Nu har jag precis klämt i mig en väääldigt god frukost. Fortfarande hungrig dock, och sugen på tiotusen olika saker (glass, choklad, falukorv, ketcup och snabbmakaroner för att vara exakt). Frukosten är dock egentligen en lunch, då jag inte åt någon frukost imorse och klockan är halv tolv nu. Har börjat uppskatta frukost nu, innan jag blev gravid åt jag inte frukost, men nu för tiden är jag hungrig på en gång jag vaknar och måste äta PÅ EN GÅNG. "Glömde" dock imorse.

Nu har jag kommit in i vecka 31 - fattar ni? 31?! Herregud, det är INTE lång tid kvar nu, egentligen, men den där längtan kan få det att kännas som en evighet. Som när man längtar efter en resa, veckan innan man ska åka är så seg. Och vilken resa jag längtar efter nu. Mitt livs resa, hela livet förändrats. Hur känner ni som ska föda snart eller i samma veva som mig? Är ni nervösa inför förlossningen? Jag är faktiskt inte nervös än så länge, men det kan ju bero på att jag inte alls vet hur flickebarnet ska få entra världen. Kejsarsnitt, vanlig förlossning eller kejsarsnitt under narkos - har fortfarande ingen aning. Väntar på brevet med spänning, nu måste jag få veta snart? Det ENDA jag är nervös för är vad dom ska besluta sig för. Bestämmer dom att det blir kejsarsnitt kommer jag vara så otroligt mycket mer nervös och orolig än om det blir en förlossning på naturlig väg. Åh, jag vill verkligen veta nu, så att man kan börja förbereda sig mentalt på vad som komma skall.