det kryper små myror innanför mitt skinn. dom kittlar mig så till den milda grad att ett bubblande skratt växer fram inom mig för att sedan bryta ut utan en möjlighet att stoppa det. de små fjärilar som då och då tidigare kommit på besök har nu slagit sig till ro och bosatt sig inom mig för alltid. när jag allt som oftast har nära till tårar känns det skönt att veta att jag har något inom mig som i det svartaste mörker kan locka fram allt det ljusa, och hur ofta jag än upplever känsla av att inte ha kontroll så står jag stadigt på jorden när jag tänker på dig.

klyschor som "du är som fisken i vattnet" och "vi passar som handen i handsken" får mig inte längre att må illa utan lockar mig istället att finna fler. Du är som den biten i mitt pussel jag så länge letat efter, den lilla bit jag behövt för att få allting att bli rätt. ingenstans mår min hand så bra som i din och ingen annanstans vill jag vara än vid sin sida. jag förstår nu vad det innebär att känna att man vill göra allt för någon, samtidigt som jag förstår varför folk väljer att avstå från kärlek för att det är skrämmande att helt och fullt blotta sitt hjärta.

jag vill för alltid blotta mitt hjärta för dig, och jag vill att mina fjärilar ska kittla mig i många år till
ensam är stark, men tillsammans med dig är jag starkare än någonsin. jag har hittat min pusselbit ♥