Hur gör du när ditt hopp försvinner?
Stumpan, det blir så för att du tillåter dig själv att känna på det viset. Du måste sluta, sätta stop för de känslorna när du märker att de börjar komma. För du är den finaste människan i världen <3
Känner igen mig i allt du skriver i det här inlägget i princip. Känns nästan som om det är skrivet av mig. Har inga tips på hur man löser situationen (då hade jag antagligen inte suttit i samma båt ;)) men någonstans hoppas man ju på att det ska lösas av sig självt.. dumt egentligen :b
Hejhej. Jag är på tillfälligt besök av en slump, och inte brukar jag kommetera random folks bloggar heller men ändå. Jag kan verkligen känna igen känslan du beskriver! Jag har gjort andra val än du och kommer nog från en helt annan plats i livet - men den känslan tror jag är universell. Det spelar ingen roll om man utfört mirakel och underverk, man kan ändå känna sig totalt misslyckad. Försök att tänka att du är ung - härligt ung och kommer att kunna göra andra, bättre val! Du är ju vacker - insidan och utsidan så vad spelar ett par myskilon för roll? Du kan ju dansa och hoppa och spring och älska med din kropp, det är huvudsaken! Varje ny dag är en ny möjlighet, gör det du vill på grund av lust inför framtiden, inte ångest för det som varit. (Guuud vad jag är klok! Jag låter som en tvättäkta livscoach haha) Kram på dig!
man försöker göra något man tycker om eller umgås med någon man tycker om och vaknar nästa dag med nytt hopp
Sara, du är fantastisk på alla sätt tro inget annat!
Nej, usch, det är verkligen jättejobbigt :( har nyligen flyttat till en helt ny stad och känner inte en kotte, och bara det gör ju saken hundra gånger värre! Hur gör man? Det är den eviga frågan! :) Hoppas allt löser sig för dig <3
Hej.. Ville bara skriva att du har schysst blogg och cool design.. Inspirerande.. Har själv startat en pappablogg om mitt liv som ensamstående pappa med mina grabbar.. Leon och Mio.. Bröderna Brothers.. Samt våran usla hund.. Milan.. Diggar din blogg.. Kram Gabriel..