Noll inspiration. För er som fortfarande läser den här bloggen (trots tråkigaste inläggen någonsin) måste jag framstå som världens torrboll...? Jag blir så jävla matt på att ha ont i huvudet, nu har jag haft ont i en vecka i streck och det finns inga direkta tecken på att det ska gå över. BLIR TOKIG. Jag är så trött och slut men jag försöker hålla god min. Johan har jobbat hemma nu i nån vecka och det känns så himla bra. Jag är så jäkla glad över att han är så goo, både igår och idag när han kom hem från jobbet har han varit med Lowa så att jag kunnat sova. Lika trött är jag dock för det nu när jag har vaknat och huvudvärken gör sig påmind så fort jag slår upp mina blå. Jag har på en vecka nästan glömt bort hur det känns att inte ha ont i den här knölen som sitter på axlarna. Dumma jäkla huvud, usch.

 

Idag har jag fått fantastisk hjälp av Johans mamma och hans syster. Eftersom jag har tummen mitt i handen när det gäller bakning och tycker det är sååå jävla tråkigt så har vi bakat hemma hos hans mamma idag. Jag har penslat bullarna och varit första pärlsockrare, och tittat på hans syster som typ är född till att baka. Det går undan när hon är i farten och bra blir det. Tack fina ni som hjälper till ♥ Vilken jäkla tur jag har, jag har inte bara träffat en fantastiskt fin kille, utan hans familj är helt genomgo också! Hör så många som snackar skit om sina partners familjer, den skaran behöver inte jag ansluta mig till, och hur fantastiskt är inte det?

 

I helgen ska Lowa få gå på sin första handbollsmatch. Det kommer hon tycka är superkul, det är lika bra att hon lär sig hur det går till redan nu eftersom att även hon ska bli handbollsspelare. Haha, nejdå, hon får bli vad hon vill, men den här mamman hade blivit VÄLDIGT glad lite sådär i smyg om hon valde att syssla med handboll när hon blir lite större. Fotboll på sommaren, och handboll på vintern. Då blir nog både mamma och pappa glada. Vad som helst bara hon inte väljer orientering.