Kan du inte bara lyssna på mig en gång? Om jag tidigare bett dig om onödiga tjänster som kan tyckas vara onödiga att lägga ner så mycket energi på ber jag om ursäkt för det. Om jag tidigare missbrukat mina önskningar eller gjort mig lustig över att det inte finns någon däruppe som "vakar" över oss ber jag om ursäkt även för det. För just nu känns det som att jag vill ta till vilka medel som helst för att få någon, vem vet jag inte, att förstå att jag inte orkar med eller förtjänar mer elände nu. Jag ville verkligen detta, och så blir det såhär. Jag önskar mig inget annat och om det här är min sista önskan någonsin, så snälla lyssna på mig, om du finns där uppe?

Jag vill bara skrika. Skrika högt så att alla hör, men det kan jag inte. Iställer är jag tyst, drar på ett leende och låtsas som ingenting. Just nu känns det som om jag skiter i allas åsikter, allas förutbestämda regler om huruvida man ska vara tyst eller inte. Nu mår jag bara dåligt, och jag kan ingenting annat göra än att vänta. Att hoppas. Hoppas på att någon där uppe förstår att man inte lägger allt elände på en och samma person. Missförstå mig rätt, jag vill inte lägga elände på någon annan, men det kan väl räcka med elände, för alla?