Du funderar på hur jag tänker, jag känner att jag inte ska behöva förklara.. Men sedan börjar jag fundera. Finns det fler som tänker såhär? Och isåfall, hur F-N tänker NI? Jag blir så trött. Trött på hur andra människor kan döma någon utan att veta hur det egentligen ligger till. Trött på att det alltid ska handla om pengar, trött på att man framställs som en dålig förebild på grund av val man tidigare gjort i livet. Jag är trött på känslan som infinner sig när det känns som om jag måste försvara mina val, försvara min dotter och försvara mig själv. Jag vet att så inte är fallet, jag vet att det räcker med att jag och Johan mår bra över vårt beslut, men ändå, det gnager i mig.

Jag tycker inte att man per automatik blir en bättre mamma eller pappa för att man har mycket pengar på banken. Kärlek är gratis men ändå finns det människor som aldrig får uppleva den. Att älska någon helhjärtat, att ställa upp för någon, finnas för någon och vägleda någon genom livet är en tuff uppgift och ingen summa pengar i världen kan hjälpa mig med den uppgiften. Allt jag behöver för att uppfostra, älska och vårda min dotter flera år framöver har jag inom mig. Det viktigaste redskapet är mitt hjärta. Jag kan inte ta fram plånboken när hon första gången skrapar sina knän och behöver min tröst. Jag kan inte ta fram en slant när hon för första gången fått sitt hjärta krossat. Det behövs mer än så. 

 

Anledningarna till att jag hoppade av gymnasiet är många, och jag tänker inte gå in på dom här. Däremot kan jag säga att jag har kämpat mycket som liten, med mig själv och med min familj. Vi har allihopa kämpat för att ta oss igenom vardagen för att vi har haft det tufft på många olika vis. Min fokusering just då låg inte på skolan och studier, därför att mitt hjärta inte var helt och jag var osäker på livet. Jag ångrar många många gånger att jag hoppat av skolan, men jag anser mig inte vara en sämre förebild till Lowa på grund av det, tvärtom. Jag har fått kämpa, ordentligt, säkerligen mer än vad många andra har kämpat. Jag har tagit mig upp när jag legat på botten. Jag har betett mig jäkligt illa, men jag har förändrats som person. 

 

Jag har tid på mig att utbilda mig. Och det har jag planerat, men det tänker jag heller inte gå in på. Jag ska inte behöva försvara mig med att "jag ska utbilda mig". Jag anser inte att jag kommer vara en bättre förebild till Lowa den dagen jag har någon slags utbildning att komma med. Jag har en utbildning i bagaget, livets utbildning. Jag vet hur det är att kämpa, att inte ge upp, att inte lägga sig ner och dö när man känner att livet inte är värt något.

För tro mig, jag har kämpat. Jag har tusentals gånger tänkt att livet aldrig blir bättre. Att det inte finns något för mig.
Men jo, det fanns något till mig. Det fanns den största lyckan i livet, i form av min Lowa. HON har förändrat mig, och jag ska se till att mina värderingar får henne att gå rakryggad igenom livet. Jag vill att hon ska känna att vi är stolta över henne, men framför allt vill jag att hon ska känna sig stolt över sig själv. För den känslan tog det mig 25 år att komma till.

 

 

Min lilla töööös, som jag är så mäkta stolt över. I går kväll somnade hon 20,30, sov sedan ända fram till 05,00 då hon fick lite mat, och somnade om igen och sov till nio på morgonen, i sitt rum, i sin säng. Vi har ju haft henne mellan oss till alldeles nyss, för att det är så mysigt, och för att hon inte haft något eget rum. Hon har ju haft sin säng i vårt rum, men som sagt, det är ganska gosigt att ha henne bredvid sig.. Men nu börjar hon bli stor, det blir trångt och hon snurrar som en tok under natten ♥ Man blir så glad och stolt för minsta lilla sak denna småtting gör. Min fina lilla dotter. Tänk att hon är vår lilla tjej?

 

Imorse skulle hon få bada, så pappan i huset satt henne på mig medans han fixade vattnet. Hon hade inga blöja på sig, och det handlade om en eller två minnuter bara. BIG MISTAKE. Hon bajsade ner mig och mitt täcke, hahaha! Det har inte hänt sedan på BB, då var jag nerbajsad över hela magen direkt efter att hon tittat ut.

 

 

Här är det mycket på gång. Vi har varit på barn/ungdomsmedicin med Lowa för att reda ut det här med rosslandet, och allt tyder på att vår lilla skatt har förkylningsastma. Vi ska tillbaka och träffa en läkare den 14 januari för att se hur det går och om vi behöver få mer medicin till Lowa. Just nu har vi "bara" airomir, som vi kör med några gånger per dag. Fluetin eller fluetid eller något hette den andra. Fick så jäkla mycket info sist, hann inte en ta in hälften av allt, blev helt förbryllad över att hon har astma, började tänka framåt och hur det ska bli, hur det ska gå att inhalera osv. Lowa är jätteduktig när vi sätter på henne masken, men hon gillar det inte. Min lilla unge, vad jag älskar dig ♥ Vill bara att du ska må bra, så bra man kan må. Hoppas att detta elände växer bort med åren.

 

En sån här använder vi till Lowa nu.

 

Förövrigt. Finns ni ens kvar här, haha? Förut kommenterade ni jämt, men nu ekar det tomt.

Jag ser ju på statistiken att ni kommer in här och läser, men jag hör inget från er. Hojta till vettja.