Första gången du såg mig var jag liten, nyfiken och skör. Ett nyfött kärleksbarn med hela livet framför sig. Du höll mig förmodligen väldigt hårt därför att det lilla knytet framför dig var oerhört skört. Du tog mig säkert till din famn och tänkte: "Att det här har jag skapat." Du såg säkert mitt lilla nyfikna hjärta slå hårt genom mitt tunna skinn samtidigt som jag försökte fundera ut vart jag hamnat. Jag hade hamnat hos dig, hos er, min familj, och jag tror på ödet. Jag skulle hamna hos just dig därför att du behöver mig nu...
Om jag kunde omvandla det onda du har inom dig och förvandla det till något vackert. Om jag kunde få dig att förstå att det du besitter är något som du borde visa upp istället för att låta dina onda demoner sätta stopp för det fina du kan genomföra. Om jag kunde lyfta dina tröstlösa ben och räta på din söndertrasade ryggrad så att du kunde slippa undan dina darrande ben och stå stadigt på jorden skulle jag göra det. Om jag genom min villkorslösa kärlek till dig kunde byta ut dina självföraktande ögon till mina så att jag för en sekund kan fånga dig i det ljus VI ser dig i så skulle jag. För jag älskar DIG. Jag älskar dig inte för att du är en skojfrisk person, jag älskar dig inte för att du ständigt får mig att skratta. Jag älskar dig för att du är den du är dom stunder du visar ditt rätta jag.
Svidande tårar och glädjande skratt, en värmande kram möter ursinnig vrede. Sköra trådar mellan hopp och förtvivlan. En gråmulen dag blir plötsligt ljus samtidigt som någon annans solstråle förvandlas till regnfyllda orosmoln. Fantastisk energi som borde smitta av sig får osäkerheten inom oss att dra oss undan i samma takt som flyttfåglarna flyr vintern. Tänk om tilliten till vår egen förmåga kunde vara lika stor som tilliten till fiendens hårda ord.
Vi måste våga vara oss själva i en egoistisk värld.Jag älskar dig. Jag hjälper dig.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥