Jag känner mig lättlurad. Jag känner mig så oerhört sviken. Jag känner en otrolig frustration och en tomhet likt inget annat. För att försöka sätta ord på det jag känner behöver jag använda alla ord som ryms i mitt just nu sprängfyllda huvud. Jag önskar att jag bara kunde kasta det av mig, vara känslokall och inte bry mig. Jag är trött på problem. Jag vet att man inte ska klaga men det känns som att barndomen går på repeat, gång på gång på gång. Jag vill klara mig utan det här nu..Men det går inte.

Jag såg din blick i två sekunder och visste sedan svaret på frågan jag ställt mig under hela dagen; "Kommer han att svika oss ikväll?" När dina ben bar dig in i lägenheten idag var det med ilska i ryggen jag vände mig om för att slippa möta din blick. Inuti mitt huvud snurrade tusentals tankar där den tanken som slog mig hårdast löd; "Hur fan kan du?" Jag älskar dig likt inget annat och jag ställer upp för dig, det har jag sagt. Senast imorse gav jag dig chansen att ta del utav mina tankar, du valde att ta del utav dom och du svarade med ett "Tack". Jag tänkte att kanske får jag vara stolt över dig idag, när kvällen är över. Istället sitter jag här med tårar rinnandes ner för mina kinder medans någon annan får ta hand om mig därför att jag är alldeles för svag.

Det finns hjälp att få om man är villig att ta emot den. Alla runtomkring dig är villiga att kämpa till 100 procent för att frigöra dig från den fälla du hamnat i. Men vi kan inte titta på medans du blundar för sanningen och häver i dig vätska som dödar din personlighet. Du häver i dig något som för dig har lugnande effekt men som för oss har samma effekt som en kniv i hjärtat. Jag hatar det här året, jag hatar starten på det här året. Jag hoppades på 2011 men 2011 är inget värt om du ska bete dig som du gör utan att våga göra något åt det. För fan, jag älskar ju dig? Jag älskar dig av hela mitt hjärta, trots att du stampar på det och visar mig att din respekt mot mig är lika med NOLL!

Jag kommer att somna ikväll med tårar på kudden. Jag kommer att vakna imorgon med rödsprängda ögon!
Jag kommer att inse att det inte varit min värsta mardröm och det enda jag kommer att känna är besvikelse!

leendet på mina läppar kan enkelt suddas ut
trots att jag låtsas att jag är villig att försöka