22-27 juni, vad betyder det för er? Ingenting? Eller kanske bara ännu en jobbvecka? För mig är det en jobbvecka, men även en jobbig vecka. Mina underbara vänner springer nu runt och förbereder sig inför Peace and love festivalen. Den har redan tjuvstartat med ett par temadagar men kör igång ordentligt imorgon. Det är sådana här veckor, dagar, timmar och minuter jag saknar Borlänge. Tryggheten i att veta att det här är min hemstad finns inte längre kvar. Jag hittar in till centrum och jag hittar inne i stan, men skulle någon sätta ögonbindel på mig och köra mig 3 kilometer utanför stan skulle jag inte hitta hem.

2006. En tidig sommarkväll sittandes på gräsmattan. Klänningar, kjolar, linnen och doft utav parfym. Förväntansfulla ungdomar som har hela livet framför sig. Där var jag då - utanför min mammas lägenhet, på en gräsmatta med mina bästa vänner. Håkan Hellström, The Sounds, The Ark och alla andra vi skulle se. Jag och Hanna hoppandes i Håkan-havet medans svetten droppade från våra pannor. En snabb tripp hem för att duscha och sedan bege sig iväg till festivalområdet igen. Jag älskar att gå på festival, och när det är en festival i sin egen hemstad så infinner sig ett lugn som man annars inte känner på vanliga festivaler. Man känner sig hemma men ändå borta.

Över 30.000 biljetter har sålts till P&L-festivalen, och ALLA tredagarsband är slut. Det finns några få endagarsbiljetter kvar, men dom tar nog slut snart dom också. Dessa förväntansfulla ungdomar som just nu sitter utanför sina tält och skapar nya bekantskaper till höger och vänster. Senare i veckan kommer dom hoppa och dansa framför Milow när han sjunger Ayo Technology. Dom kommer att uppleva sin bästa helg den här sommaren och jag får inte vara med. Jag får inte vara med på festivalen som har blivit en tradtion för mig och mina vänner. Allt för att jag jobbar och bor 72 mil ifrån dom. Det är sådana här veckor jag saknar dom som mest. Dom veckor jag ringer och hör hur det är med dom och deras förväntansfulla stämma talar om hur kul dom ska ha. Och hur mycket dom önskar att jag kunde vara med.

Nej, P&L för mig är något som jag alltid längtat efter. Nu har det blivit ett ångestmoment.
Pappa berättade precis att han skulle ner med kaffe till en kompis som står och säljer baguetter osv nere vid campingen. Det är strålande solsken och festivalförberedelserna är igång. Och här sitter jag i väntan på att gå till jobbet.

Saknar er galet mycket. ♥
Jag älskar er.


Till höger här ner ser ni en festivalbild på mig ifrån 2006.