I think i should write this down.
Jag vet vad du menar, och jag känner likadant just -- jag vill också vara någons extra energi och jag möter alltid en annan människa med ett leende på läpparna. Jag blir så glad när jag får ett leende tillbaka, men det blir en obekväm situation om personen istället tittar ner och vägrar möta ens blick... Det får en att undra vad man gjorde för fel.
Om det får dig att känna dig bättre är du min extra energi -- jag älskar att läsa dina inlägg då de är personliga utan att vara alltför ingående och privat :D
så där kände jag mig förut men nu ler jag jämt så det är nästan som en vana men en bra vana som är inte bara för att jag är van vid att le, men för att jag vill le och ge andra bra energi. Jag tycker också att jag oftast lyckas med att sprida bra energi, jag kollar inte surt på folk och även om dom inte bryr sig så mycket om jag ler mot dom förstår jag att dom är inte vana vid att ta emot såna kontakt från en främling, därför kan dom glömma bort att reagera eller hinna reagera. Dom kanske bara bli förvånade eller så kanske dom tror att man är dum i huvudet men jag tror även att efter ett tag börjar dom fatta. För såna stunder då främlingar ler mot en av ingen anledning är speciellt så det bara går inte att glömma bort det så lätt, det sätter sig på minnet.
Så fortsätt att sprida bra energi!:)
Jag var också med om samma sak igår. Var inne på Torp ( Vårat stora shoppingcenter) och mötte en gammal herre som gick med krycka och stönade , vi fick ögnkontalt och jag log som man ( vi normala) gör och jag fick en fnys tillbaka ! Tacksamt ? Nej ! KOmmer jag göra om det ? JA ! För jag vill vara glad när alla andra är ledsna. Ringer jag nånstans och får en sur och grinig telefonist blir jag helt tvärtemot , så där över trevlig och fjäskig ") !!