Jag förstör för mig själv.

PUBLICERAT: 2010-11-23 // 10:18:58 UNDER: Tankar.

Detta inlägg kommer bara innehålla svammel. Eller nått. Jag vet inte. Jag satt i godan ro och åt frukost imorse. Sådär mysigt ni vet. Jag åt en risifrutti därför att man kunnat fynda sådana på willys då priset var 5 för 30 kr. Jag slår till, tänkte jag. Och här satt jag imorse och funderade över allt. Då började jag inse vilken jävla komplicerad människa jag är. Jag är rädd för ALLT.

Jag är rädd för att flyga, jag är rädd för att åka tåg, jag är rädd för att vara ute när det är mörkt, jag är rädd för okänt vatten, jag är rädd för att gå i en skog när det är mörkt därför att jag tror att jag ska väcka en björn som sedan ska äta upp mig. Eller något. Jag är rädd för att åka skidliftar för att dom kan stanna och jag är rädd för att åka båt. Jag är fan rädd för allt. Vad är det för liv? Jag är rädd för höga höjder, för sprutor, för operationer, för min cysta, jag är rädd för mitt eget hjärta, jag är rädd för hälsenor och jag är rädd för getingar. ALLT. Jag är rädd för att bli överfallen för att jag blivit det förut och jag är rädd för att få blodförgiftning för att jag haft det förut. Jag är rädd för aaaaaaaallt. Ett litet tillägg. Jag har flugit flygplan 40 gånger, gått i mörka skogar, stått vid höga höjder, åkt båt, åkt tåg osv. Jag undviker inte att göra dessa saker, men det är jobbigt att behöva känna sig orolig när man gör det.. Förstår ni?

Sen har jag en självkänsla som suger. Jag hatar att se mig själv i spegeln men ändå fotar jag mig själv så fort jag får tillfälle. Jag vet inte om det är någon slags terapi eller någon slags terror, men vad fan, min självkänsla ligger på botten och mitt självförtroende har jag trampat sönder. Eller så har andra trampat sönder självförtroendet. Eller en blandning. Men nu, under den här jävla risifruttifrukosten, så kom jag att tänka på att jag måste skärpa till mig. Ryck upp dig nu för fan, Sara Linnéa Sikström. Du har bara ett liv, ditt jävla pucko!

Är någon utav er som jag? Rädd för allt?

Sandra

Det är många som fotar sig själva som terapi. Jag gjorde själv så förr. Men nu fixar jag inte att vara med på bild eller stå framför spegeln för länge. Det har hjälpt mig lite, jag har glömt bort vissa saker jag stör mig på på min kropp & utseende, för att det var så längesen jag kollade så noga. & med det har jag på nåt vis blivit gladare, för jag tänker inte på det längre.'



Fin du var i håret på bilderna förresten.. Vad är det för färg du har?

Malin

Hoppas du tar dig ur det, det verkar så himla jobbigt att vara rädd för allt. Jag är inte rädd för särskilt mycket. Visst, det finns grejer jag inte njuter jättemycket av, typ gå ensam ute en mörk kväll, men jag är inte direkt rädd för det. Vad är det för liv?

Madde H

Känner igen allt det du skriver. Jag går i KBT-terapi och det funkar för mig. Kanske för dig också? Man ska inte behöva vara så rädd för saker att man missar saker i livet. Stor kram till dig!

danne

ryck upp dig, du vill ju att folk skriva att du är bra eller att du ser bra ut.

Amanda

Jag är rädd för nästan alla sakerna som du skrev där uppe. Men jag låter inte det förstöra mitt liv. Jag menar hur ofta måste man gå i en mörk skog? Hur ofta måste man operera sig? Hur ofta måste man åka flygplan? Det är inte speciellt ofta. Jag tror att du tänker på det alldeles för mycket och då blir det ett problem. Ryck upp dig människa! (jag menar bara väl)

SVAR TILL DANNE.

Tycker inte du ska uttala dig sådär då du uppenbarligen inte känner till mig och hur jag är som person! Skrev det här inlägget för att jag själv insett jag måste försöka tänka om..



Det handlar inte om att jag vill att folk ska skriva att jag är bra. Har jag skrivit i det här inlägget att jag tycker att jag är värdelös jämt? Nej. Jag skrev att jag är rädd för saker och att jag har dåligt självförtroende. Jag vill inte att folk ska skriva till mig att jag är bra eller ser bra ut, för det är ändå en syn på mig själv jag SJÄLV måste ändra på. Det spelar ingen roll hur många som säger det, man måste tycka det själv. Skrev detta också för att se om det finns någon som är likadan och hur dom hanterar det.



Tycker din anonyma kommentar är onödig och elak.

Julie

men gud, precis så är jag med, så du är ju absolut inte ensam. jag är rädd för mycket av det du skrev att flyga,gå ut i skogen, höga höjder. Men på något sätt gör man det ju ändå, man är skiträdd men gör det eller inte.

Så ibland är det ju bra att vara rädd för att övervinna det, och ibland så får man försöka bara ta en sak i taget och tänka okej nu är mitt liv så här, men det ska jag ändra på. Många trampar på sig själv, jag med. Du är inte ensam. <3

danne

haha min kommentar är inte elak. Den är bara ärlig mot dej. Gillar din blogg och tycker inte du ska ha dåligt självkänsla eller självförtroende// Danne

Gaymasen

Men Sara då. Du är fin. Det vet du.



Och jag är rädd för en del jag också, men låter inte det ta över. Utan möter rädslorna :)

Phelicia - konst och foto

Förstår precis hur du känner! Äntligen någon som är som jag! Men jag är också rädd för folk i korridorer, på gator, som går bakom mig, i klassrum + gymnastiklektioner i skolan, bussturer, insekter, mörker... ja, you name it. HATAR DET.



Skönt att veta att någon är likadan... Hoppas du förstår hur jag menar. Inte kul att vara rädd, men.. ja :)