Jag såg två filmer igår, samtidigt som jag åt den sjuuukligt goda glassen ni kan läsa om längre ner. Den ena filmen,
Abduction, hade jag väldigt låga förväntningar på, men så dålig var den väl ändå inte? Nej, jag tyckte det var en helt okej film att se. Den andra filmen,
The Memory keepers daughter, var väl kanske inte heller i världsklass, men budskapet i filmen tyckte jag om. Det var fint att se att det finns människor som ställer upp för andra, trots att det inte är ens egna kött och blod. Sen är det skrämmande att se att det finns människor som är så trångsynta när det kommer till barn/vuxna med Down Syndrom och andra utvecklingsstörningar. Slutet var så fint så den gjorde hela filmen värld att se, tycker jag. Förresten, jag är sjukt trött, somnade 06,00 imorse. Kul va?
"En ung man jagar sanningen om sitt ursprung efter att han hittar sitt egen babybild på en websida för försvunna personer. När han jagas av både polis, federala agenter och okända skuggfigurer går det upp för honom att hans föräldrar är allt annat än vad de utgett sig för att vara och det blir en kamp mot klockan för att hitta sin riktiga identitet."
"Året är 1964, och dr. David Henry (Dermot Mulroney) separerar sin dotter från hennes tvillingbror för att dölja för sin fru att dottern har Downs syndrom. David överlämnar barnet till en sjuksköterska (Emily Watson) och klipper all kontakt för att fokusera på sin fru (Gretchen Mol) och sin son. Under de följande 25 åren växer hans handikappade dotter upp till en vacker kvinna samtidigt som David ser sin övriga familj slås i spillror, med vetskapen om att han aldrig kan avslöja sin mörkaste hemlighet."