Häromdagen var det en konstig dag. Först ringde Jehovas vittnen på hemtelefon och började babbla på. Dom frågade mig vad jag tyckte om att Gud utlovat fred på jorden i framtiden, om det var något jag trodde på. Jag sa nej. Jag tror att människor är för egoistiska och alldeles för självgoda och egenkära för att kunna skapa fred över hela världen. Då började hon prata om att "Jo, men gud har utlovat detta" "Har du läst bibeln någon gång, det är en bra bok och det stämmer bra blalblabla"... Alltså, fine, låt dom tro på vad dom tror på men jag ville verkligen bara skratta. Sen frågade hon om hon fick skicka hem broschyrer. Svarade ja och då fick jag äntligen lägga på. En bra sak med att bo lite avlägset är att dom ringer istället för att knacka på! Vill inte ha dom här, då blir man väl aldrig av med dem.

 

Under samtalet plingade det på dörren, det var en kvinna här i byn som sett att vi bytt dörr och frågade om hon fick köpa den gamla. Öh, jaha.. "Du får fråga min sambo, han är inte hemma än". Jag har ingen koll på dörrar och varför i hela fridens namn hon vill köpa en blå gammal dörr som suttit på det här huset en evighet, det har jag ingen aning om, men idag kom hennes sambo och hämtade den. Så nu var vi av med den också, den fula blåa dörren som jag trodde gjort sitt.

 

Och sjuk är jag fortfarande, for sure. Halsen känns som sju svåra år, känns som jag svalt sandpapper.

Öronen kliar, jag svettas och fryser om vart annat och vill mest ligga i soffan. Tur att Johan tagit ut pappaledigt.