Nu sitter jag på tågstationen i Malmö. Utanför faller småsmå snöflingor vilket i vanliga fall inte hade gjort mig det minsta förvånad, men malmö stad är ju inte den stad i Sverige som har mest snö, och när jag bodde i Skåne under mina 18 månader var det väldigt sällan mitt öga fick skåda dom små små flingorna bilda ett vitt täcke på marken. En grön jul i Skåne är ingen ovanlig jul. Jag sa till Jessica i bilen att när marken är vit här så känner jag mig som hemma, hemma i Dalarna. Nu ska jag snart åka hem till Dalarna.. Men i ärlighetens namn så vill jag inte åka hem. Jag vill stanna kvar här.

Jag kände mig som en bättre människa under den tiden jag bodde i Skåne. Jag blev starkare, växte mycket som person och fick lära mig saker jag inte kunnat lära mig med familjen så nära inpå. Missförstå mig rätt, jag älskar min familj och alla vänner i Borlänge, men Skåne har lagt sig som ett varmt täcke runt mitt hjärta. Jag trodde förut att jag enbart gillade Skåne därför att jag då bodde här med min dåvarande pojkvän, men även nu, när jag inte har min pojkvän i Skåne, så klingar Skåne så vackert inom mig och jag blir lugn i själen av att vara här. Trots att jag är i Malmö, Sveriges tredje största stad, där stress och kalabalik allt som oftast infinner sig så är det  ändå här jag finner ett inre lugn. As crazy as that my sound..

Ni tycker säkert att jag är galen nu. Men det är såhär jag känner. Hade jag bara kunnat krympa Sverige så jag kunde bo här men samtidigt ha nära till dom där hemma så skulle jag inte tveka en sekund. Och Jessica sen..? Åh, vi har haft världens bästa helg tillsammans och jag älskar den tjejen utav hela mitt hjärta. Vi har bara känt varandra sen 2009 men hon är absolut en utav mina bästa vänner och när jag lämnar henne här i Skåne idag känns det som om jag lämnar en bit utav mitt hjärta här.

Ni vet att det finns en låt där dom sjunger "I left my heart in Tokyo, down by the river, dont you know" Well, nu ska jag snart kliva på tåget här i Malmö och jag kan utan att överdrva tala om för er att en del utav mitt hjärta blir kvar här. Jag återfår den bit när jag får andas Skåneluft igen. Och denna gång får det hellre bli förr än senare.