Avslutar kvällen med en bild på den finaste lillkillen i världen ♥

I söndags, någon gång efter att besvikelsen lagt sig över att Roddan åkte ur BB, såg jag och Johan en skräckfilm som heter HUSK. Jag är nog en utav de tjejer i Sverige som sett allra flest skräckisar (kanske överdriver en smuuuula, hihi). Jag har i princip rensat hela lovefilm på skräckfilmer som inte verkar allt för B;iga. Och då lovar jag er att det inte finns mycket kvar. Men när jag hittade HUSK, som varken jag eller Johan hade sett, då tänkte jag att "den taaar vi". Har sett så jävla dåliga skräckfilmer på sistone så jag tänkte att den måste vara bättre än all annan skit som finns därute. Så, vad tyckte jag om filmen då?

Jag tyckte den var okej. Någon som inte ser maassa skräckfilm jämt (såg typ 2 om dagen under vintrarna i Skåne) kanske skulle gilla den mer än jag, men jag är rätt kräsen. Johan tyckte den var bra också. Det var en del sånna där "jävlar-nu-rycker-jag-till-så-axeln-hoppar-ur-led-jag-blir-så-rädd-scener" som skrämde mig en del. Till en början hade jag vääldigt höga förhoppningar på filmen men när det sen händer saker som är totalt overkliga (typ att någon ställer sig upp och springer trots att han blivit huggen med en hösax ett x antal gånger) då tröttnar jag lite. Det ska vara verkligt eller inte alls. Men, om ni har skräckfilmsbrist så kan ni lätt offra 1 timme och 25 minuter på HUSK, tycker jag.

Filmen har fått betyget 5,2 på IMDB.
Vilken är er favoritskräckfilm? Ni måste berätta!



"En grupp vänner kraschar med bilen på en enslig landsväg intill ett majsfält, efter att en flock kråkor flugit in i vindrutan. De får syn på ett upplyst fönster på andra sidan fältet och bestämmer sig för att söka hjälp. Men någonting ohyggligt väntar på dem i det mörka fältet..."

Såhär ser det allt som oftast ut när någon försöker ta kort på mig..

Upp med handen, glaset, kudden eller första bästa sak. Det finns bara en tanke i mitt huvud: FLY FÄLTET!

Vad fan bidrar Madde med? Och skrikande Katerina? Kan förstå om några vill ha henne kvar för att hon bidrar med en del "roliga" grejjer. Men Madde?! Sveriges tråkigaste människa alla gånger, vad fan gör hon ens kvar i huset? Glider in där på ett jävla bananskal och är kvar för att små tonårspojkar gillar att hon är kåt 24/7? Det är ju fan helt stört att Roddan åkte. Han kanske inte beter sig exemplariskt alla gånger, men era jävla moraltanter, vem fan gör det egentligen? BIG mistake.

Haha, jag erkänner. Jag kanske engagerar mig lite väääl mycket. Men vad fan? Rodney åker ur BB, det är fan stört. Jag förstår inte. Vad tycker ni om kvällens avslut? Rätt eller fel? Som ni märker, så tycker jag att det är så fel det bara kan bli.

Igår blev det lite fest. Mycket fest för många, mindre fest för några. Jag tog det lugnt och gick hem klockan 00.00 när de andra var kvar på krogen. Har mått dåligt hela veckan och mådde dåligt igår med, så jag tänkte det var klokast att gå hem och sova. Men det var jättetrevligt i Årby iallafall. Det var grillfest där. Vi har ju haft så sjukt fint väder de senaste dagarna, och även idag, så grillfest kunde ju inte passa mer perfekt. Trevligt folk och varma vindar.

Jag lärde mig två mobilnummer utantill igår som jag fortfarande kan. Det hela började med att Tobias, vars hus vi var i, berättade för några att jag fortfarande kan hans hemtelefonnummer trots att vi gick i samma klass senast i lågstadiet. Då sa två killar sina mobiltelefonnummer till mig typ 2 ggr vardera.. Sen fastnade numrerna. Kan dom frtfarande, som sagt, och jag lär inte glömma numrerna heller. Förresten, jag har gått ner 3 kg..

Erika, Björbo, Erika & Jag, Min fina Johan ♥

Tobias, Jag & Björbo, Jag, Erika & Tobias, Jag.

Jag, Marcus & Erica, Jag, Oskar & Erica.

(det är dessa killars mobilnummer jag kan)

Jag tror att jag kan ha fått det bästa påskägget i världshistorien. Och jag VET att jag hittat den bästa pojkvännen i världshistorien. Jag skulle få ett påskägg utav honom, och som ni alla vet så äter jag inte godis längre, vilket automatiskt ledde till att jag sa till honom att jag inte vill ha något ägg. Men jo, jag skulle minsann få ett ägg men han lovade att det inte skulle vara godis i. Idag fick jag mitt ägg. Vet ni vad det var i? Det är fan för bra för att vara sant...

I ägget låg ett 3dagarspass till Peace and love-festivalen, Sveriges just nu största festival. Jag blev självklart sjukt glad, men jag sa till honom 2051 gånger att jag inte kunde ta emot det, en såndär biljett kostar ju multum. Men Johan är en envis liten rackare, han gav sig inte. Han hade köpt en biljett till sig själv också. Herremingud, detta går iallafall till världshistorien som det bästa påskägget hittills i mitt snart 24-åriga liv. Har ni fått något kul i era påskägg?

Förresten, jag skojade bara i föregående inlägg. Jag ville bara vara lite rolig. Jag skulle inte alls åka iväg någonstans, jag och Johan åkte bara tur och retur till Arlanda för att hämta hem några utav hans kompisar som bott utomlands i ett år. Roligare än så var det inte, den här gången iallafall :) Jag har ju sagt till er att jag aldrig mer kommer att våga flyga så..

Nu drar jag till Arlanda. Får se var jag hamnar, om jag överlever, när jag kommer tillbaka.

Until next time I´ll see you - have a great time and enjoy life ♥

Jag mår riktigt jävla dåligt! Inte psykiskt, men fysiskt. Är så sjukt yr i huvudet, mår illa och känner mig svimfärdig mest hela tiden, riktigt jobbigt. Så fort jag tänker på mat får jag kväljningar och jag kan inget annat göra än att dricka just nu. Kul påsk detta kommer bli? Jag fick förresten, mot alla odds, iallafall en trevlig påsknyhet alldeles nyss! Dom ringde från Tunabyggen och berättade att jag fått lägenheten jag var och tittade på. Då blev jag gladgladglad ♥

Som alla vet så bor jag på 17 kvm nu, i en etta utan dusch, utan ugn, utan en riktig spis och utan vare sig balkong eller fransk balkong. Förra veckan var jag och tittade på en annan 1a, på 24 kvadrat, med fint badrum (dusch såklart!!!) många garderbober, en riktig spis och en fransk balkong! Den lägenheten var verkligen jättefin, bra planering då det fanns en sovalkov som gjorde att hela "vardagsrummet" fick vara fritt från en säng! Underbart ♥

Vad ska ni göra i påsk?

När jag var 16,5 (halvåret var viktigt då) var jag sjukligt kär i Darin! Haha - det är sant, jag följde Idol slaviskt och blev helt uppöveröronen förälskad i yngligen när han öppnade sin mun och sjöng en truddelutt ♥ Jag har sett honom 3 gånger, en gång på Cozmoz i Borlänge, en gång på Valborgs Köpcentrum (då fick jag en skiva och en kram, jag dog nästan) och en gång på en konsert i Gävle! Jag skäms inte för att säga det, det var ändå längesen, eller hur?

Men nu såg jag ett klipp där han sjunger Himlen runt hörnet och finner mig själv någonstans mellan himmel och helvete då jag inser att jag sitter och tokler som en idiot medans karlsloken sjunger - 6 år efter min stora crush. Är det okej? Ja, det är fan okej. Jag låtsas som om jag bara upplever glada gamla minnen, jag var ju ung och dum då. Nu är jag lite större, lite smartare och istället uppöveröronen kär i Johan. Men ta mig tusan, det är något visst med den där Darin (även fast jag hatar att erkänna det)

Vem var er tonårsförälskelse?

Vet ni hur mycket jag saknar lille Arvid? Mosters älskling ♥ Känns som evigheter sedan jag såg honom och min syster! Tiden går ju så himla snabbt när dom är såhär små, så den tiden måste man verkligen ta till vara på, eller hur?

Detta är ta mig fan det vidrigaste som finns. Ser ni bilden på katten? När jag bodde i Skåne hade Kevins familj 5 katter, varav några utav dom tyckte om att ligga i vår säng. Det VÄRSTA jag visste var när man klappade katterna och man kände något stort och jätteklumpigt i kinden, under hakan eller på något annat ställe på dem. Usch! En gång hade Smurre (katten som fick mest fästingar) legat i våran säng, och kvar hade han lämnat en sån där överfylld fästing. Alltså, det finns inget som skrämmer mig mer (okej, jag kanske överdriver lite) men visst fan är dom äckliga? Vad gör dom ens för nytta? Utrota dom!

Varje vecka, måndag till torsdag, får jag vara hemma och sakna någon 24 timmar om dygnet. Hade ni frågat mig för 2 månader sedan hur jag trodde att jag skulle må idag skulle jag förmodligen svarat er att jag skulle må riktigt dåligt, och vara väldigt ensam, därför att jag inte tror på kärlek. Svaret jag ger er nu blir att jag mår riktigt bra, även fast jag är ensam ibland. För lika mycket saknad som mitt hjärta fylls med på måndagar, lika mycket kärlek fylls det med på torsdagar när mitt hjärta kommer hem igen.

Det första jag sa till Johan när vi träffades var att "Jag tror inte på kärlek och jag ska inte bli kär igen". När jag träffade honom var jag helt inställd på att jag INTE skulle bli kär, eller bli tillsammans med någon, på bra länge. Jag skulle vara för mig själv och fundera över vad som ständigt går fel. Jag tror jag vet vad som har gått fel nu, alla tidigare gånger.

Jag har aldrig haft en sund relation till kärlek och förhållanden. Jag har alltid behövt få bekräftelse utav någon annan och först då har jag kunnat må bra. Jag har alltid kastat mig in i något och spenderat mina dygn tillsammans med den andra personen utan att aldrig få någon frihet att göra något annat. Vi har nästan suttit ihop och tvingat oss på varandra, inte gett varandra något svängrum att göra lite vad vi vill eller göra något utan den andra. Missförstå mig rätt, jag älskar att vara med Johan, men jag tror att det är jättebra att vi är ifrån varandra så pass mycket som vi är därför att det bästa som finns är att få träffa någon som man saknat i en evighet.

4 dagar kanske inte låter som en evighet för er, men det är jobbigt att sakna någon som man tycker så mycket om. Johan är det finaste som hänt mig på länge och han är inte alls som alla andra som jag tidigare blivit så sviken utav. Nu vill jag bara att han ska komma hem.

♥♥♥♥♥♥♥♥

Det här inlägget skrev jag i onsdags. Under tisdagsnatten fick jag nog och tänkte att nu får det fan vara slut på allt ätande. Är det inte godis är det chips, är det inte chips är det kakor, är det inte kakor är det choklad, är det inte choklad är det glass och äter jag inte det så dricker jag läsk. Jag äter ALLTID något onyttigt. Men nu mina vänner, ska jag berätta för er hur det hittills har gått. Jag har inte ätit NÅGOT godis sedan tisdagen då jag kom på detta. 6 dagar helt utan godis, utan chips, utan choklad, utan kakor, utan läsk. Suveränt!

Nu kanske ni tänker att jag är töntig och att det inte alls är så svårt att vara utan allt detta i 6 dagar. Men jag är sockerberoende ända ut i tårna och det har sällan gått en dag utan att jag stoppat i mig något utav det snaskiga slaget. Jag ska klara detta. Jag ska inte äta något onyttigt på braaa länge. Fast, jag kom på att jag åt lite nachochips till tacosen igår. Attans, chips var ju uteslutet? Men, det räknas inte. Ni ska iallafall tycka att jag varit duktig, för det har jag. Men jävlar vad sugen jag är på godis.

Idag har jag varit på Borlänge Marknad med Johan och Kevin! Och nu tänker ni förmodligen på lille Kevin som är med på bild i min header, som jag umgicks mycket med förut, vars pappa, som hette Johan, jag var tillsammans med. Men ni får tänka om. För han jag är tillsammans med nu, heter också Johan, och har en systerson som även han heter Kevin. Snacka om komplicerat? Bäst att reda ut det där så det inte blir några konstiga missuppfattningar, har redan blivit ett par sådana. Well, iallafall har vi varit på marknad och åkt karusell. Dagens lärdom? Åk aldrig en karusell som heter Hulken. Fy farao. Det var inte kul. Upp och ner, upp och ner, jag hatar höjder. Varför åkte jag den?



Förövrigt kan jag tillägga att jag är inne på min tredje dag utan godis, glass, kakor, chips eller choklad (och annat fikabröd osv). Det är tufft ibland och lätt ibland. Det var tufft igår när jag fick tacka nej till tårta, det var tufft idag när jag insåg att jag hade chokladbollar hemma och det var tufft idag när Johan tröck sådana där marknasremma under näsan på mig och skrek "ÄÄÄÄÄT!". Men jag ska inte äta. Inte på länge. Nu ska jag ta ett äpple och försöka glömma godiset.

Eftersom jag allt som oftast nu för tiden tittar på Sex and the city ända in på småtimmarna (en serie som jag älskar mer än något annat, nästan) så har jag lärt mig ungefär alla repliker utantill. Jag kan varje avsnitt utantill, jag vet oftast vad dom ska säga innan dom säger det och jag älskar allt som har med Sex and the city att göra, förutom en liten yttepytte sak...

När tjejerna har sex (oftast Miranda eller Samantha) så är det precis som att någon säger POFF och så kommer dom. Det är knappt någon som tar på dem. Fem sekunder in i förspelet och dom skriker som hyenor i jakt på mat. För att inte prata om så fort the big entrence ska ske (you know what Im talking about) Då är det minsann ord och inga visor, då frustas det och stönas likt aldrig förr och det verkar liksom fungera för dom på en gång. Eller som den gången Trey och Charlotte lyckades med att ha sex (ni vet, han fick ju inte upp den) i cirka 1,5 minut och hon säger att det var amaaaazing. Öh, 1,5 minut? Visst sjungs det "4 sekunder, underbart är kort" men det är ju sett från killens perspektiv ;) Jag vet inte om ni funkar som tjejerna i serien, men det gör inte jag ;)

Och en sak till.. Nu ska jag inte ha fördomar osv, men denna serien är väl en tjejserie? Visst finns det killar som tittar på den, men överlag är det nog mest tjejer, som jag, som följer den så slaviskt att dom kan allt utantill, till punkt och pricka. Och då de flesta tjejer världen över faktiskt har sex, så antar jag att ni också vet om att det inte är sådär det funkar? Då funderar jag, varför kan dom inte göra det liiiite mer realistiskt? Det är det ENDA jag stör mig på när det gäller SATC ;) Håller ni med mig?

Jag och min systerson Arvid ♥

Ja, det ska hon, det här fettot ska ta mig tusan göra något åt saken. Eller? Hon kan fan. Eller kan du, Sara? Kan du verkligen? Åh, jag blir så jävla besviken på mig själv varje gång jag faller för frestelsen som stavas socker i någon form. Kakor, glass, chips, godis, choklad - what ever, jag har alltid något i truten och slut ska det bli med det. Varje gång jag vill ha godis tänker jag att "Vad spelar lite för roll?" och varje gång jag ätit upp mitt godis tänker jag "Hur jävla dum får man bli, fan vad jag ångrar mig".

Jag väger 77,2 kg och är 1,73 lång. Jag orkar inte bry mig, jag orkar inte gå runt och låtsas att jag väger mindre när alla kan se hur jag ser ut. Därför skriver jag det här. Jag vill väga under 70 kg. Det är där jag varit förut och det är där jag vill vara. Jag och mina kompis Fia har slagit vad, ingått en pakt, eller vad ni vill kalla det om att vi inte ska äta godis. Inte godis, inte chips, inte glass, inte kakor. Det är första dagen idag och godis är det enda jag kan tänka på bara för att jag inte får. Och säg inte att det inte är bra att förbjuda sig själv osv. Jag vet, men jag är sjukt sockerberoende och ska därför inte äta sånt. Men hur i hela fridens namn ska det gå till?

Kan någon hjälpa mig?  Vad gör Ni när ni blir sugna på godis, när begäret blir för stort?
När mitt begär blir för stort ska jag läsa PT-Fias blogg. Fy fan vilken grym tjej. Hon kommer härifrån Dalarna men bor nu i Stockholm där hon lyckats stort. Hon skriver för Egoboost Magazine, hon är personlig tränare på heltid, hon är grymt inspirerande och hon är otroligt vacker. Varje gång jag blir sugen på godis ska jag gå in på hennes blogg och läsa om allt annat man kan göra, istället för att äta godis. Om ni missat den bloggen - gå in och kika. Kan inte hon inspirera er så kan ingen, tro mig.

Nu har jag, min syster, min systers sambo och deras älskade son varit på middag hos mormor och morfar. Hos Arvids gammelmormor och gammelmorfar. Åh, tänk att ett sånt litet knyte kan skänka så mycket glädje och energi till oss alla? Vi fick massa god mat, efterrätt (som i vanlig ordning bestod utav glass med bär och digestivekex, det är ett måste hos mormor) och så fick vi mysa med Arvid. Jag tror jag avrundar där och låter bilderna tala för sig själv. En bild säger mer än tusen ord, right?








(Hålla mosters tumme) ♥

Jag är sjukt bra på att haka upp mig på serier och annat, som ni kanske har märkt! Jag har inte följt de tidigare säsongerna utav Big Brother så slaviskt, men det gör jag nuuu! Och när jag loggar in på datorn och ska få min dagliga dos utav BB (nej jag har inte köpt 24/7, jag kikar på Big Brothers hemsida på klippen bara) får jag läsa att Sara har hånglat - med Basshunter? Alltså, för det första! Finns det nån vidrigare, mer mediakåt människa? Och för det andra - VARFÖR, Sara? Hon har ju hållt på sig som fan när det kommer till allas vår sockersöta lilla Martin, sen slaskar hon saliv med Basshunter på fem röda sekunder. Irriterande.



Och sen när hon står och pratar med Simon och säger; "Alltså, jag har dansat till hans musik i Cypern, och nu ska jag skriva en låt med honom. Detta är såååå stort, folk kommer att vilja kyssa mina fötter". Alltsååå, jag vet inte vad hon känner för folk, men i min umgängeskrets förknippas inte Basshunter med något stort kändisskap. Snarare en mediakåt player som gör vad som helst för att synas. Med andra ord, precis som alla andra ö-kändisar. Over and out.

Åh, nu mår jag bra! Min fina syster ringde mig och frågade om jag ville följa med till mormor och morfar senare idag och det kunde jag ju inte tacka nej till då det var ett bra tag sedan jag träffade dem. Så idag får jag träffa nästan alla mina favoriter. Mina fina syster, mormor/morfar och älskade lille Arvid, mosters prins! Och Sofias sambo såklart, han får vi ju inte glömma! Hemma hos mormor kan man drööömma sig bort och bara vara. Jag vet att alla säger det, men jag har VERKLIGEN världens bästa mormor och morfar. Så mycket som dom hjälpt mig under min uppväxt.. Hur sätter man ens ord på det? Utan dom hade jag INTE varit den Sara jag är idag. Då hade jag legat under jorden eller varit någon knarkare eller något. Fina älskade familj ♥ Nu kom jag på att det var ett bra tag sedan jag träffade pappa och Marie (pappas sambo) också. Dit måste jag åka någon dag. Jag har faktiskt inte sett pappa sen han blev morfar. Tänk att han är morfar nu. Och jag är moster. Det är så overkligt för vi har längtat så läääänge.



Förresten, jag har kommit till avsnitt 17/säsong 3 (ska se alla avsnitt igen) utav Sex And The City. Alltså, det finns ingen Sarah Jessica Parker. Hon heter väl Carrie Bradshaw? Det är väl sådär hon är, på riktigt? Haha, jag är hjärnskadad, men seriöst. Jag kan inte tro att det bara är skådespeleri. Det är ju så fantastiskt jäkla bra ♥ Ni som missat det är typ från Mars eller något.

Jag kommer ihåg hur rädd jag blev när mörket började falla. Jag kommer ihåg hur jag vilsen och ensam kröp ihop i ett hörn för att avskärma mig från min fruktansvärda verklighet. Under alla timmar som dygnet har att erbjuda svävade jag ofta iväg till min fantasivärld där jag för en sekund eller två kunde glädjas utav att jag fortfarande kunde känna hur lycka kändes även om jag sällan upplevde den på riktigt i min hårda verklighet. Mina andetag blev ett måste och mina steg framåt tog jag för att inte falla bakåt. Livet gick på rutin, allting var nattsvart även under de finaste sommardagarna och jag var oftast glad när solen gick i moln för det tråkiga vädret matchade mitt humör bättre än det fina. Att gråta sig till sömns blev till en vana och att vakna glad var något som aldrig hände.

Jag har vaknat nu. Jag har omvandlat min hårda verklighet till att mer och mer likna den fantasivärlden jag förut bara kunde nå i mina drömmar. Även om jag fortfarande får hårda slag i magen ibland så har jag lärt mig att acceptera det och jag vet att min starka sida är att jag alltid lyckas ställa mig upp igen, vad som än händer. Vid den här tiden nästa år ska jag vara starkare än någonsin, och jag ska lära mig att tycka om mig själv lika mycket som jag tycker om alla människor runt omkring mig ♥

Är ni som mig? Hatar ni att gå utan smink? Jag älskar att gå utan smink när jag är själv, eller med mina närmsta vänner, men när jag ska gå någonstans känner jag mig alltid väldigt obekväm om jag är utan smink. Det spelar ingen roll om det är till affären eller på fest, jag känner mig osäker som bara den utan sminket. Man gömmer sig så bra bakom det. Nu menar jag inte att jag aldrig går utanför dörren utan smink, för tro mig, det händer ofta. Dock, för att vara helt ärlig, så gör det lite ont i hjärtat när jag gör det. Man blir ju lite orolig när man funderar på vem/vilka man kan stöta på. Och då börjar jag fundera; Hur fan fungerar man egentligen?

Så, jag tänker vara osminkad fram tills helgen. På torsdag kommer Johan hem, räknas det som helg? Haha! Alltså, tro mig, jag har stora problem att visa mig utan smink för pojkvänner, det brukar ta tid. Johan har dock redan, efter cirkus en månad, sett mig utan smink. Kanske jag också håller på att växa upp? Jag kommer ihåg den gången jag gick upp 1 timme innan min pojkvän (detta var 3-4 år sedan) och sminkade mig, för att sedan gå och lägga mig och vakna upp en stund senare och tro att han ska tänka att "Åh vad snygg hon är fast hon precis har vaknat". Patetiskt, fånigt, skrattretande. Ikväll ska jag jobba, utan smink, jag bara SKA. Who´s with me?

Tänker ni likadant? Gömmer ni er bakom sminket eller klarar ni utav att skippa det?
Eller speglar era vackra insidor, som ni så ofta visar upp för mig här, hur vackra ni är på utsidan? ♥

Osminkad och obekväm.
Osminkad och bekväm som fan.

Jag glömde visst helt och hållet bort att uppdatera er igår? Well, jag skyller på att jag var alldeles för trött för att orka engagera mig. Jag tänkte inte ens på att jag kanske booorde blogga. Och då är det illa, right? Lördagen bestod utav fest, fest och åter fest. Jag och Johan kom hem typ klockan fem på morgonen, då somnade vi som stockar, jag sov i fem timmar, för att sedan kila iväg till Friskis & Svettis. Där var min syster och min älskade systerson Arvid och visade upp sig. Antar att det var mest Arvid som visades upp ;)

Idag är det måndag. Måndag betyder ny vecka, nya tag. Måndag betyder också att Johan åker iväg till Stockholm för att arbeta, vilket resulterar i att jag får gå runt och toksakna honom ända fram tills torsdagskvällen! Men, det är väl bra att sakna, antar jag, även fast det är liiiiite jobbigt (läs mycket). Fina Johan, som jag tycker så obeskrivligt mycket om. Är det inte konstigt, att när man som minst anar det (och när man faktiskt, som i mitt fall, som allra minst vill hitta någon ny) så dyker de mest fantastiska människor upp? Då kan man inte göra annat än att lyssna på hjärtat och låta huvudet vila ♥ Nää, nu ska jag kika på några SATC-avsnitt - är på säsong 3.

Jag tänkte skriva att helgen har varit bra, men sen kom jag på att det bara är lördag idag. Vi drack lite 3 apor igår, och det brukar jag bara göra på lördagar, så nu tror jag automatiskt att det är söndag idag. Gissa om det är skönt varje gång man kommer på att så icke är fallet? Hihi! Igår var jag först hemma hos Johan med hans kompisar, sen drog vi till Tobias. Jag tror att vi kom hem runt 02,30! Det var superkul, Johans alla kompisar är sjukt trevliga. Idag har jag mest bara myst runt i min klarblåa mysdress (bilden). Snart ska jag färga håret och göra mig iordning (tar väl typ 4 timmar). Senare ikväll blir det fest med Johan och hans friiiends ♥

Om jag med ord kunde förklara kärleken jag känner för denna underbara pojke så skulle jag
Om jag med ord kunde förklara hur stolt jag är över min syster och hennes sambo så skulle jag
Om jag med ord kunde förklara hur stort det är för mig att äntligen ha blivit moster så skulle jag göra det

Men orden räcker inte till. 3 dagar gammal och redan fyller du så många människor med kärlek. Du är det vackraste jag sett. Så skör och oskuldsfull. Så liten men ändå så full utav liv. Jag älskar min syster. Jag älskar att vara moster Sara. Jag älskar dig, Arvid.




Moster Sara & Arvid ♥

Igår skrev jag att trots att allting är bra så är det ändå så dåligt. Och det är lite så melodin i mitt liv alltid har spelats upp. Jag har ofta tusen anledningar till att må bra, men så fort jag vågar tro att jag ska må bra så kommer det något slag i magen, som skakar om hela min värld och vänder allt upp och ner. Men jag tänker ändra på det där nu, jag ska inte ens tänka så. För det är så jag alltid tänker. Efter inlägget igår har det hänt saker som gjort att jag börjar fundera på om det kanske blir tvärtom nu? För den senaste tiden har jag gått runt och mått dåligt mer än att må bra, och nu händer det saker gång på gång som får mig att vilja leva igen. Så kanske har vinden vänt, kanske är lyckan här för att stanna. Jag tänker börja spela på min alldeles egna melodi nu, melodin som stavas lycka

För vet ni vad? På onsdag nästa vecka ska jag på en arbetsintervju. Jag ska träffa chefen inom hemtjänsten, och jag hoppas på ett jobb där. Jag har ju tidigare jobbat inom äldrevården och jag trivdes jättebra. Jag tycker om att hjälpa, ta hand om och finnas för andra. Så håll tummarna för mig. Sen har jag lilla Arvid nu. Denna otroliga bebis som skänker mig all lycka jag behöver. Och som om inte allt detta var bra nog så har jag världens finaste Johan. Det är obegripligt för mig hur man kan tycka om en person såhär mycket på så kort tid. Johan är en fantastisk kille på alla sätt och vis! På torsdag kommer Johan hem från jobbveckan i Stockholm ♥ Då är allt nästan fulländat. Vi väntar bara på att min älskade syster och hennes underbara son ska få komma hem från BB. Sen är allt som det ska.

Sedan den dagen i augusti då jag fick reda på att du så småningom skulle entra denna värld har jag haft en längtan inom mig alldeles för stor att kunna förklaras med ord. Jag har funderat, tänkt, drömt och fantiserat om hur du skulle komma att se ut, hur det skulle gå till när just du kom till världen och hur min syster skulle se ut med sitt efterlängtade barn bredvid sig. I söndags fick jag mitt svar.

Du är det finaste jag sett. När jag tänker på dig faller det tårar från mina kinder och det är en sån otrolig lättnad och en stor befrielse att kunna gråta tårar av ren och skär lycka, när jag så många gånger tidigare gråtit enbart av sorg. Jag kan inte beskriva känslan jag hade inom mig när jag såg dig första gången därför att jag knappt kommer ihåg den. Jag kommer ihåg att jag tyckte att min syster hade förändrats sen jag såg henne sist. Hon var mamma nu. Hon är mamma nu. Hon är den finaste mamman du kan tänka dig och du är så lycklig lottad som fått entra hennes värld nu. Jag har längtat efter dig, och när jag hade dig i min famn slog mitt hjärta volter. Det kändes som någon utomjordisk upplevelse där jag svävade utanför min kropp, oförmögen att tänka, oförmögen att få fram några ord.

Älskade Arvid ♥ Min älskade fina systerson. Du har redan, knappt 2 dagar gammal, bringat mig mer lycka än vad jag någonsin tidigare känt. Jag är så otroligt stolt över din mamma, och jag är så otroligt glad över att hon får ha dig i sin famn nu. Min starka syster, din vackra, trygga och kärleksfulla mamma. Tänk vilken magi ni tillsammans skapat. Mamma Sofia, Pappa Anders och du, Arvid. Jag längtar så tills den dag du kan förstår hur mycket du betyder för oss. Just nu försöker jag bara förstå hur ett sådant litet barn kan fylla hela min kropp med så mycket glädje att jag inte vet var jag ska göra av den. Älskade Arvid - tänk att jag äntligen får vara din moster.

Det gör fan ont inuti, på riktigt nu. Hur mycket jag än försöker så blir det fel. När jag tror att jag gör rätt, när det lilla uns utav självkänsla jag har faktiskt spelar på en fin melodi, då slår mardrömmen tillbaka och blir verklighet. Jag vet att man inte ska klaga, att man ska vara glad för det man har. Och jag är glad. Men samtidigt gör det så jävla ont. När ska det bara vara bra, utan att hela tiden vara ett helvete där emellan? Det svaret kan ni få ge mig, den som har det. Jag väntar med spänning här med mina rödgråtna ögon.

Jag vill krama om lilla nyfödda Arvid, mosters lilla ögonsten. Den vackraste lillpojke jag sett. Hur kan man känna så mycket kärlek till någon som precis entrat världen? ♥ Jag vill ha hem Johan. Hur kan man tycka om någon så mycket på så kort tid? Fina Johan ♥



(tagna idag)

Ville bara berätta att klockan 00:13 inatt blev jag moster till den finaste lillkillen som finns. Han ska heta Arvid och var 50 cm lång och vägde 2780 gram. Fick ha honom i min famn idag och känslan var obeskrivlig. Mosters älskling ♥ Jag är så stolt över min syster.

Jag älskar dig min fina syster!

Hej och hå. Hur står det till med er? Haha, skulle skriva så till min vän idag, men skrev hur står det still! Bra gjort, Sara, bra gjort. Iallafall, min gårdag var sjukt mysig! Jag var med Jooohan ♥ Finaste Johan! Vi var och hälsade på hans storasyster på BB, som födde sin andra son igår! Han var en så liten och söt krabat, jag fick hålla honom och längtade ännu mer efter att min systers barn vill titta ut. Efter BB åkte vi hem och tittade på BB (haha, fattar ni?). Mysfredag ♥ Imorse vaknade vi runt 10.00. Vi skulle se film igår förresten, jag somnade i Johans knä ungefär 1 minut in i filmen! Så trött var jag! Sköööönt vaare ♥


Några bilder från igår (Johan ville inte att jag skulle ta med ett kort på han när han diskade för det kändes fjolligt, hahaha! Då sa jag att; "Dom kan ju få se ditt fina kök iallafall". Om jag säger att han byggt det själv kanske han verkar lite mer manlig!




Ikväll blir det fest med finaste Erika m.fl! ♥