Aint that a kick in the head.
PUBLICERAT: 2012-12-18 // 16:05:43
UNDER: AllmäntNu ska jag åka och fira lilla julafton med min mammagrupp ♥
Moa - mamma till Leia
Otroligt bra repotage! Jag tror det kan hjälpa många vilsna mammor, det finns fler än vad man tror :-)
Mamma Maria
Hej!
Jag tycker att du är otroligt modig som är med i artikeln och som ställer upp på det, det är verkligen jätteviktigt och jättestarkt av dig och jag beundrar dig för det! Det gör jag verkligen, vill förtydliga det.
Tyvärr så kände jag väl inte riktigt den reaktionen som var önskad av artikeln och jag vet verkligen inte om du vill veta och läsa detta, för jag har babblat ut till min grupp på facebook där vi är flera med förlossningsdepression som har kontakt med varandra i en hemlig grupp.
Så mår du inte bra eller inte vill läsa vad jag kände när jag läste artikeln, så råder jag dig att radera detta nu och inte läsa mera. För det jag skriver är vad jag känner direkt efter jag läst artikeln så det är känslomässigt ostabilt och skrivit under massor av tårar.
Men jag vill återigen betona att jag tycker att det du gjort är modigt och mycket bra. Och varför jag letade upp din blogg för att skriva detta till dig, vet jag inte heller, men som sagt radera och glöm om du vill. Det är verkligen helt okej!
Men här kommer inlägget jag skrev till hemliga gruppen på facebook.
Kunde inte sova och gick upp och satte mig för att slötitta på TV och läsa nya tidningen av Vi Föräldrar och nu sitter jag här och mår totalt skit! Var en artikel om en tjej med förlossningsdepression. Visst jättebra att de skriver om det och tar upp det, men så tar de upp någon med visst, djup depression men som när dottern var 3 veckor kände kärleken till henne. Hon hamnade på psyket inlagd i 1 vecka och hon var ledsen och så på kvällar efteråt. Jag menar inte att förminska det hon har gått igenom eller någonting för det är fruktansvärt för vem som helst som går igenom detta och hur länge det varar. Men. Jag vet inte. Vet inte varför jag reagerar så här mycket på detta, men det känns som ett skämt. Känns som att de känner sig tvingade och skriva en artikel om ett tungt ämne som förlossningsdepression, men att då tar de någon som det snabbt gick över och bota. Förlåt, nu låter jag sån igen....
Men jag blir provocerad!
Dessutom så har de frågat en chefsbarnmorska lite frågor. Det jag blir arg över där är detta:
Hur vanligt är det att man medicinerar, som i Saras fall?
-Vid svårare fall är det nödvändigt. Men de allra flesta blir hjälpta av stödjande samtal och avlastning hemma så att de får sova ut. Även utan hjälp brukar depressionen klinga av efter ungefär sex månader, men får man hjälp tidigare blir man bättre snabbare.
För det första undrar jag varför de inte pratat med en psykolog om detta och varför, varför skriver de att det brukar klinga av efter sex månader, även utan hjälp?? Och att man blir bättre snabbare om man säger till fort??
Visst kanske det är så i de flesta fall och vi här inne kanske är undantagen i detta jäkla skiten, men varför tar de inte ens upp och nämner att de kan ta längre tid?
Sara, hon i intervjun, säger att det var hennes värsta tid i livet och att hon har så fruktansvärt dåligt samvete för att hon har tänkt att Lowa, dottern, förstört hennes liv och att hon har dåligt samvete för att hon inte kände någon kärlek till henne förrän hon var tre veckor?! Tre veckor!!!
Känns som ett skämt. Theodor är snart 14 månader, jag känner fortfarande ingen kärlek. Känner fortfarande varje vecka att han har förstört allt, att jag bara vill börja om.
Så sitter de där och skriver om sina tre veckor. Och som sagt det är verkligen inte meningen att få det att låta som om jag tycker att det hon upplevde inte var hemskt, men för mig som fortfarande sitter där, som fortfarande är osäker på allt, som fortfarande inte kan hantera honom jämt, som fortfarande måste ha någon som kollar att jag äter och hjälper mig med grundläggande saker så känns det bara skit.
Vet att de säkert menar bra med artikeln, men den får mig att sitta här i mörkret mitt i natten och storlipa.
Skit också...
Men tack för att ni finns här och det känns underbart att ha en sida där jag kan fläka ut allt och veta att alla härinne förstår på sitt sätt gällande saker.
Mumlar just nu, men jag är otroligt glad över att ni finns här!
