Åh, min älskade lilla tösabit har feber. Första gången i sitt 11 månader långa liv som hon har feber. Eller ja, hon fick 38,0 vid sprutorna men det räknar jag inte. Hon vaknade i natt och var varm, så jag tog tempen och den visade 38,3. "Inte så farligt" tänkte jag och la henne emellan oss. Hon har sedan dess gnuggat runt och sovit oroligt, under tidig morgon någon gång la vi henne i sin säng och då hade febern stigit till 39 grader. Har gett henne alvedon och sist jag kollade hade hon 38,5, så lite hjälper medicinen i alla fall. Nu har hon somnat i sin vagn efter en flaska med ersättning, hoppas hon sover en stund och mår bättre sen.

Man känner sig så sjukt maktlös när ens barn är sjuk och man inte kan göra något. Jag, som dessutom lider av en släng av hypokondri, blir så jäkla orolig när jag själv är sjuk, och det är tusen resor värre när Lovis är sjuk. Måtte detta gå över snabbt, jag tycker så synd om braskaminen här hemma som är varm som elden själv. Jag önskar att jag kunde ta över hennes feber och få henne att må bra. Dumma, dumma feber, så här små barn borde inte få ha feber överhuvudtaget.