Den äkta, genuina bloggen skrivs inte utav någon som ständigt ska visa sig ifrån sin bästa sida. Den äkta, genuina bloggen skrivs inte utav någon som skriver om vad hon/han tror andra vill läsa om. Den äkta, genuina bloggen skrivs utav någon som vågar visa sig själv och sitt liv ifrån båda sidor. Den äkta genuina bloggen skrivs utav någon som skriver om det hon/han själv intresserar sig av.

Det värsta jag vet är att komma in på en blogg utan personlighet. En blogg som enbart visar dom glada dagarna i livet, en blogg som ständigt uttrycker "Jag är lyckligast i världen och har inte alls problem", eller "Jag och min pojkvän bråkar aldrig och vi har varit tillsammans i fem år". En sådan verklighet vill inte jag läsa om, för det är för mig ingen verklighet. Det är ett alterego bakom en dataskärm, en person som skapar sig sitt fantasiliv genom bloggen. På vissa märks det så väl att dom försöker nå upp till en nivå som är alldeles för långt bort. För att nå alla sina mål och drömmar måste man våga erkänna för sig själv att man faktiskt inte är perfekt. Jag är inte perfekt, absolut inte. Men jag har så många gånger försökt att få mig att vara någon jag egentligen inte är när jag bloggat. Inte nu, men i gamla bloggar jag haft. I gamla inlägg. Eftersom bloggvärlden styrs utav elakheter, så är det lätt att falla dit. Om man ständigt får höra hur man ser ut i en viss vinkel eller hur fel man sminkar sig så är det klart att man ändrar på det? Det är lätt att ändra på sin personlighet och sin livsstil via internet. Men när verkligheten kommer omkring sitter man där med samma tragiska öde som alla andra. Det går inte att fantisera ihop en drömvärld via en blogg. Och jag är trött på människor som försöker.

Jag struntar i att jag är osminkad. Jag struntar i att folk säger att jag alltid tar kort från samma vinkel. Jag struntar i att folk talar om för mig att jag är för fet för att våga ta helkroppsbilder. Dom har så fel. Jag gör som jag tycker, inte som någon annan tycker. Återkommande elakheter i bloggen börjar bli en del utav vardagen. Men det som gör att jag inte bryr mig överhuvudtaget är människornas brist på att uppmärksamma saker. Dom kommer hit, läser ett inlägg och bestämmer sig sedan för att skriva ner sin idioti. I inlägget med alla bilder från Magaluf hade jag ett flertal helkroppsbilder, och ändå fick jag en sådan idiotisk kommentar i inlägget direkt efter. Öppna ögonen, och döm inte människa på en gång. Det förlorar ni bara själva på. Så, varsågod, njut utav en naturell Sara, och för er som vill komma hit med elakheter - BRING IT ON. Jag har slutat bry mig. Det borde ni också göra. ♥ Det är faktiskt rätt självklart att man ser dum ut när man gör grimaser. Det är lite utav det jag menar. Jag bryr mig inte om jag ser dum ut när jag gör en grimas, och jag bryr mig inte om vad ni tycker om det. Att grimasera, skoja och ha allmänt kul är en del utav mig. Det bjuder jag på. Sen att jag retar gallfeber på folk genom att finnas, ja det är väl bara ett plus i kanten. Tänk att jag kan vara så effektfull att jag ger folk myror i brallan utav irritation?!