Give me a second, I need to get my story straight.

PUBLICERAT: 2012-06-14 // 21:24:47 UNDER: Allmänt

Idag var jag hos psykologen på BVC för lite uppföljning (ang min förlossningsdepression) Vi pratade om hur jag mått sen jag blev utskriven och hur det går nu. Dom har himla bra koll på mig även nu efter, och vi kom fram till att jag skulle känna efter hur jag ville göra med vidare psykologprat, jag skulle höra av mig om jag ville prata med en KBT-terapeut om dessa panikkänslor jag upplevde då kommer tillbaka, men det ska vi väl hoppas att dom inte gör. Jag känner just nu att jag inte behöver prata med någon då jag pratat mycket om detta med andra, men som sagt, jag får höra av mig så fort jag vill, och det känns skönt.

Jag berättade för psykologen att jag har varit väldigt öppen med det här och att jag tycker att det är tråkigt att det pratas så lite om det. Jag vet ett flertal tjejer som sagt till mig nu att dom inte vågat söka hjälp, eller att dom knappt vetat vilken hjälp det finns att få. Dom har också berättat att dom skämdes och trodde att det dom kände berodde på att dom helt enkelt inte var menade att bli mammor, precis så som jag tänkte. Psykologen har gjort väldigt klart för mig att det som händer i kroppen då inte alls beror på mig och att man faktiskt inte ska skämmas. Och ja, det är jätteskönt att hon berättar det för mig, men det hade jag velat höra INNAN. Jag tycker att det är viktigt att prata om sånt här även under en gravidtet så att man faktiskt förstår att man inte är dum i huvudet när det väl händer.

När jag och psykologen pratat klart om det och jag hade framfört alla de åsikter jag hade sa hon att hon skulle kontakta MVC och de barnmorskor som jobbar där, och framföra alla mina åsikter. Jag hoppas att hon gör det, och jag hoppas att barnmorskorna verkligen tar det till sig och kanske väljer att prata om det lite mer på föräldrakurserna från och med nu, för jag vill inte att någon ska må så dåligt som jag mådde, och jag vill absolut inte att någon ska gå runt och må så dåligt som jag gjorde då och inte våga söka hjälp för att det är sånt hyschhysch runt sånt här. Det känns bra för mig att berätta om det som hänt mig, om det så bara kan hjälpa en endaste själ att våga söka hjälp. För det är som jag tidigare sagt oerhört starkt att faktiskt våga be om hjälp, även om man som människa just då känner sig väldigt svag så är man i mina ögon otroligt stark som faktiskt ber om hjälpen. Så kom ihåg det, mina kära vänner, att våga be om hjälp är inte på något vis fel, utan tvärtom.

emelie

Ja det är faktiskt konstigt att dom inte tar upp sånt på MVC. Vad en förlossningsdepression är, symtom, vart man kan vända sig och även vart ens partner kan vända sig om han misstänker att mamman har fått en förlossningsdepression osv osv.



Jag tycker att det är jättebra att du är så pass öppen om det här, det kommer nog hjälpa många. Dessutom kanske du har hjälpt till så det kommer bli mer information om det här på MVC för det behövs verkligen.

Alexandra Frögren

Här pratar de mycket om det på föräldrautbildningen. Men vi hann aldrig gå på den, för den var samma vecka som Freja föddes. (Här har de utbildningen under en heldag, och inte uppdelat som på många andra ställen.) Men de behövs verkligen mer info om det! Speciellt ifrån MVC:s sida! Och även BB skulle kunna informera mer om det. Skönt att du börjar må bättre nu Sara! Hoppas det håller i sig nu, kram.

Anonym

Beundrar dig kära dotter när du visar dig som starkast och förmedlar något positivt i en relativt djup svacka! / Kram pappsen!

Ann Solander

Bra gjort av dig att kunna förmedla till psykologen hur viktigt detta är att ta upp INNAN förlossningen.



Du är klok du :-) Skönt att du känner dig bättre.



varm kram Ann