Ja, det ska hon, det här fettot ska ta mig tusan göra något åt saken. Eller? Hon kan fan. Eller kan du, Sara? Kan du verkligen? Åh, jag blir så jävla besviken på mig själv varje gång jag faller för frestelsen som stavas socker i någon form. Kakor, glass, chips, godis, choklad - what ever, jag har alltid något i truten och slut ska det bli med det. Varje gång jag vill ha godis tänker jag att "Vad spelar lite för roll?" och varje gång jag ätit upp mitt godis tänker jag "Hur jävla dum får man bli, fan vad jag ångrar mig".

Jag väger 77,2 kg och är 1,73 lång. Jag orkar inte bry mig, jag orkar inte gå runt och låtsas att jag väger mindre när alla kan se hur jag ser ut. Därför skriver jag det här. Jag vill väga under 70 kg. Det är där jag varit förut och det är där jag vill vara. Jag och mina kompis Fia har slagit vad, ingått en pakt, eller vad ni vill kalla det om att vi inte ska äta godis. Inte godis, inte chips, inte glass, inte kakor. Det är första dagen idag och godis är det enda jag kan tänka på bara för att jag inte får. Och säg inte att det inte är bra att förbjuda sig själv osv. Jag vet, men jag är sjukt sockerberoende och ska därför inte äta sånt. Men hur i hela fridens namn ska det gå till?

Kan någon hjälpa mig?  Vad gör Ni när ni blir sugna på godis, när begäret blir för stort?
När mitt begär blir för stort ska jag läsa PT-Fias blogg. Fy fan vilken grym tjej. Hon kommer härifrån Dalarna men bor nu i Stockholm där hon lyckats stort. Hon skriver för Egoboost Magazine, hon är personlig tränare på heltid, hon är grymt inspirerande och hon är otroligt vacker. Varje gång jag blir sugen på godis ska jag gå in på hennes blogg och läsa om allt annat man kan göra, istället för att äta godis. Om ni missat den bloggen - gå in och kika. Kan inte hon inspirera er så kan ingen, tro mig.