Det jag kommer att skriva nu är så oerhört stort och mäktigt att det fortfarande, en hel drös med veckor senare, är svårt för mig att ta in. VI hade tänkt att vara tysta ett tag till, men efter helgens rabalder så väljer jag att berätta, därför att jag vill att NI ska höra det ifrån mig, inte från någon annan. Jag vet att Borlänge är ett ställe där rykten sprider sig som pesten själv, och jag vill inte att folk ska tolka detta som ett rykte. Jag vill inte få fler meddelanden på facebook från ytliga kontakter som "har hört av nån" (jag undrar vem denna nån är?) att det ligger till som det ligger till. Därför väljer jag att berätta.

Jag väljer att berätta för er idag att jag ska bli mamma. Jag och Johan ska bli föräldrar. Det har bosatt sig ett litet mirakel i min mage, och trots illamående, sjukskrivning och dagliga vändor med huvudet i toaletten så är jag så otroligt glad. Det är, som jag tidigare skrev, så oerhört stort och mäktigt att jag själv inte riktigt förstått det. Jag har sett ett kämpande liiitet hjärta slå, och då blev det lite mer verklighet av det hela. Jag har inte gått så jättelångt i min graviditet, och hade därför som förstahandsval att detta skulle vara hemligt ett tag till. Dock är det svårt i en stad som denna, och jag vill vara den som berättar en sån här nyhet. En sån här fantastiskt fin nyhet ♥

Om 1,5 vecka ska jag på inskrivning hos barnmorskan. Nu är jag i vecka 10, och den magiska veckan, vecka
12, då allting kan kännas lite mer säkert är snart här. Jag tror, hoppas och ber för att ingenting ska gå fel, och jag försöker att inte tänka på det. Det ska och kommer att gå bra för oss, och någon gång i början på maj nästa år kommer jag förhoppningsvis att ha mitt lilla knyte här ♥

Jag är så oerhört lycklig över det här. Mitt mammahjärta fäller redan glädjetårar över detta fantastiska mirakel som ska komma att entra vår värld nästa år. Min finaste lilla ögonsten Arvid kommer att få en kusin och min syster kommer att bli moster för första gången. Min farmor, mormor och morfar kommer än en gång få ett barnbarnsbarn och min mamma och pappa kommer än en gång att bli morföräldrar, Johans underbara syster kommer att bli faster och Johans fantastiska föräldrar kommer för första gången att bli farföräldrar.

Jag skulle kunna sitta här hela kvällen och med ord försöka formulera hur det här känns. Det är omöjligt. Jag vet att jag har ett par nyblivna mammor som läser min blogg, och några som varit mammor ett tag, så jag antar att jag inte behöver förklara hur jag känner mig. Det är bara så oerhört overkligt att man kan känna sån kärlek och sån oro för någonting som ännu inte finns hos oss. Men som jag längtar. Som VI längtar.