Hur beskriver man ett sånt här mående? Det känns som man är bakis, åksjuk och svimfärdig - allt på samma gång. Vissa dagar går det skitbra att äta, andra inte. Som imorse.. Jag åt vatten och bröd till frukost. Hårt bröd funkar nämligen alltid. Det är dock inte det bästa att äta och lite mer näring kanske jag behöver ha i mig, tänkte jag. Så jag äventyrade det hela och bestämde mig för två hårdmackor med makrill och ett glas oboy. Första mackan gled ner lätt och tre tuggor in i den andra fungerade det fortfarande bra. Sen är det som om kroppen förstår vad jag håller på med och bara vääägrar att ta in mer mat. Och då får jag akutspringa till toaletten för att inte spy ner hela golvet. Så är det jämt.

Annars då? Jo, på fredag är det dags för inskrivning, då får jag träffa barnmorskan för första gången. Jag hoppas hon är en snäääll tant. Förövrigt så tycker jag det är heeelt sjukt att man bara har rätt till att se sin lilla bebbe en gång under graviditeten. Så är det iallafall här i Borlänge. I Skåne får man tydligen se den lilla flera gånger. Jag är i vecka 11 nu och vill bara att dessa 12 veckor ska vara över. Det sägs att man kan vara lite mer säker då. Frågan är bara hur jag ska kunna vara säker efter dessa 12 veckor, om jag inte sett att den lilla mår bra? Jag är så jäkla orolig dagligen över hur lillskrutten mår, så jag överväger att dra till Stockholm och pröjsa 700 spänn på en privatklinik för att få se min lilla ♥ Vår lilla ♥