Det är så himla lätt att kategorisera alla dom där människorna som "tjockisar" och tänka att "Va fan, dom får skylla sig själv som bara äter". Har hört så många säga så. Jag kan inte tänka så om dem. Det ligger så otroligt mycket annat i deras bagage, saker som vi förmodligen inte har en aning om hur det är att gå igenom. När Daniel berättade om hur han hade blivit mobbad sen småskolan, att dom kallat han tjockis redan på mellanstadiet. Hur ska man orka? Många männniskor skapar ett beroende när dom hamnar i tuffa situationer. Cigaretter, alkohol osv. Varför ska dom som skapar ett matberoende ses så jäkla snett på bara för att dom blir feta? Ja, dom har ansvar över sin egen kropp, men det är inte alltid så lätt att gå igenom såhär tuffa saker ensam. En alkoholist har en sjukdom, säger vi. Och dessa människor är bara lata svin som äter bort sitt liv, säger andra. Jag säger att dom är otroligt modiga som ställer sig i tv och berättar om sina liv, som dom nu vill förändra.

Först och främst vill jag bara passa på att tacka ALLA er för era fina kommentar till inlägget under här. Vad goa ni är allihopa, och jag är glad att ni är så många som faktiskt gillar att läsa om det jag väljer att skriva ner här. Tar inte åt mig nämnvärt, men gravidhormonerna gör att en liten irritation uppstår när någon kallar mig fet. Det är skillnad på att vara fet och att vara gravid, och jag har alltid tyckt att gravida kvinnor är vackra, så jag borde ju kunna tycka det om mig själv också. Det är dock svårt det där, att kunna acceptera saker hos sig själv som man anser vackert på andra. Vi är alldeles för hårda mot oss själva, kan jag tycka.

Och tack för alla tips om barnvagnarna i något inlägg nedan, det blir med största sannolikhet den jag skrev om eller en Emmaljunga City Cross med samma färg som på Nitron. Vad gör jag nu då? Jo, jag har legat i sängen och tittat på Pretty Little Liars, det började ju igen förra veckan, och idag kom ännu ett avsnitt, och jag hade helt missat halloweenspecialaren från Oktober, så jag hade tre avsnitt att ta igen (var tvungen att se innan det blir mörkt och jag blir rädd)

Vad tycker jag om det då? Först älskade jag det, sen tyckte jag det blev drygt, nu är det någon slags hatkärlek. När ska man få reda på vem A är? Och A är inte samma person som dödade Allison. Är det flera personer som ligger bakom den där A? Och isåfall, vilka är de? Och kan inte bara Ezra och Aria få älska varandra ifred? Dom är ju så fina ihop. Jäkla helylleföräldrar som ska vara så amerikanska och inte förstå sig på kärlek. Hade det varit bättre om hon släpade hem en helkroppstatuerad 17-åring med knarkproblem? Gah!! Någon annan som ser PLL?

Jag såg två filmer igår, samtidigt som jag åt den sjuuukligt goda glassen ni kan läsa om längre ner. Den ena filmen, Abduction, hade jag väldigt låga förväntningar på, men så dålig var den väl ändå inte? Nej, jag tyckte det var en helt okej film att se. Den andra filmen, The Memory keepers daughter, var väl kanske inte heller i världsklass, men budskapet i filmen tyckte jag om. Det var fint att se att det finns människor som ställer upp för andra, trots att det inte är ens egna kött och blod. Sen är det skrämmande att se att det finns människor som är så trångsynta när det kommer till barn/vuxna med Down Syndrom och andra utvecklingsstörningar. Slutet var så fint så den gjorde hela filmen värld att se, tycker jag. Förresten, jag är sjukt trött, somnade 06,00 imorse. Kul va?

Jag har sett, utan tvekan, den absolut sämsta film som Sverige har producerat år 2011. Filmen hade en handling, men ändå inte. För man visste inte varför det som hände faktiskt hände, och man fick aldrig reda på det. Dom pratade inte särskilt mycket i filmen och den slutade utan att man fått svar på en enda fråga. Den började med att gubben följde efter henne.. Jaha, undrar varför han gör det? Det får man nog svar på sen, tänkte vi. Nej, det fick man inte. Så se för fan inte den filmen. Och om någon har sett den, tyckte ni den var bra? Jag pratar såklart om filmen Försvunnen. Skitfilmen har fått 6,1 poäng på IMDB! Hur fan är det ens möjligt?

Förutom filmen så har kvällen varit bra och mysig. Har varit hos Mamma och Micke och ätit och kikat på den där skitfilmen. Mamma hade plockat ihop en bricka med ost, kex, räkor, skinka, sallad, tomater, gurka, melon och några röror, till det åt jag rostat bröd. Sen fingrade jag lite i deras godislåda och efter det gick jag hem. Johan är ute med jobbet och lär väl inte komma hem det här dygnet.. Tänkte försöka somna innan han kommer hem, annars kommer jag omöjligt somna när han väl är hemma. Efter några öl i kroppen snarkar den där karlfan som ett jäkla... ja, jag vet inte vad. ;p

Jag älskar, som ni vet, serier, och i januari börjar alla serier igen, vilket jag är jätteglad över, självklart. Det finns dock en serie som ingen annan serie någonsin kommer att kunna mäta sig emot. Sex and the city, mitt älskade Sex and the city. För några månader sen såg jag alla säsonger från avsnitt 1 till det sista, för jag vet inte vilken gång i iordning. Förra veckan började jag kolla på säsong 4, sen blev det säsong 5 och nu är jag halvvägs in på säsong 6, IGEN. Jag kan se det hur många gånger som helst. När avsnitten visas på tv så vet jag innan vad dom ska säga och jag blev flyförbannad på mig själv när jag hade ett endaste fel på en frågesport där man skulle svara på 100 frågor om Sex and the city. När jag sett klart på säsong 6 ska jag se båda filmerna och sen ska jag lägga mig ner och drömma om Sex and the city 3. För det måste komma en sån. Det ska komma en sån. Om jag så ska spela in den själv.

Jag vet inte vad det är med serien, men gah, jag älskar den. Det finns väl inte någon som läser min blogg som har missat denna serie?! OM ni finns, så måste ni avslöja er. För jag tror inte på att det finns en tjej som inte sett detta ;p och om ni finns, snälla seeeeeeeee det? Sex and the city alltså, åh, det är sån kärlek ♥ Jag älskar det så jäkla mycket att jag och min bästa vän Fia på riktigt höll på att bli osams när hon sa att hon tyckte filmen var dålig ;)