Thoughts I've always had here are stuck inside my head.

PUBLICERAT: 2011-12-23 // 13:57:25 UNDER: Min graviditet.

Imorse var jag och Johan på specialistmödravården. Vi, eller främst jag, skulle träffa en specialistläkare där angående min cysta i huvudet. Det var tydligen något dom ville prata om nu när jag var gravid. När jag kom dit berättade han att eftersom att cystan sitter där den sitter vill han "skicka mig vidare" till neurologerna i Falun, så att dom ska få bestämma huruvida jag och cystan kan påverkas av alla krystningar under en förlossning. Så, nu ska han skicka dit sin fråga och så ska dom bestämma. Och den neurologen i Falun är den enda som har sagt tidigare att han tycker att cystan borde opereras bort. De andra, i Trelleborg, där jag först åkte in, och dom i Uppsala, säger att den kan sitta kvar. Jäkla elände, önskade att vi aldrig upptäckte den där..

Nu är jag ledsen. Jag vill inte göra ett planerat kejsarsnitt. Först och främst måste jag nu gå och vänta i minst 10 veckor för att få reda på vad dom beslutat sig om. Sen efter det vet jag om jag kommer att få vara med om en riktig förlossning eller om det blir ett planerat kejsarsnitt. Det finns många anledningar till att jag inte vill göra ett KS, dels för att det tar längre tid att läka, dels för att jag tycker det verkar läskigt och dels för att jag inte vill ha ett bestämt datum när jag ska få mitt barn. Jag vill krysta ut ett barn för allt jag är värd, jag vill inte bli snuvad på konfekten. Lite så känns det. Jag bär på ett barn i 9 månader sen ska jag inte få föda ut det. Det känns ungefär som att jag skulle åka hela vasaloppet, och sen precis när jag kommer till mål så måste jag bryta. Jag får inte gå i mål. Det känns som fusk, det känns som en "lättare utväg". Kommer jag aldrig få föda barn? Cystan kommer ju att sitta där, förmodligen, när nästa barn planeras, om det blir ett nästa barn. Snälla, håll tummarna för att läkarna säger att det är helt okej att föda med cystan. Jag tvivlar dock. Dom tar ju alltid det säkra före det osäkra och finns det minsta lilla osäkerhet kommer det bli kejsarsnitt. Och det var verkligen inte vad jag ville. Inte alls. Jag vill föda på naturlig väg.

Nicole

Aw fasen då, vad tråkigt det där...Hoppas du får svaret du vill, förstår dig att du vill föda naturligt, men sen samtidigt så hellre att du är säker än inte ändå.

Christel

Det kommer gå så bra så med den där elaka cystan ska du se Sara!

Hoppas ni har en underbar jul och får en massa fina klappar, God Jul på dig snygging!

rebecca

håller tummar och tår och hoppas på det bästa! ha en riktigt god jul nu iaf!

lina

medan jag låg o hade värkar önskade jag att det blev snitt. när dom sen sa att det måste bli snitt så blev jag jättelättad. för det var olidligt att ligga o ha värkar utan att jag öppnade mej ett SKVATT!



men efteråt, jag kände mej värdelös. man är ju inställd på att FÖDA UT bebisen. det vet man ju! sen att kejsarsnitt existerar, ja, det vet man också. men känns liksom inte vid det. iaf inte jag.



det kändes som att jag var värdelös. jag kunde inte föda ut mitt barn. det gjorde några andra. som inte var värdelösa. blev jätteglad när jag hörde heidi skrika på operationsbordet, men det gick FÖÖÖÖÖR snabbt. hängde inte med. jag tog aldrig avstånd från henne, men eftersom att förlossningen inte "var på riktigt" så kändes hon inte heller "riktig". svårt att förklara. men det försvann.. dom känslorna.. man får hjälp o prata med folk. jag gjorde inte det, men har liksom motat bort det där värdelösa själv.



när jag sen häromdagen läste om den där 55timmarsförlossningen när bebisen dog.. så blev jag GLAD att det blev snitt. verkligen GLAD! hade den bebisen förlösts med kejsarsnitt så hade hon överlevt. då blev jag glad över min förlossning. heidi överlevde. och jag med. hur hemskt det än var att läsa det där så "behövde" jag det, för min egen del. låter hemskt att säga så. men då blev jag glad över det jag fått.



tänk på bebisen o DEJ SJÄLV sara! vi vill ju inte att något händer varken bebisen eller dej. dom beslutar ju sånt av en anledning - för ditt bästa.



förlåt om det blev svamligt, men eftersom jag gjort kejsarsnitt själv ville jag höra av mej. men du, OM det blir kejsarsnitt. det är inte säkert att du kommer må dåligt över det heller. det vet jag fler som INTE gör :) så låt mej inte skrämma dej heller..

Hannele - mamma till två prinsar

Svar:

Så lite så :)

Har ni några planerade namn? :)



Ang om ditt inlägg..

Usch så hemskt! Förstår att du blir förvirrad och allt..inte kul det dära!

Jag gjorde snitt med mitt första barn för att mitt bäcken var så litet för hans huvud..och ja det kändes som semester att ligga där efter ha haft värkar i flera timmar utan att någe hände..

MEN det är bra att kejsarsnitt finns för att bebisen måste ut på ett någe sätt i alla fall och jag förstår dig att du känner dig nere om det blir ett planerat snitt för att man vill inte ha ett planerat datum direkt men dom gör detta för erat bästa :) Tänk så istället! :D



Visst det är till kvinna till kvinna hur ett snitt känns, själv så vare ta mig fan det obehagligaste jag har varit med om hela mitt liv..+ att jag blev förkyld som attan skoj vare inte när man låg i sängen och hostade och grejer men mja..det är ju värt allt så länge bebisen mådde bra :)

carolina - med Lo:s syskon i magen.

Förstår verkligen dina tankar. Men förmodligen kommer du säkert sätta fler underbara barn till världen, och du måste se till att du mår bra, en förlossning är ju inte värd att riskera stor del av din hälsa efteråt, då vill du ju mysa mer eran tjej=)