Är det inte konstigt hur en annan människa kan ha förmågan att bilda sockerdricka i varenda del utav min kropp utan att själv veta om det? Att personen i fråga kan få mig så pass mycket ur balans att jag flera gånger dagligen svävar iväg bland tusentals tankar utan att egentligen förstå vad det är jag tänker på? Jag tycker att det är läskigt. Känslan utav att falla handlöst framåt i någon slags skräckblandad förtjusning. Känslan av att vara så totalt uppslukad utav en person som förmodligen inte ens vet vad man tänker. Samtidigt som hjärnan går på högvarv och man egentligen bara skulle vilja skrika ut det man innerst inne tänker, så backar man, enbart för att man är rädd att sanningen ska skada mer än vad den ska göra nytta.

Tänk om jag kunde marknadsföra mig själv på ett sådant sätt att jag i hans ögon framstår på samma sätt som han i mina. Det finns ingen logik i detta och jag inser det själv. Det sitter en liten ängel med djävulshorn på min axel och viskar ord till mig jag inte kan förstå. Det känns lite som om jag blivit förtrollad utav något oförklarligt övernaturligt därför att jag själv inte kan förstå det som händer just nu. Det är läskigt, skönt, omtumlande och oförklarligt. Det är fel, det är inte rätt, det är konstigt, det är... Ja, vad är det? Och hur kommer det sig att vissa människor har förmågan att fängsla någon annan så till den milda grad att man själv inte vet hur det gick till?

För jag vet inte hur det gick till..

Jag är helt fucked up, messed up.