Sedan den dagen i augusti då jag fick reda på att du så småningom skulle entra denna värld har jag haft en längtan inom mig alldeles för stor att kunna förklaras med ord. Jag har funderat, tänkt, drömt och fantiserat om hur du skulle komma att se ut, hur det skulle gå till när just du kom till världen och hur min syster skulle se ut med sitt efterlängtade barn bredvid sig. I söndags fick jag mitt svar.

Du är det finaste jag sett. När jag tänker på dig faller det tårar från mina kinder och det är en sån otrolig lättnad och en stor befrielse att kunna gråta tårar av ren och skär lycka, när jag så många gånger tidigare gråtit enbart av sorg. Jag kan inte beskriva känslan jag hade inom mig när jag såg dig första gången därför att jag knappt kommer ihåg den. Jag kommer ihåg att jag tyckte att min syster hade förändrats sen jag såg henne sist. Hon var mamma nu. Hon är mamma nu. Hon är den finaste mamman du kan tänka dig och du är så lycklig lottad som fått entra hennes värld nu. Jag har längtat efter dig, och när jag hade dig i min famn slog mitt hjärta volter. Det kändes som någon utomjordisk upplevelse där jag svävade utanför min kropp, oförmögen att tänka, oförmögen att få fram några ord.

Älskade Arvid ♥ Min älskade fina systerson. Du har redan, knappt 2 dagar gammal, bringat mig mer lycka än vad jag någonsin tidigare känt. Jag är så otroligt stolt över din mamma, och jag är så otroligt glad över att hon får ha dig i sin famn nu. Min starka syster, din vackra, trygga och kärleksfulla mamma. Tänk vilken magi ni tillsammans skapat. Mamma Sofia, Pappa Anders och du, Arvid. Jag längtar så tills den dag du kan förstår hur mycket du betyder för oss. Just nu försöker jag bara förstå hur ett sådant litet barn kan fylla hela min kropp med så mycket glädje att jag inte vet var jag ska göra av den. Älskade Arvid - tänk att jag äntligen får vara din moster.