Ibland blir jag bara så jävla ledsen. Så uppriktigt jävla ledsen. Känns som att man får en känga rakt upp i facet med ett meddelande som lyder "Du kommer aldrig bli något mer i mina ögon".. Hur jäkla mycket ska jag behöva bevisa för att jag ska känna att jag faktiskt duger i dom där jävla ögonen som tycks granska mig så jävla hårt utan att ens granska sitt eget beteende. Hur jäkla mycket skit ska jag få för att jag beter mig respektlöst när människan i andra änden av diskussionen knappt vet vad respekt är. Jag har inte betett mig respektlöst. Jag växer som människa för varje jävla dag, och jag har äntligen börjat tycka att min liv har någon mening, att jag bidrar med glädje till andra och att jag har något vackert och fint att vakna upp till varje morgon. Sen kommer den här jävla käftsmällen som får min mage att vrida sig ut och in av obehag, som får mig att gråta mig till sömns på kvällarna och som får mig att ifrågasätta mig själv när jag faktiskt vet att personen i fråga betett sig illa mot mig. 

 

Åh, jag önskar att jag kunde banka lite vett i skallen på dig. Jag tycker om dig så det gör ont. Det gör ont för att det just nu känns som en hel jävla omöjlighet att få dig att erkänna dina fel. Jag ska få skit för att det enda jag gjort är att försöka överleva när jag haft det tufft, det ska snackas om respekt hit och dit och jag ka minsann veta hur anvarslös jag är. Medans du ska sitta där på någon jävla piedestal och känna dig som herren på täppan. Herregud, har du någonsin bett mig om ursäkt? Vad fan har jag att be om ursäkt för när det enda jag gjort är att kämpa för att kunna få ett fungerande liv? Ja, jag har gjort en hel del skit. men vem fan har inte det? Och jag har bett om ursäkt, men jag får aldrig någon tillbaka. DET GÖR SÅ JÄVLA ONT. Är det så jävla svårt att bara tycka om mig? Utan att haka upp sig på saker som hänt förut? Nej.. Usch. Jag mår så jäkla dåligt av allt. Jag ska känna mig som världens jävla idiot samtidigt som både du och jag vet att du många gånger svikit mig?