En ensam hand fick sällskap. Fingrar som passar ihop som det finaste pussel och nätter som bjuder på sällskap och värme istället för kyla och ensamhet. Mardrömmar förvandlas till fantastiska stunder och all tomhet man tidigare känt har försvunnit. Kroppen fylls med en sådan fantastisk energi, och allt tack vare någon annan. Energin han ger mig är energi som bara väldigt få människor har att erbjuda.

Den himmel som tidigare var mörk och svart är nu klarblå och ljus. Energin som erbjuds förvandlas till mod och man vågar sträcka på sig och dela med sig utav sin glädje. Leendet som sprids i mitt ansikte går inte att dölja och känslan utav berusning är fantastisk. Känslan är fantastisk. Den känslan som man tidigare förlorat och aldrig trott att man kan hitta igen. När den känslan sen dyker upp kan man inte göra annat än att skratta och le ♥

Ett glädjerus. Ett vårskrik likt Ronja Rövardotters i Astrid Lindgrens fantastiska saga. Allting känns som en saga där man själv får skriva sitt slut. Jag vill inte skriva något slut, jag vill skriva en lång och fantastisk fortsättning och hoppas på det bästa. Jag vill känna de rysningar som är så kraftiga att dom aldrig försvinner. Jag vill hålla den hand som passar så bra in i min och jag vill le mitt emot det leendet som varje dag bidrar till mitt.