Självkänsla. Ett ord jag föraktar, ett ord jag mår illa utav att höra. Jag har så svårt att förstå hur man kan vakna upp en dag och inse att man inte bidrar med någonting, för att nästa dag faktisk tycka om sig själv lite grann. Självförtroendet finns där ungefär 1 gång i månaden, på sin höjd. Men självkänslan finns aldrig där.

Jag vågar aldrig tro på mig själv. Jag vågar aldrig tro på att folk verkligen tycker om mig för den jag är, jag tror alltid att det finns en tanke bakom allt, att jag på något vis ska bli utnyttjad. Om jag en dag känner mig tillfreds med mig själv så är jag den sista att erkänna det. Jag skämtar ofta om hur bra jag är på saker (simpla saker som egentligen inte har någon betydelse). Jag skulle dock aldrig på fullaste allvar sitta och tala om hur bra jag är på något. För ska jag vara ärlig så finns det ingenting jag tycker att jag är BRA på.

Det är alltid någon annans hår som glänser lite mer. Det är alltid någon annan som lyckats lite bättre i skolan och det är alltid någon annan som alltid har lite mindre kroppsfett. Det är alltid någon annan som har lite finare hy, och det är alltid någon annan som har lite bättre musiksmak och lite bättre koll på onödiga saker.

Är det inte konstigt? Att man hela tiden jämför sig med andra. Dom dagar jag faktiskt tycker om mig själv, när jag någon gång då och då gillar det jag ser i spegeln, då börjar jag tänka i dom där banorna. Jag börjar tänka att: Vad spelar det för roll att jag tycker jag är lite söt nu när det finns tjejer som är så otroligt mycket bättre?

Det är så synd. Att vi ska låta andra ta bort våran glädje och självkänsla. Att vi ska jämföra oss med andra och sedan må sämre för att vi inte känner oss tillräckliga. Det är så oerhört synd.

Är ni likadana?


Jag vill må bra i ett novemberregn. Jag vill hitta det fina i regndroppar som faller samtidigt som jag vill känna mig orädd i ett ensamt mörker. Jag vill känna mig bekväm under en sommarljus junikväll istället för att längta bort till mörket som döljer mitt ansikte. Jag vill våga sträcka på axlarna och våga tro på den jag är samtidigt som jag faktiskt kan njuta fullt ut utav vad livet har att ge. Jag vill bara vara, utan att tänka ♥






Blir så jäkla glad utav denna bilden. Färgglad och minnesrik. Från vänster:
Joanna, Josefine, Jag & Mia. Josefine och Mia var våra grannar i Magaluf. Vi gick ut med dom en kväll, vi skulle komma hem tidigt, vi kom hem klockan halv sju. Kortet är taget på engelska gatan där det fanns mängder utav pubar/krogar/uteställen. Peruker hade vi och blev målad. På mig står det Cheers mate. Vi hade varit på White Sensation Party hos Grabbarna Grus. Finns en video på oss på youtebe därifrån, som dom på GG själv filmat. Den lägger jag dock inte upp här.