Jag är trött på folk som tror att dom redan känner mig istället för att försöka lära känna mig.
Jag är trött på människor som inte kan erkänna att dom haft fel, utan istället håller sig undan.
Jag är trött på folk som tror att dom vet hur mitt liv ser ut fast dom aldrig intresserat sig ett dugg.

Jag är tacksam för de genuina människor som lyssnar på mig trots att dom inte känner mig väl.
Jag är oerhört tacksam för de människor som vill lära känna mig oberoende av vad dom tidigare hört.
Jag är också väldigt tacksam för att de val man gör i livet visar vilka som verkligen alltid finns där för mig.

Men mest tacksam är jag nog över de få, riktigt bra, vänner jag har. Jag vill inte vara en sådan tjej med 400 vänner som jag egentligen inte vågar berätta allt för. Hellre har jag er, mina allra närmsta, och sen några på sidan om som jag kan njuta av att umgås med utan att känna att jag måste berätta alla mina hemligheter och livskriser för. Hellre några få riktiga vänner än en hel drös med falskhet!!