Jag går fortfarande runt och tänker på den där Made-killen. (klickbart) Såg reprisen som gick senare på kvällen och jag förundras fortfarande över hur människor beter sig emot andra. Tror ni att en ensam tjej eller kille gillar att man är trevlig emot dom? Jag har flera gånger försökt men fått som svar att "du gör det för att du tycker synd om mig". Och så är det inte, inte för mig. Absolut, jag kan tycka synd om dom för att dom inte får chans att visa världen vilka fantastiska människor dom är. Men ofta tycker jag om att prata med människor som har det tufft, för att jag varit där själv, och jag är ett levande exempel på att allt kan lösa sig. Och dessa människor som sällan får umgås och vara kreativa med andra är ofta riktiga guldklimpar till vänner. Dom tar vara på det allra minsta som vi andra glömt bort, som vi inte längre tycker är viktigt. Jag ville vara kompis med "mobbad" tjejer och killar när jag var yngre (vi pratar låg/mellanstadiet redan), men jag vågade inte för att jag var rädd att själv bli mobbad. Så är jag inte längre. Ska folk mobba mig för vem jag umgås med och inte för vem jag är så har jag absolut ingenting gemensamt med dom människorna, och då får dom gärna kalla mig vilka ord dom vill, för redan då vet jag att det är jag som drog det längsta strået och blev den bättre människan. Ofta är dessa mobbare lika ensamma som offret själv, och kanske ser ett samband mellan varandra som han eller hon inte vill acceptera. Därför kastar ni glåpord på människan istället, för att visa att ni är bättre. Vilket ni inte alls är, det är ju precis tvärtom. Det förstår ni själva och så mår ni dåligt för det. Det blir en ond cirkel utav alltihopa.



Jag och Kevin har precis sett på Wallander - Afrikanen. Jag har laddat hem alla Wallanderfilmer, dom är riktigt bra. Imorgon ska vi nog gå ner till havet och fota lite! Det är så himla mysigt där, så jag hoppas på fint väder. Förresten - uttalar ni det som foota eller fotta? Jag säger nog både och, beroende på. Jag har ju en släng utav skånskt dalmål nu, eftersom jag bott här i snart ett år. Fast min pappa skällde på mig (läs skällde på skoj) när jag gick i 9an för att han tyckte att jag skulle lägga ner min rikssvenska. Hemma är det verkligen dalmål på högsta nivå.

Imorgon hoppas jag att jag får ett paket ifrån lustjakt i brevlådan! Då ska jag starta utlottningen! För er som missat det så har jag ju startat ett samarbete tillsammans med dom! Så nu blir det en utlottning i månaden ungefär. Jag vet precis vad jag kommer få hem för produkt nu i veckan. Vill ni veta? Okej, det är en söt, rosa, liten och behändig klitorisvibrator. Usch, jag tycker inte om att skriva sådana ord när jag vet att mams & paps läser min blogg.

En fråga. Vilket ord har ni svårast för att säga högt?
Jag kan inte skriva eller säga.. ja, nu kan jag ju inte skriva det här heller. Men, iallafall. jag kan inte skriva eller säga det ordet som förklarar vad tjejer har en gång i månaden. Lingonvecka ni vet. Ordet kan jag inte säga. Känner mig smutsig och äcklig när jag säger det. Helt sjukt, det är ju normalt. Men så fort jag säger det tror jag att folk tycker att jag är äcklig. Och jag skäms när andra vågar säga det. Visst är jag knäpp? ;)