Ååååh, jag är så jäkla uttråkad. Jag har ingen ork att göra någonting. Jag känner mig som världens tråkigaste jäkla människa som bara ligger i sängen och läser bloggar och trådar på familjeliv (det skulle jag ju sluta med). Jag mår illa när jag försöker göra allt för mycket och jag blev svimfärdig av att gå till mamma igår, och hon bor rätt över gatan härifrån. Vad kan man göra på dagarna när sambon är i Stockholm och mina fina vänner har valt att bosätta sig land och rike runt så det tar evigheter mellan de gånger man ses? Och de som bor här dom har ett jobb, eller praktik, och tycker förmodligen att jag är världens tråkigaste männska just nu.

Sen är jag så irriterad på folk också. Speciellt annat folk som ska ha barn (haha, oj, ni moraltanter, kom inte och läxa upp mig nu, jag får ha en åsikt). Alltså, jag menar inte att jag är irriterad på alla andra som ska ha barn (så tokigt det lät) utan bara några vissa personer. Som väljer att blotta HELA sin relation och hur den fungerar på facebook, av alla ställen. Jag tycker det är vedervärdigt att man sitter och skriver skit om sin sambo på facebook, som man inom en snar framtid ska ha barn med, när denne inte har någon talan alls. Jag vet att man kan bli en bitch när man är gravid, men inte fan skulle jag sitta och skriva om huruvida jag och Johan håller sams (det gör vi dock ganska bra, trots mina hormoner) på en sida där ALLA kan läsa vad jag skriver. "Min sambo fattar ju fan ingenting, hur kan man vara så dum? Jag drar fan ifrån honom snart". Det läste jag på facebook nyligen. Från en tjej som ska ha barn, med denna sambo. Dagen efter läser jag "Åh, jag älskar min sambo, han är såååå bra". Personlighetsklyvning deluxe, på henne. (Nej hon läser inte min blogg)