Jag såg den där filmen igår. Filmen jag berättade om i inlägget under. Den jag sa att jag vill se. The Impossible. Herreguuud, jag kunde inte somna efter den filmen. Hur många gånger har man inte sett/hört/läst om det som hände i Thailand? Hundratals, tusentals. Ändå sitter jag här flera år senare, efter en film, och är helt förbluffad. Jag kan inte säga att filmen var bra, för bra är fel ord tycker jag. Den var... intressant..? Den var.. jag vet inte. Det handlar om en av alla familjerna som drabbades av tsunamin, och ja, det man får se.. Åh, jag fick så ont i hjärtat. Min pappa, hans sambo och hela hennes släkt var där när det hände, men alla klarade sig helskinade och kom därifrån snabbt. Sånt där borde inte få hända. Det är verkligen helt overkligt att tänka på, vad naturen kan ställa till med. Obegripligt.

 

Jag tycker filmen var bra gjord. När man såg huvudrollsinnehavarna rumla runt under vattnet som kläder i en tvättmaskin så blev jag illamående. Tänk att det är det där så många barn fått uppleva. Åh, herregud. Jag får ont i magen när jag tänker på det. Men iallafall.. nu har jag sett den. Den där filmen..