Vad önskar ni er? Då menar jag inte en sak eller en resa. Jag vill inte veta att ni vill ha den senaste telefonen eller den allra nyaste ipoden! Sånt är inte viktigt. Jag vill veta vad ni önskar er, på riktigt? Hur önskar ni att era liv får se ut om det bara är eran fantasi som sätter gränser?

Jag önskar mig så mycket. Jag önskar mig saker jag vet att jag aldrig kommer att kunna genomföra. Jag skulle vilja bota all smärta jag ser i alla hemlösa barns ögon. Men hur gör jag det? Jag blir helt förstörd när jag ser på nyheterna nu för tiden. Ta bara detta med Haiti? Olaglig smuggling utav barn, barn som blir våldtagna pga att dom får leva på gatan då naturkatastrofer och fattigdom har tagit deras hem ifrån dom. Det skär i hjärtat, älskade fina barn som har hela livet framför sig. Ni förtjänar att leva livet fullt ut.

Men vad önskar jag mig då, om jag bara ska lyssna på mig själv? Jag vill självklart arbeta med alla dessa barn jag precis pratat om. Jag vill försöka ge en del utav mig till dom, så att dom kan uppleva det jag fått uppleva. Jag har haft det riktigt jobbigt som ung, men tro mig, det jag upplevt är inte i närheten så tufft som alla dessa små krabaterna får uppleva. Jag vill se deras små söta fötter studsa på en grön gräsmatta. Jag vill inte se deras trasiga fötter skrapas sönder på grusiga, lortiga vägar.

Men nu kom jag ur spår igen. Det jag vill, det jag verkligen vill, det är att skriva. Jag vill skriva om viktiga saker och jag vill nå ut till folk. Jag älskar att skriva, och även om jag bara skriver på "skoj" så får det mig att må bra. Ungefär som när en musiker skapar musik. Jag får utlopp för alla mina känslor och funderingar när jag skriver. Jag skulle vilja skriva om något som berör, om något som är viktigt. Jag vill inte skriva om materiella ting eller om onödigt fakta. Men hur går man tillväga?

Jag kan skriva långa texter där hälften utav alla som läser inte förstår ett ord. Alla ord bara bubblar upp inom mig. Ni har säkert läst ett par utav dom texterna här i bloggen, under kategorin "ord från mig".

Jag känner att jag kommer urspår hela tiden med detta inlägg. Det jag vill, för min egen skulle och enbart för min skull, det är att skriva och nå ut med mina ord. Det jag vill för andras skull, men självklart även det för min egen, är att arbeta hårt för att hjälpa dom som verkligen behöver. Jag klarar verkligen inte av att se alla dessa ensamma barn på nyheterna. Jag tror att det är problemet för många, att när vi ser sådana hemskheter på TV så stänger vi av våra apparater och stänger ute verkligheten. Vi lever kvar i våran bubbla och tanken på att vi har det bra slåss med den tanken på hur många människor det är som lider. Jag tror att vi som har allt man behöver (för hur mycket vi än klagar så har vi ALLT man behöver) är rätt bra på att stänga ute verkligheten. Vi skänker en tia då och då till någon slags hjälporganistation och på så sätt har vi hjälpt till. Men vad hjälper det, egentligen?

Hade jag haft pengar så hade jag satt mig på ett flygplan tilll Haiti och alla andra länder som behöver hjälpen och gjort allt jag kunnat. Jag hade fan trotsat min extrema flygrädsla för att få hjälpa till.

Om någon gav mig en biljett till Haiti imorgon, så skulle jag åka utan att tveka.