Åhhh maaaj goooood. Jag har precis varit och tränat. 9 km på crosstrainern blev det. Det finns få saker som får en att inse hur pass eftergravidfetslashhängig kroppen blivit som stunden efter man tränat och ska kliva in i duschen. Man inser att man nästintill fått skavsår mellan låren pga all svett och man får lov att liksom bokstavligt talat LYFTA på tuttarna för att få bort all svett där under. Då känner man verkligen för att jubla, slå kullerbyttor och riktigt tjuta ut i årets glädjetjut enbart för att man är så stolt över sin kropp. Or not. Jag vet att det babblas om att man har burit ett barn och att man ska vara stolt, men blä för dom som säger så. Jag träffade en gammal handbollskompis inne på MQ häromdagen och hon hade tamigfan den snyggaste kroppen jag sett och även hon har fött barn. Så att det på något vis skulle vara okej att se ut som årets största kanelbulle enbart för att man burit ett barn, nja, det vill inte jag lyssna på. Den femman går jag inte på.
Ska se till att Lowa blir riktigt duktig på något i tidig ålder. Så pass duktig att hon tjänar pengar redan vid fem års ålder och är multimiljonär när hon är 10. Då har jag hunnit med att föda ett till barn och då får Lowa se till att mammas tuttar inte ser ut som taxöron och att hennes kärlekshandtag inte påminner om två stora skinkor på vardera sida om höfterna. Gäddhänget under armarna som hänger och slänger ska Lowa få se till att mamma kan operera bort. Det kommer bli toppen. Jag ska bara komma på vad Lowa ska bli så pass duktig på. Hon kanske ska komma på årets bästa app till iphone och android? Bli världsmästare i något ballt? Schack? Sandlådegrävning? Gunghopp? Ska gnugga geniknölarna och fundulera lite på det där, så hörs vi senare.
Årets svettlök efter 9 kilometer på crosstrainern. Tog 52 minuter och mina ben är i princip döda nu, jippie.
Förövrigt hoppas jag att ni nu känner mig så pass väl att ni kan läsa inlägget ovan med en gnutta ironi.