Jag är verkligen en sucker för sådana här videos. Alla som kan sjunga bra smälter mitt hjärta, men när dom får hårda blickar och blir dömda redan INNAN dom öppnat munnen så tycker jag det är så JÄVLA SKÖNT, rent ut sagt, när det kommer magiska toner ur deras munnar. Som DEN HÄR videon med Andrew Johnston tillexempel, hur många hade gissat på att han skulle vara så bra? Stackars lillkille, så osäker, men såå duktig! Eller DEN HÄR kille, Michael Collings, som kommer in på scen i mjukiskläder varpå någon i juryn fäller en dum kommentar - hur bra var han inte sen?! Blir så irriterad på dagens ideal och alla förutfattade meningar.

Igår kom jag över en till sån här video, och jag grät mig igenom hela. Först grät jag för att jag blev så jävla förbannad på den där grisen Simon. Det första han säger när denna kille (och tjej) kommer in på scen är "Just when you thought things coulndt get worse". Och vad fan menar han med det? Dömer han ut denna kille direkt, enbart för att han är lite större och bär kläder som kanske inte tillhör toppklass? Herregud, vad arg jag blir. Sen sättet dom pratar med det här paret, så arrogant och nonchalant. Och sen när Jonathan, som pojken heter, börjar berätta om sitt liv och hur han känner sig osv...Och så är han blyg som satan. Åh, vill bara krama honom. Sen öppnar han munnen och ut kommer FANTASTISKA toner, och den där jävla Simon får sig en rejäl knäpp på näsan. Ååååh ♥ Jag blir ledsen bara av att tänka på det, jag tål inte sånt här. Jag måste nog tänka lite mer själv också, man är fruktansvärd bra på att döma någon enbart efter deras utseende. Fy fan vad ont det måste göra för dessa människor som aldrig får chansen att visa sitt rätta jag bara för att man väljer att nonchalera honom/henne. Åh, nu gråter jag igen.