Har ni sett Average Joe? Programmet där några "vanliga" killar får chansen att tävla om en "supermodell" och hennes hjärta? Programmet där deras annars så dåliga självförtroende faktiskt blir lite bättre för att den här snygga tjejen ger dom tid att visa vilka dom egentligen är på insidan istället för att på en gång döma dom för deras utsida? Det låter väl som en bra idé? Men det blir inte riktigt bra tv utav det, tycker producenterna. Så när dom här killarna börjar må som bäst slänger dom in 10 hunkar med tvättbrädor och glänsande vita tänder. Och dom här killarna faller till botten, igen. Precis som det alltid har varit.

Jag blir så ledsen när jag ser programmet att jag vet inte var jag ska göra utav mina tårar. Dom väller fram helt okontrollerat och jag kan inte hejda mig. Jag sitter och slår i sängen och bestämmer mig för att jag aldrig mer ska se på eländet. I det avsnittet då hunk-killarna (jag kallar dom så) anländer så står den här tjejen och ler från öra till öra, medans  nörd-killarna (jag kallar dom så) bara blir mindre och mindre. Har ni aldrig sett ett självförtroende rinna av en människa på några sekunder, så se programmet. Det är bara obehagligt. Men iallafall.. vi fortsätter.

Sen är det dags för tävlingarna. Hunk-killarnas grenar är spökboll, rollerblades.. Ja, ni förstår. Machogrejjer! Vad får nörd-killarna för speciell gren? Jo, dom ska tävla i att äta hamburgare. Det är förnedringstv på hög nivå. Vem eller vilka är det som avgör att det är snyggare med tvättbrädor och tänder som bländar? Vem eller vilka är det som avgör att det per automatik blir så att dom snygga är mer värda än dom andra? Dom är korta, långa, smala, tjocka, konstiga och udda. Dom har lockigt hår, kort hår, långt hår, inget hår alls, glasögon, skägg, tatueringar och stora magar. Det finns ingen gemensam nämnare bland alla "average joe´s" förutom att dom alla klassas som fula.

Jag skulle vilja påstå att det fina och värdefulla hos en annan människa är deras förmåga att värdesätta andra. Det fina är när man kan lyssna på en person utan att döma den för dess utsida. Det fina är när man kan acceptera att man är olika men ändå komma överrens. Det fina är när man kan se bortom det som många klassar som "fult" och se den underbara personen inuti. Hur snygg en människa än må vara så försvinner utsidan om insidan är svart.