En klump i halsen som inte vill försvinna. Jag tittar på mig själv ovanifrån och funderar om det är värt allt slit.  Kärlek är det finaste en människa kan ge och få, men samtidigt så oerhört smärtsamt. Det är jobbigt att förlora det man en gång älskat så mycket, och det är jobbigt att sluta älska det man en gång varit så rädd för att förlora.

Man kan aldrig ge en människa ett löfte om evig kärlek. Folk pratar om kärlek vid första ögonkastet och att det är meningen att det ska vara DOM. Men en kärlek vid första ögonkastet kan komma flera gånger. Man vet aldrig när något händer, och när något händer så känns det som om någon rycker bort jorden under ens fötter. Man faller hjälplöst och det tar aldrig slut.  Att fullt ut lita på en annan människa är för mig att lägga sitt liv i en annan människas händer. Utan tillit, inget förhållande, men utan förhållande behövs ingen tillit. Därför har jag många gånger funderat på om det är värt det, när jag vet att jag inte vågar lägga mitt liv i andras händer. Jag har funderat på varför det är jag som straffas på grund utav vad andra har gjort emot mig. Jag funderar på om ni som skadat mig så djupt vet om hur jag hatar mig själv tack vare er? Ett misstag för er blir till en livsuppgift för mig. Ett snedsteg ni gjorde EN kväll, lämnar mig sömnlös många kvällar. Jag önskar att jag aldrig hade träffat er, ni som format mig till en människa jag inte vill vara. Två kärlekar som jag trodde var bra drog mig till botten, och jag ramlar fortfarande dit ibland. Jag har träffat den kärleken jag alltid vill ha vid min sida, men ni har gjort så att jag inte kan njuta utav den fullt ut. Det är ni som borde lida, inte jag.

Jag hoppas att ni förstår hur ni med ett dumt val som handlar om en häftig upplevelse en kväll, fullkomligt förstör den människan som sitter hemma och väntar i hopp om att allt ni säger är sant. En lögn för er som ni kan gå vidare ifrån. En lögn för mig som fullkomligt omformat mig som människa. Jag är inte den jag vill vara, och allt på grund utav era misstag. Jag önskar att ni kunde förstå att era misstag blir mina. Ni lider inte längre. Men det gör jag.


Ni gör så att jag inte kan njuta utav en kärlek fullt ut.
Samtidigt är ni ute och krossar en annan flickas hjärta.
Precis som ni gjorde med mitt. Jag ber er att sluta. För det
handlar inte om att det är er vi inte kan komma över. Det handlar
om att era misstag gör att vi aldrig vågar släppa taget igen. Och det
är en fruktansvärd känsla. En fängslande känsla. Jag är som fångad i
mig själv, och jag vet inte om jag kommer våga komma ut ordentligt igen.
TACK!





In my world, everything seems to be
black and grey.