Är det självförnekelse det kallas? I så fall är jag nog i självförnekelse-stadiet just nu. Eller var. De enorma och ack så inbjudande (not) speglarna i stora hallen på Friskis har idag väckt mig från min koma. Jag skulle kunna beskriva mig själv som en tjej som varit jättetjock, sedan gått ner jättemycket i vikt men i spegeln fortfarande ser en tjock tjej trots att hon nu är smal. Sån är jag, fast precis tvärtom. Inte tjock goes smal utan normal goes flohabba-deluxe.

 

Jag har efter 17 kg plus under min graviditet gått upp 12 kg EFTER min graviditet. Tack vare (eller ja, på grund av) mina fantastiska (ironi till tusen) antidepressiva tabletter jag äter pga min förlossningsdepression. Jag har typ inte fattat hur stor jag blivit förrän idag när jag skuttade runt på friskis. Min hjärna hänger inte med i min viktuppgång och jag trallar runt där inne och känner att "Fan, jag kan ju det här, det svänger katten" samtidigt som jag rör min kropp till musiken precis som jympaledaren i mitten gör. Jag kollar in i spegeln, ser något stort svart som rör sig bakom mig och tänker "Vad fan, något gömmer sig där bak?" Newsflash Sara, det är bara din röv. Ditt gigantiska jäkla arsel som likt big bang bara exploderat utan att någon hann märka något. Haha, vilket skämt. Mina armar dallrar likt en flagga i vinden medans jag vevar dom över i huvudet i takt till någon svängig Saade låt. Ska inte träningen få en att må bättre tänker jag samtidigt som bilringarna på magen uppenbarar sig när min kropp inte längre är rak och stolt utan ihopkrupen och slapp. Haha, H-E-R-R-E-G-U-D! Jag blir så matt! Mina lår är liksom bästa vänner nuförtiden eftersom man inte kan urskilja var det ena börjar och det andra slutar. Lite som siamesiska tvillingar, dom flyter ihop så jävla bra och man fattar liksom inte hur två kan bli ett sådär lätt. Hur något som är menat att vara två helt olika ting kan flyta ihop och bara bli ett..

 

Nej, fy. Tack gud för att du var tvungen att ge mig en förlossningdepression. Tack till den där jävla nissen som tycker att det är helt rimligt att depressionstabletter ska orsaka viktuppgång. Precis som om det är det man behöver när man redan är deprimerad. Nej tack, haha. Självförnekelse, där var jag. Inte nu längre. Tur man har en gnutta självdistans så man kan skämta om sin bulldegskropp utan att bryta ihop. För det är så man gör, man skrattar när man vill gråta så kanske man kan lura knoppen att man älskar kroppen.. Haha! Nu blir det kvällsmat och en gnutta sömn och imorgon ska jag besöka speglarna på friskis igen. Din förbannade jävla spegel..