst har vi Tara. Med multipla personligheter lever Taras man Max och två barn i en värld som ständigt förändras. Huvudrollen spelas utav Toni Collette, som ni kanske sett i Little Miss Sunshine, I hennes skor, Timmarna och Muriels bröllop. Hon spelar Tara som byter skepnad på ett häpnadsväckande sätt. Ena stunden är hon den marijuanrökande tonåringen T med knallrosa stringtrosa för att i nästa ögonblick slå om till Buck, en öldrickande och arrogant fighter.  Den som sedan tar hand om skadeverkningarna från de andra är Alice, en klassisk hemmafru med 50-talssnitt. Med förklädet hårt knutet runt midjan slår hon till och med Bree i Desperate Housewives. 

Tara är gift med Max, som spelas av John Corbett. Honom har ni definitvt sett i Sex and the City, My Big Fat Greek Wedding, Dinner Rush. Max gör allt för familjen och står vid Taras sida i alla väder och kläder. Barnen Katie, Brie Larson, och Marshall, Keir Gilchrist, reagerar olika på Taras personligheter. Medan Katie bara tycker Tara är för mycket, finner Marshall det postiva med en annorlunda mamma då det gör även honom mer speciell.

Mitt i allt avstickande och originella är United States of Tara en vardagsskildring av ett familjeliv där det även finns mycket skratt, gråt, gräl och försoning.




Det är svårt att få en serie att låta bra med bara ord. Men tro mig, den här är suverän. Ett avsnitt är cirka 28 minuter, vilket jag tycker är helt perfekt. Så, se den! Jag ser alla mina serier på internet, och alla avsnitt finns att se på den här sidan, som förövrigt har massa annat att bjuda på.

http://ch131.com

Vilken är eran favoritserie?

Det är kyligt och kallt ute idag. Jag är sjuk - och jag hatar att vara sjuk. Sitter och fönstershoppar (haha, hur säger man när det är internet det gäller?). Jag har inte råd att köpa något, men om jag skulle gå ut idag så är det detta jag skulle vilja ha på mig. Snyggt och enkelt. Jag älskar den grå tröjan och skorna ♥

Vad tycker ni?

 

Och förresten, en viss Mr Christoffer Larshans påminde mig om en sak. Jag träffade honom på krogen för flera flera flera veckor sedan, och då hade jag sagt: "Jag ska länka dig i bloggen imorgon, för det är du värd". Och jag har inte gjort det än, därför att jag helt glömt bort det. Jag är inte den som är den, och jag håller vad jag lovar.

Så besök Dalarnas bästa bögblogg. Jag hoppas jag får säga så? Ja, det får jag.
Bögen från Dalarna - LÄS OCH NJUT HÄR.

Jag kan inte se ensamhet. Ensamhetens fruktansvärda ångest fräter sönder mig inuti. Jag kan vara ensam. Jag accepterar att jag känner mig ensam, och även fast jag hatar det så känner jag lugnet inom mig när jag tänker på att det är jag som är ensam. Men att se ensamhet i någon annans ögon kan jag inte hantera. Ensamhetens ögon är bottenlösa utav sorg. Ensamma ögon skänker ingen glädje till en novembergrå dag. Ensamma ögon vaknar inte upp till glädje och skratt. Ensamma ögon vaknar upp till en grå vardag som man måste ta sig igenom. Ensamma ögon hemsöker mig i mina drömmar, och jag önskar att jag kunde bota all ensamhet i världen. Jag upplever ensamheten värre än mycket annat. Jag vill hjälpa människor som är ensamma. Jag vill låna ut mina ögon till dom så att dom kan se på sig själva med mina ögon. Så att dom kan förstå en sak:
 MAN ÄR INTE MISSLYCKAD FÖR ATT MAN ÄR ENSAM.

Jag kan kliva in i en butik och gråta över att jag sett en ensam man vid mjölkdisken. Jag kan framkalla fantasier om dessa människor som kanske inte alls stämmer överrens med verkligheten. Men jag har övertygat mig själv om att jag kan se om en människa är ensam genom att titta i deras ögon. Ensamma ögon flackar med blicken när de möts utav ett par andra ögon. Ensamma ögon fäller krokodiltårar när det är dags att sova och ensamma ögon glittrar inte när julaftonstimmen är slagen. Ensamma ögon slår hål på mitt hjärta. Det är som om någon högre makt slukar sig in i mig och river mitt hjärta i bitar. Ensamma ögon - vad gör ni mot mig?

Hopp om livet. Jag vill ge er hopp om livet. Alla ensamma människor där ute som måste lägga sig ensamma i sängen när mörket faller. De människor som inte behöver bråka om huruvida höger eller vänster sida i sängen är er. De människor som kan sova på båda sidorna därför att ingen använder den andra. De människor som aldrig delar med sig utav sina drömmar över en kopp kaffe vid frukostbordet. Ni fina, fantastiska människor som tappat tron på er själva. Jag vill ge er hopp om livet. Jag vill kaste glädjeglitter i era ensamma ögon. Jag vill att ni ska stråla ikapp med era fantastiska personligheter som jag vet att ni gömmer där inne.

Ensamma ögon. Dela en blick med någon ni möter på stan. Bjud på ett leende och dessa ensamma ögon försvinner. Bjud på något fantastiskt, bjud på en hand. Bjud på en komplimang, bjud på er själva. Våga visa alla att dessa ensamma människor är fantastiska. Våga vara en hjälpande hand. Våga tala om för någon vilka fantastiska egenskaper denne har. Våga vara den som bryter trenden, våga gå emot strömmen och våga övertyga alla om att ensamma människor faktiskt också förtjänar en hand.

Skänk en hand till alla ensamma ögon där ute, så ska ni se att era ögon kan glittra ikapp likt solens ljus på den frusna vattenytan. Bidra med något fantastiskt, inget kan jämföras med att bota ett par ensamma ögon ♥



These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

Nu när jag flyttat hem igen, och in i min egna lägenhet här i Borlänge, så har jag rensat mammas källarförråd. Där hittade vi en skiva med bilder på mig ifrån 2003,2004,2005 och 2006. Herregud säger jag bara, vad hemskt att se. Det skriker megafjortis om varje bild för tusan. Här får ni en tjuvtitt ♥








Haha, jag skrattar lite smått här för mig själv. Jag tycker jag ser jättekonstig ut.
Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad? Har ni mycket gamla bilder på er själva?

Vet ni vem flickan här nedanför är? Hon heter Kordeza, och är lycklig med sin familj efter ett bröllop och ett nyfött barn. Det är hennes barn. Men det är något speciellt med Kordeza. Kordeza är 11 år gammal och är en utav världens yngsta mammor. Hennes pojkvän, Jelizako, är 19 år gammal.

Jag vet att vi överallt i världen har olika synpunkter på saker, och att alla har rätt att göra som man själv vill. Men i sådana här fall är ingenting rätt enligt mig. Det står i artikeln, som ni kan läsa HÄR, att det är vanligt att 13åringar blir bortgifta. 11 eller 13 spelar ingen roll, jag tycker det är fruktansvärt fel ändå. Kordeza säger en sak som oroar mig lite:
 "Nyss lekte jag med mina leksaker, nu är min baby min nya leksak".
En baby är ingen leksak? En baby är något man måste vårda ömt i flera flera år framöver. När hennes "baby" är 10 år gammal är hon 21. Hör ni hur det låter? Jag kan inte accpetera sånt här. Hennes man riskerar nu 6 års fängelse för att ha haft sex med en minderårig.

Vad tycker ni om sånt här?

Jag tycker synd om flickan. Förstår ni hur mycket hon missar? Nu lever hon i och för sig i ett annat land, och barn i dessa länder brukar ju sällan få vara barn särskilt länge. Tänk er alla våra härliga sommarkvällar vi fått uppleva som barn? Barfotadans i ett gräs fuktigt utav morgondag. Kommer ni ihåg när man trädde smultron på ett strå och satt i gräset med en tidning? Kommer ni ihåg hur mycket man sprang, och hur smutsiga fötterna var varje kväll när man kom hem? Kommer ni ihåg hur kvarterets alla barn samlades och lekte kurragömma? Kommer ni ihåg sommarnattens milda vindar mot era kinder? Tänk hur mycket dessa fantastiska barn missar.

Hej sötnosar.
Har ni haft samma problem som jag? Jag har knappt kunnat logga in alls på blogg.se sedan igår.
Det är därför mina uppdateringar har varit helt värdelösa, jag ber om ursäkt för det.

Min syster skickade den här bilden förut. Hon tycker att tjejen som är med på den här jeansreklamen är så himla lik mig. Sen skickar pappa en länk, helt utan att ha pratat med min syster, till Levis hemsida. Även han tyckte att vi var väldigt lika. Frågan är då, vad tycker ni?

Alla har vi drömmar, eller hur? När folk pratar om sina drömmar handlar det, oftast, om något som dom vill ha eller göra för sig själva. "Jag vill bli ekonomiskt oberoende" "Jag vill åka jorden runt" "Jag vill vinna en miljon". Ja, ni vet sånt där materialistiskt som egentligen inte har någon betydelse? Det är ingen dröm för mig. Jag skulle sjävklart bli överlycklig om jag blev ekonomiskt oberoende, så missförstå mig rätt. Men jag har andra drömmar också, som skulle betyda lite extra för mig om dom kunde slå in.

Jag älskar att skriva. Jag skriver i glädje och jag skriver i sorg. Jag har fruktansvärt svårt för att formulera mig när jag ska prata med andra, men när jag sätter mig ner vid tangenterna så går fingrarna av bara farten och alla orden inom mig bara bubblar fram. Jag behöver aldrig fundera på vad jag ska skriva eftersom jag oftast redan vet det. När jag skriver något här i bloggen går jag aldrig tillbaka och gör om. Jag skriver det som kommer fram och jag behöver aldrig fundera på vad jag ska skriva om. Om jag inte vill skriva så gör jag det inte, därav detta helguppehåll. Jag har sagt åt mig att själv att blogga för min egen skull, och inte för någon annans.

Så, vad är min dröm då? Min dröm är att få publicera mina egna texter i en utav Sveriges största tidningar. Min dröm är att få skriva reportage eller krönikor i en tidning som många människor läser. Min dröm är att få nå ut med mina ord, mina tankar och mina funderingar till Sveriges alla hus och hem. Det är min dröm.

Vad är eran dröm? ♥