Det gör så jävla ont i hjärtat. Jag önskar att jag inte brydde mig ett skit om sport. Fy fan. Tänk om man kunde vara världens nörd och bara bry sig om ett par Star Wars-figurer i originalförpackningen som står på en hylla i sovrummet. Som man kunde ta fram och damma lite då och då, titta på och tänka "Fan vad ballt att jag har just den här". Tänk om det kunde vara så? Istället ska man heja på ett lag landslag, älska en sport så till den milda grad att man lever sig in i varje match till fullo och får med sorg i hjärtat se när man råkar ut för en förlust. Det är så jävla jobbigt. Hjärtat går fan sönder. Haha, gud vad jag låter weird nu. Men fan, ni som inte är sportintresserade, ni fattar inte. Vi var helt jävla uträknade innan OS började. Och innan finalen stod det överallt att Frankrike skulle vara överlägsna. Vi förlorar med ett endast jävla mål. På ett sätt hade det känts bättre att förlora med 10-15 bollar, men nej, nu var det så jävla nära. Så sjukt orättvist jävla nära.

 

Och för att inte tala om domarna? Man kan inte skylla på domarna, jag vet, och man brukar säga att under matchens gång så jämnar det ut sig, domsluten. Men inte fan gjorde det det denna match? Jag tycket fan att Frankrike hade domarna på sin sida hela tiden. Fransmännen skulle få en miljon per skalle om dom vann OS-finalen, det skulle INTE förvåna mig om domarna får ta del av dom pengarna. Vilka jävla rövslickare. Och nu går tvn varm, det snackas och analyseras och det ska visas repris på repris. "Så nära det var". Jag vet. Jag vill inte höra det mer. Jag ska stänga av tvn, gå och lägga mig i sängen och pussa min bebis. Hon är nog den enda som kan sätta ett leende på mina läppar just nu. FAN. Fan fan fan fan fan, det är allt jag har att säga. Det finns ingen Gud.