Vecka 29 idag. Det är galet om ni frågar mig. Tiden bara rusar iväg men när jag längtar som allra mest så känns det som om tiden står still. Jag längtar så mycket efter skatten i magen, eller vi längtar heter det. Den här veckan har dock varit jobbigast hittills om vi tänker psykiskt. Jag känner mig bara fet, ful och helt fel, och nej, jag ska inte tänka så, men det är verkligen jättesvårt att låta bli. Jag känner mig inte fin i någonting. Jag älskar min mage, men det känns jobbigt när det känns som att allt annat på kroppen också blir stort. Och brösten, hur dom ser ut? Dom ska vi inte ens prata om. Var i badhuset i lördags, fy fan, mådde så psykiskt dåligt av att visa upp mig sådär offentligt, samtidigt som det var jättekul att vara där med lille Texas, Kevin och min Johan.

Det är nu 83 dagar kvar till beräknad förlossning. Och om jag får göra kejsarsnitt (får reda på det i vecka 30-32) så kommer hon cirka en vecka tidigare. Vilket betyder att det är ungefär 75 dagar kvar i sånt fall. Jag håller ju fortfarande tummarna för att jag slipper kejsarsnitt, men det är ju läkarna som bestämmer så jag får bara acceptera vilket beslut dom än tar, men hoppas får man ju alltid. Kejsarsnitt är skrämmande tycker jag. Bli uppskuren sådär? Usch.