Igår kväll insåg jag hur lycklig jag är. Hur glad jag är över att jag har Johan i mitt liv. Och hur fantastisk han är. Igår kväll plingade det till i min telefon lagom när jag höll på att somna, och när jag öppnade inkorgen för att läsa fylldes jag med en sån otrolig värme.

"Vi ska bli en familj, kan du fatta det? :) Jag är så lycklig, godnatt älskling."

Nej, jag kan nog inte riktigt fatta det, än. Jag försöker. Jag förstår det ibland. Ibland tror jag att jag ska vakna upp ur någon dröm och inse att allt var på låtsas. Allt är inte på låtsas. Det är verklighet. Och jag hoppas för allt jag är värd att lillskrutten där inne mår bra.